Nanopartiklar gör flygmotorn snål

Hög temperatur gör flygmotorn mer effektiv och sänker utsläpp såväl som bränsleförbrukning. Men för att motorn inte ska ta stryk måste metallen skyddas av ett värmeisolerande ytskikt. Nu har en forskargrupp vid Högskolan Väst i Trollhättan visat att ytskiktets livslängd kan trefaldigas med hjälp av nanopartiklar.

Ytskiktet måste vara elastisk för att klara de stora temperaturväxlingarna som får materialen att ömsom expandera, ömsom krympa. Basen är därför ett keramikpulver som spetsats med plast, och sedan har forskarna testat att blanda i nanopartiklar. Det nya siktet, som sprutas på ytan som ska skyddas, har testats tusentals gånger i en chocktest, som ska simulera hur temperaturen växlar i en flygmotor. Slutsatsen blev att ytskiktet håller minst tre gånger så länge som dagens skikt samtidigt som värmeisoleringen är god.

?Ett konventionellt ytskikt ser ut som en smörgås, med lager på lager. Det ytskikt som vi får fram med den nya metoden kan mer liknas vid stående kolumner. Det gör skiktet mer flexibelt och mer elastiskt. Och det fäster på metallen oavsett om ytan är helt slät eller inte. Det viktigaste är inte materialet i sig utan hur poröst det är, säger Nicholas Curry, som nyligen presenterat sin doktorsavhandling i ämnet, i ett uttalande.

Forskargruppen samarbetar med flygmotortillverkaren GKN Aerospace, tidigare Volvo Aero, och Siemens Industrial Turbomachinery som tillverkar gasturbiner. Inom två år ska metoden användas i såväl flygmotorer som gasturbiner om allt går enligt planerna.