Hårda testet av transport för kärnavfall

2018-08-07 06:00  

Kärnavfall transporteras i extremt stryktåliga behållare. Men finns det risk för att resan skadar de uttjänta bränslestavarna? Detta testades i ett triathlon på tåg, lastbil och båt – genom USA och Europa.

Innan USA:s Nuclear Regulatory Commision godkänner en ny behållare för transport av kärnavfall så måste den överleva en serie prov. Konstruktionen ska klara av att släppas från 30 meters höjd mot ett hårt underlag – samt mot en vass spets i ett slags punkteringstest. Efter detta sänks den i vatten. Behållaren ska även tåla att vara helt innesluten av eld under en 30 minuter. Till detta har kärlet rammats i hög fart av tåg såväl som långtradare.

Målet med de rådande standardtesterna är att kontrollera så att höljet inte penetreras och radioaktivitet kan läcka ut. Man vad som inte har undersökts är vad som faktiskt händer under transport med de kärnbränslestavar som ligger i buntar i egna ”korgar” – inneslutna i behållaren.

Läs mer: Beslutet om kärnbränsle kan dröja i åratal

Stavarna är ihåliga metallrör packade med uranpellets, och minsta spricka till följd av vibrationer skulle innebära att godset aldrig kan packas om – eller över huvud taget hanteras. Detta kan dock bli nödvändigt med tanke på att forskarvärlden ännu inte är helt överens om hur avfallet bäst förvaras under mark, inte minst då dagens behållare är väldigt skrymmande.

Därför slog sig forskare vid Sandia National Laboratories i Albuquerque New Mexico samman med enheter som hanterar kärnavfall i Sydkorea och Spanien. Tillsammans riggade de tre länderna ett triathlon där en behållare skulle färdas 2 333 mil mellan USA och Europa, med tre olika transportmedel – tåg, lastbil och båt. Dock var testkärlen inte fyllda med radioaktivt material. Ländernas grupper hade vardera tagit fram sitt eget låtsasuran av bly eller molybden.

Läs mer: Lång väg kvar till slutförvar av världens kärnbränsle

Färden inleddes och avslutades i centrala Spanien, där behållaren kördes med lastbil. I en hamn i norra landet lastades den på en pråm som följde kusten upp till Belgien. På lastfartyg korsades Atlanten till Maryland, USA. Där överfördes kärlet till tåg och kördes till Colorado. Därefter upprepades resan åt motsatt håll. På de simulerade bränslestavarna hade man fäst accelerometrar och belastningsmätare.

– Varje bit mättes för att se hur det skakar, skallrar och rullar – så att vi skulle kunna säga, ’okej, verkligt kärnbränsle kan motstå stötar av den här magnituden. Och under transporttestet såg vi stötar i den här styrkan. Har vi ett problem eller inte?’ Och samma sak gällde för vibrationer. Där tittade vi mer efter problem som uppstår till följd av materialtrötthet. Om det finns små rörelser – kommer då miljontals av de här små rörelserna över tid att ha sönder något, säger Sylvia Saltzstein, ansvarig för kärnbränsleföring vid Sandia National Laboratories till The Verge.

Läs mer: Nya reaktorer återvinner bränslet: ”Kan utnyttja bränslets energi mycket mer”

Men resultaten visar att ingen fara föreligger med dagens transportmetoder. De data som forskarna samlade in pekar mot att risken för sprickbildning i någon av bränslestavarna i princip är lika med noll.

– Risken är väldigt liten. Jag skulle inte känna någon oro om detta kördes genom mitt kvarter, säger Sylvia Saltzstein.

John Edgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt