Veckans term: Hur ska det gå för förorten?

Det första belägget på förort är från 1895 enligt Svenska Akademiens Ordbok: "Den lilla förorten Anzin (vid Valenciennes) är säte för Frankrikes förnämsta kolgrufvebolag".
 
Under 1970-talet uppstod ord besläktade till förort med en nedsättande betydelse, som förortsgetto och betongförort och under 1980- och 90-talet har man titt och tätt i tidningarna kunnat läsa formuleringar som "tristessen i den grå förorten", "nödtorftigt möblerat kyffe i en förort", "frånskild mor i en trist förort".
 
Egentligen är förort också en fackterm inom samhällsplaneringen och som sådan står den för ett begrepp utan värdeladdade kännetecken:
 
"tätort i närheten av större tätort, till vilken det vanligen råder ett beroendeförhållande med avseende på arbetsplatser, förvaltning eller kommersiell verksamhet" (TNC 61 Kommunalteknisk ordlista, 1976)
 
Om ordet förort uteslutande skulle förekomma i negativa ordalag kan dess betydelse i sig bli negativ. Då brukar ett nytt ord, utan nedsättande associationer, börja användas när man vill uttrycka sig neutralt.
Hur skall det gå för förort, tro?