Nystart för Dannemora gruva 2009

2007-02-06 23:05  

Dannemora gruva, som varit stängd sedan 1992, ska öppnas igen för malmbryting. Det säger geologen Lennart Falk, vd för nybildade Dannemora mineral AB som i december 2006 fick bearbetningskoncession i området för 25 år

De galopperande ekonomierna i Kina och Indien får råvarupriserna på världsmarknaden att skjuta i vädret som nyårsraketer. På bara några år har tidigare olönsamma gruvor blivit lönsamma.

Inte minst uppländska Dannemora.

Det anser i alla fall före detta statsgeologen Lennart Falk. Han har startat Dannemora Mineral AB med sikte på att åter öppna järngruvan, som las ner av SSAB 1992. Inte för att malmen var slut, utan för att priserna var för låga. Men nu är situationen en helt annan, och framtiden är ljusare än någonsin.

- Det finns minst 24 miljoner ton brytvärd järnmalm kvar i gruvan, säger Lennart Falk. Men vad som är ännu intressantare på sikt är att prospekteringar också visar förekomster av kopparkis i området. Det innebär att vi kan utvinna bas- och ädelmetaller - guld, silver, zink, bly och koppar.

När gruvan las ner var man nere på som mest 600 meters djup. Sedan pumparna stoppades har vattnet stigit till 400 metersnivån och dränkt de gamla anläggningarna.


- Allt som gick att sälja som skrot togs upp när gruvan stängdes. Det finns ingenting av värde kvar därnere, säger Lennart Falk.

Till sommaren ska man börja pumpa ur gruvan. Just nu raggar man kapital genom Öhmans fondkommission. Exakt hur mycket pengar man behöver vill inte Lennart Falk avslöja.

- Vi gör just nu en "feasability study" tillsammans med Vattenfall Power Consulting. Men 2009 hoppas vi vara igång med järnmalmsbrytningen. Basmetallerna kommer senare.

Vad kommer då detta att betyda för bygden?

Men än så länge är det mycket tyst och lugnt i den lilla gruvorten fyra mil nordöst om Uppsala. Snön faller i blöta flingor. Lyckligtvis omgärdas de gamla öppna gruvhålen av ordentliga stängsel. Annars vore det lätt att av misstag halka och försvinna ner i underjorden mot en säker död.

I Dannemora har det brutits  järnmalm åtminstone sedan Sten Stures tid på 1400-talet, men troligtvis ännu längre tillbaka. Förmodligen har järnföremålen i 700-talsgravarna i Vendel tillverkats av malm från Dannemorafältet.

Maskinen blev inte alls någon succé. Dels krävde den så mycket bränsle att skogarna i trakten snart var kalhuggna, dels havererade den med jämna mellanrum. Efter sex år hade man fått nog. Maskinen skrotades, och det sägs att delarna kastades ner i ett närbeläget gruvhål. Men byggnaden där maskinen stod finns kvar, och en kopia av maskinen finns på Tekniska museet i Stockholm.

De outbildade arbetarna i Uppland kunde inte sköta den känsliga maskinen, och det fanns inga reservdelar att köpa. Situationen kan liknas vid våra tiders misslyckade försök att införa alltför komplicerad teknik i utvecklingsländer.


Dannemoramalmen har låg fosforhalt, och innehåller dessutom en smula mangan, vilket gör järnet hårt och segt. Därför höll järn från Dannemora högre kvalitet än konkurrenterna, och kunde användas till bearbetande verktyg, exempelvis filar. Vilket i sin tur gjorde att man kunde tillverka än bättre verktyg och maskiner. Och så snurrade industriernas hjul igång.

Den stora importören av Dannemorajärn blev stålstaden Sheffield, som behövde högklassigt järn för tillverkningen av bland annat rakknivar. Ett bevis på Dannemoras stora betydelse är att det länge fanns både en blåsorkester och ett fotbollslag i Sheffield kallade just Dannemora.

En gata heter fortfarande Dannemora Drive. Fast vad namnet står för är för länge sedan glömt. De flesta Sheffieldbor tror att det har något att göra med Irland.


Men Dannemoragruvans verkliga storhetstid kom efter andra världskriget. Från 1955 till nedläggningen 1992 bröts 35 miljoner ton malm som skeppades ut från Hargshamn söder om Östhammar. En del verksamhet bedrivs fortfarande på området. Norsk Hydro har använt gruvan för provsprängningar, och firman Berggruppen har bedrivit tunnelbyggarutbildning. Den öppna platsen vid den stora gruvlaven används som upplagsplats för importerat ryskt virke som ska bli till flis.

Gruvan med dess lavar och öppna schakt är också ett av Nordupplands stora turistmål. I ett bergsrum vid Strömsmalmsnedfarten kan man äta gruvmåltider serverade av självaste bergsfrun. Och alldeles bredvid huset som en gång inhyste eld- och luftmaskinen driver ett företag vid namn "Altitudor" en äventyrsbana. Sommartid kan den våghalsige besökaren likt en Indiana Jones klättra på hängbroar och linbanor över bråddjupa mörka schakt.

Och långt nere i mörkret, på hundra meters djup, skymtar en 40 meter hög glaciär.



Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer