"Sverige kan fördubbla sin gruvverksamhet"

Fredagsmys. Det kan vara en stor muffins. I alla fall på LKAB:s huvudkontor i Luleå, och om man heter Per-Erik Lindvall.

-Det är viktigt att ha skoj på jobbet, säger han och hugger in på fikat.

Inte för att Per-Erik Lindvall behöver sött bröd för att piffa upp arbetstillvaron. Han beskriver kärnfullt sin position som "jävligt rolig med varierande uppgifter".

Han är direktör för teknik och affärsutveckling på LKAB. Arbetsuppgifterna inkluderar att leda företagets forskning, prospektering och företagets investeringar i ny verksamhet. Samt miljö- och kvalitetsarbetet. Totalt har han cirka 400 medarbetare.

Vad gör du inte?

-Det är en hel del. Jag har inte hand om själva gruvproduktionen, ekonomin eller försäljningen, säger han.

Per-Erik Lindvall är bergsingenjör, med examen på Luleå tekniska universitet 1980. Yrkesvalet var väl genomtänkt. Redan som 14-åring visste han att han skulle bli ingenjör.

-Jag föddes i gruvsamhället Malmberget. Där fanns en stark tro på ingenjörens förmåga att påverka vardagen. Yrket var kopplat till framgång, vilket lockade mig. Men jag var också intresserad av gruvverksamheten som sådan. Och av stenar, säger han.

Per-Erik Lindvall betonar att han aldrig ångrat sitt yrkesval. Och även om allt i karriären kretsat kring mineraler, så har han haft varierande yrken. Från LKAB i början av 1980-talet, till positionen som ledare för entreprenadbolaget Bergbygg. Under 1990-talet jobbade han på Boliden, för att 2001 åter kliva in genom LKAB:s dörrar. Sin nuvarande position har han haft sedan 2009.

-Det utmanande med det här jobbet är att kunna skapa lönsamhet kring mineraler. Det är så mycket som kan påverka, till exempel de kemiska, geologiska och de ekonomiska förutsättningarna. Och tekniken, säger han.

En ständigt pågående, och växande utmaning är den stenhårda konkurrensen på den internationella marknaden. Visserligen står LKAB för 90 procent av den samlade järnmalmsproduktionen i EU. Trots det har man bara två procent av världsmarknaden. Det ska jämföras med 1950-talet då LKAB var den största järnmalmsbrytaren i världen. För att klara dagens konkurrens måste LKAB växa. Genom att synas och genom att nischa sig.

-Vi är den enda av de största järnmalmsproducenterna som producerar vår malm i underjordsgruvor. Alla andra kör dagbrott. Vår utmaning är att vi trots detta ska vara konkurrenskraftiga. Och vi gör nya och annorlunda produkter. För en ingenjör som jag är det en rolig utmaning, säger han.

LKAB är specialister på järnmalm men den innehåller även andra mineraler. Efter att malmen krossats och malts till pulver omvandlas, eller agglomereras, pulvret till pellets. Pelletsen kan, beroende på kundens behov, få olika mängder mineraler. Per-Erik Lindvall menar att det går att utveckla, och laborera mycket med detta. För LKAB:s del satsar man 300 miljoner kronor om året på forskning och utveckling. Och företaget har världens enda experimentmasugn.

-Som kund blir det sedan som att köpa en färdig sockerkakssmet. Med olika tillsatser bygger vi in egenskaper i pelletsen som gör den bra och lätthanterlig, säger han.

Hur mycket kan Sverige expandera i gruvbrytning jämfört med dagens omfattning?

-Sverige är underprospekterat. Bättre teknologi och högre priser gör också att vi kan skapa lönsamhet på allt lägre halter. Jag tror att Sverige, om 10 till 15 år, skulle kunna ha en dubbelt så stor gruvverksamhet som idag.

Samtidigt har det i media rapporterats om sjunkande järnmalmspriser vilket till exempel påverkar framtida gruvsatsningar i Australien. Hur påverkar detta er?

-Vi har inga skäl att ändra vår tro på den långsiktiga efterfrågan på järnmalm . Många tror att de framväxande megastäderna i världen kommer att fördubbla stålproduktionen om 20 år, och då behövs vi. Sedan ska man inte tro att vi kommer att ha en rakt stigande priskurva. Den kommer att vara hackig.

LKAB är också på gång med nya satsningar. Tre nya gruvor, Leveäniemi, Gruvberget och Mertainen ska öppnas i Svappavaara och vara i full produktion till 2015. Förädlingen till färdiga produkter uppgår i nuläget till cirka 26 miljoner ton. Med de nya gruvorna ska produktionen öka ytterligare, till cirka 40 miljoner ton.

Satsningen i Svappavaara har dock stött på patrull. Förra året drog Miljööverdomstolen in tillståndet för en av satsningarna, Gruvberget. Ansökan hade inte rätt omfattning, det vill säga Gruvberget kunde inte ha ett eget tillstånd utan skulle innefattas i den redan inlämnade miljöansökan som berörde verken i Svappavaara.

Vad tycker du själv att LKAB tar för miljöansvar i förhållande till er verksamhet?

-Det är lätt att tro att all gruvverksamhet ger samma miljöeffekter. Men det är enorma skillnader. Järnmalm, till exempel, är inte toxiskt och innehåller inte ämnen som kan skapa lakningsproblem. Men visst, vi påverkar genom att elda med kol och olja i pelletsverken. Det låter, dammar och blir gropar i naturen.

-Både jag och LKAB har ett stort miljöengagemang. Vi har heller aldrig fått slutgiltiga nej på några tillstånd, men tyvärr tar det allt längre tid mellan olika bestämmande instansers beslut. Det kan ta sju år idag för ett nytt tillstånd vilket inte är rimligt.

Utmaningar saknas alltså inte för Per-Erik Lindvall. Trots, eller kanske tack vare, det trivs han fortfarande på jobbet.

Hur är du som chef?

-Jag är bra på problemlösning och har självdistans. Jag vill också bejaka människors olikhet. Det vore väldigt tråkigt om alla var som jag.

Några svagheter?

-Det är nog så att mina medarbetare aldrig ska lämna originaldokument på mitt skrivbord. Det blir lätt stora högar. Och man ska inte öppna förvaringsskåpet där borta, det som buktar lite. Det kan bli lite rörigt här inne då.