Dom: Förgiftat vatten räddningstjänstens ansvar

Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt anser att Norrhälsinge räddningstjänst har fullt ansvar för att utreda och bekosta sanering av de förorenade brunnarna i Hamre utanför Hudiksvall.

Bakgrunden är en släckinsats som Norrhälsinge räddningstjänst gjorde tidigt en januarimorgon 2015. Då användes ett så kallat B-skum, som är avsett för brinnande vätskor som bensin, för att hindra en villabrand från att sprida sig till ett närliggande bostadshus.

B-skummet innehöll flera fluortillsatser, så kallade poly- och perfluorerade alkylsubstanser, och har därför stor miljöpåverkan. Skummet trängde ner i flera av byns dricksvattenbrunnar, med följden att det kom bubblor ut ur grannen Magnus Jonssons kökskran dagen efter.

Han och flera andra bybor har sedan dess hämtat dricksvatten i dunkar från Hudiksvall för att slippa använda det förorenade brunnsvattnet.

Ny Teknik har flera gånger uppmärksammat situationen i Hamre och den långvariga juridiska strid som har uppstått.

Byborna begärde att räddningstjänsten skulle bekosta en miljöteknisk utredning av området och se till att brunnarna skulle vara brukbara. Men Hudiksvalls kommunstyrelse avslog deras begäran.

När byborna överklagade beslutet kom nästa instans, länsstyrelsen, fram till att räddningstjänsten var verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Men eftersom det fanns begränsad kunskap om fluorhaltigt skum vid släcktillfället jämkades räddningstjänstens ansvar för att sanera området ner till hälften.

Byborna överklagade då länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt och yrkade att räddningstjänsten skulle stå för hela kostnaden.

Under tisdagen meddelades domen. Liksom länsstyrelsen kom mark- och miljödomstolen fram till att räddningstjänsten är verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Men till skillnad från länsstyrelsen menar mark- och miljödomstolen att räddningstjänsten har fullt ansvar för utredningsprocessen och för att bekosta sanering.

”Räddningstjänsten uppfattade tydligen inte att brunnar för dricksvatten fanns i närområdet men borde rimligen ha agerat och haft beredskap som om det kunde finnas sådana brunnar och inte använt B-skum och i stället använt mindre miljöfarligt alternativ” skriver domstolen.

Vilka undersökningar och vilka saneringsåtgärder som bör användas i Hamre tar dock inte domstolen ställning till. Det är kommunen bäst skickad att avgöra, anser mark- och miljödomstolen.