FRA ska signalspana åt polisen

Runar Viksten, domare i Försvarsunderrättelsedomstolen, har på uppdrag av justitiedepartementet utrett fyra olika organisationslösningar för hur polisen ska få signalspaningsinformation framöver. 
1. Försvarets radioanstalt, FRA, biträder polisen.

2. En särskild enhet inom FRA hjälper polisen.

3. Ett fristående signalspaningsorgan försörjer polisen med information.

4. Polisen bygger upp en egen, intern, signalspaningsorganisation.

Vilken lösning är bäst, Runar Viksten?

—Det bästa är att FRA tar hand om polisens signalspanig inom sin befintliga organisation. Det innebär marginella kostnader.

Varför?

—Det finns en rad skäl som alla talar för det och som gäller kvalitet, resurser och effektivitet. Dessutom blir hotbilden alltmer komplex, företeelser flyter in i varandra, säger han.

Att satsa på ett fristående parallellorgan skulle bli dyrast, bedömer han.

Detta eftersom polisen vill kunna söka underrättelser inom i stort sett alla områden såsom FRA gör.  En sådan dubbelorganisation skulle därmed bli lika stor och kosta ungefär lika mycket som FRA gör i dag, eller dryga 700 miljoner kronor årligen, enligt Viksten.

—Sverige är ett litet land. Det vore varken inte ekonomiskt eller kompetensmässigt rimligt att bygga upp en  parallellmyndighet, säger han.

Också integritetsskäl talar för att FRA utför uppgiften:

—Om FRA får uppgiften kan man kontrollera att polisen inte får del av  överskottsinformation utan bara av färdiga rapporter, säger Runar Viksten. 

Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet, efterlyser att ett femte alternativ utreds.

—Man borde utreda om polisen kan få tillgång till meddelanden och uppgifter på samma sätt som de i dag kan få viss information från tele- och internetoperatörerna beträffande inhemsk kommunikation, säger han
Även frågan för vilka syften polisen ska få signalspana utreds i vår av justitiedepartementet. En het potatis är om man ska få göra det bara i underrättelsesyfte eller också när förundersökningar om brott pågår.