Punktering för Teslas nya autopilot

Med sin senaste uppdatering (7.0) så kombinerar Tesla den adaptiva farthållaren och filhållaren till en ny funktion. Bilen blir delvis självkörande, eller som Tesla säger: den får en autopilot.

Alla Teslabilar som är nyare än ett år har precis uppdaterats automatiskt. Det visar sig genom att bilen signalerar med en liten symbol på instrumentpanelen när den är redo att ta över körandet.

Genom att dra farthållarspaken två gånger mot sig aktiverar man funktionen och kan släppa ratten. Och bilen styr själv.

Två linjer på instrumentpanelen visar att bilens kamera ser filmarkeringen på vägen och bilden av bakdelen av en bil visar att radarn har koll på bilen som ligger framför.

När Ny Teknik testar autopiloten på motorvägen ut mot Arlanda funkar den klockrent. Bilen beter sig precis som när Esben Pedersen, Teslas kommunikationschef för Norden, visade hur autopiloten fungerade.

Läs mer:

Trots det sitter jag på helspänn med händerna två millimeter från ratten nästan hela tiden. Då och då ber bilen mig att lägga händerna på ratten för att förvissa sig om att jag, till skillnad från en del i vissa youtube-filmer, fortfarande sitter kvar i förarsätet. Känsliga trycksensorer innan för rattens skinn känner av mina händer redan av lätt beröring.

Autopiloten kan även byta fil i vissa situationer. Man sätter då bara på blinkers och tar lätt i ratten, så glider bilen över till filen bredvid och accelererar upp till vald fart. Blinkers måste sen slås av manuellt, vilket känns lite onödigt. Det kunde den väl ha klarat av själv.

Filbytesfunktionen funkade ungefär hälften av försöken under testet. Flera gånger gav den i stället upp och stängde av autopiloten.

Tesla är noga med att tala om att autopiloten inte fråntar föraren något ansvar för körningen och att man måste vara beredd att med kort varsel ta över kommandot. Men att sitta med händerna redo precis vid ratten för att kunna ta över hela tiden är mycket mer tröttsamt än att bara köra själv.

I praktiken uppfattar jag det som att man snabbt vänjer sig vid vad bilen klarar av och anpassar sina förväntningar efter det.

När jag lämnat motorvägen blir det till mycket mer komplicerat. Autopiloten tar inte hänsyn till vare sig trafikljus, korsningar, refuger, vägarbeten eller fordon som beter sig avvikande på minsta sätt. Här har jag ingen nytta av autopiloten alls.

Men på landsväg med tydliga markeringar fungerar den igen. Särskilt i kombination med en framförvarande bil verkar autopiloten ha lättare att hitta vägen, även om den visar på mildare tecken på fyllekörning.

Läs mer:

Bilen svajar lite och i flera skarpa högerkurvor glider den över i mötande körfält en stund innan den hittar tillbaka. Fullständigt oacceptabelt så klart om man får möte. Men riktigt otäckt blir det först på en sträcka med helt nylagd väg med nymålade markeringar.

Här svajar bilen en hel del mellan mittlinjen och sidomarkeringen. I 70 km/h vinglar den plötsligt ut några decimeter utanför sidolinjen och lite av däcket kommer ut på makadam i vägrenen.

Det smäller till. Samtidigt talar ett rött meddelande på instrumentbrädan om för mig att däcktrycket är 0,0 bar. Med god styrförmåga saktar jag ner och avslutar testet på en liten infartsväg.

På väg tillbaka stannar autopiloten bakom en annan bil vid ett stoppljus. När den stannar på grund av bil framför startar den också själv när bilen framför startar. Men innan det slagit om till grönt kryper Teslan flera gånger närmare bilen framför, som att den plötsligt kommer på att den vill stå lite närmare. Eller bara automathetsa lite. Ny Tekniks reporter satt i alla fall på helspänn, beredd med foten precis ovanför bromspedalen. Man vill inte att de där över 700 hästkrafterna plötsligt ska komma på att de vill köra rakt in i bilen framför.

Teslas autopilot görs sig bäst på motorvägen. I andra situationer är osäkerheten och den beredskap som följer av det en långt mycket större ansträngning än att bara köra bilen själv.