En nordisk dröm ovan molnen

2003-10-07 23:00  

Den sorglustiga berättelsen om Nordsat-projektet (1975–1988) analyseras i en ny teknikhistorisk avhandling.

Likt fågel Fenix föds och dör med jämna mellanrum Den Nordiska Tanken. Gemensamma nordiska projekt skapas, utredningar och kommittéer tillsätts. Därefter brukar det bli pannkaka av alltsammans, varefter nya projekt initieras och det hela börjar om från början.

Efter att planerna på Nordek, den nordiska ekonomiska unionen, slutgiltigt hade gått i stöpet 1970 dröjde det bara några år innan ett nytt stort samnordiskt projekt såg dagens ljus. Varför inte svetsa ihop de nordiska folken genom att låta alla nordiska tevetittare ta del av sina grannländernas tevesändningar? Skulle man inte kunna ordna detta enkelt och billigt genom en gemensam direktsändande telesatellit? 1975 rullade projekt Nordsat igång.

I sin avhandling "Vem älskade Tele-X?" skildrar teknikhistorikern Nina Wormbs de komplicerade turerna från starten 1974 till Nordsats död 1988, och hur telesatelliten Tele-X till slut skjuts upp i april 1989.

Nina Wormbs analyserar dramats alla turer efter en modell av de amerikanska sociologerna Callon och Law kallad aktör-nätverksmetoden. I korthet handlar det om att stora projekts innehåll och sammanhang förändras under tidens lopp och aldrig är fast och färdigt. Genom att undersöka hur aktörerna definierar om sina mål under projektets gång och vilken av aktörerna som för tillfället har rollen som spindel i nätet får man en bild av förloppet.

Aktörerna i dramat om Nordsat och Tele-X är de nordiska regeringarna med deras ambivalenta inställningar till tevesändningar, Rymdbolaget i Solna som fått ansvar för den tekniska biten, och slutligen de nordiska ländernas televerk som känner allt mindre behov av en satellit för sina verksamheter.

Men berättelsen om Nordsat blir också en återblick på den sorglustiga och fyrkantiga kulturdebatten om "videovåldet" och etermedia under 1980-talet. När remissvar från Nordsat-utredningarna kom in visade det sig att så gott som alla kulturorganisationer var negativa till projektet. Inte kunde man väl sända nordiska tevekanaler till allmänheten? Folk skulle ju zappa med fjärrkontrollen, och välja att titta på dåliga filmer och amerikanska teveserier som Colombo. Och dessutom fanns ju, hemska tanke, reklam både i finska och danska tevekanaler. Och var inte Nordsat i grund och botten ett industripolitiskt och kapitalistiskt projekt där Sverige sökte nordiskt stöd för att bygga upp en egen rymdindustri?

Fiasko eller succé?
1988 dog Nordsatprojektet, men lämnade efter sig Tele-X, satelliten ingen hade velat ha. 1989 sköts den upp av en Ariane-raket från Kourou.

För en nordist kändes Nordsat ett fiasko där drömmen om en allnordisk teve gick i kras. Men, menar Nina Wormbs, projektet var kanske inte så misslyckat. Det hade ju trots allt hållit den nordiska drömmen levande under halvtannat decennium. Och ur teknisk synvinkel blev det en succé. Tele-X blev världens kraftfullaste direktsändande tevesatellit. Den drevs kommersiellt av Rymdbolagsägda NSAB, Nordisk Satellit AB, under en tioårsperiod. Den sände TV4, Filmnet, dansk teve och en rad andra kanaler förutom att dess transpondrar även användes för datatrafik.

I januari 1998 togs Tele-X ur bruk. Satelliten använde sin sista skvätt bränsle för att skjuta upp sig i den bana 300 kilometer över den geostationära som reserveras för rymdskrot. Där kommer den att kretsa under den kommande miljonen år.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer