De släpper ventilerna fria

Det började på en gård i Husby Rekarne för ett kvarts sekel sedan. Gabriel Gustafssons mormor bodde på gården. Och Mikael Bohmans mamma tog med honom dit på en växtfärgningskurs.
- Sedan träffades vi i skolan och blev kompisar, säger Gabriel Gustafsson.
Han läste vidare på Chalmers och Mälardalens Högskola och fick jobb på Volvo i Eskilstuna. På fritiden skruvade han på Alfa Romeo-bilar i en lada. Mikael Bohman läste elektroteknik i Stockholm och började forska inom akustik på en tvärvetenskaplig institution på KTH.
Sensommaren 2005 hade Gabriel Gustafsson ett ventilhaveri på den senaste Alfan. Mikael Bohman var i ladan och tittade på vraket.
- Det gick några veckor. Sen en dag föll bitarna på plats: Dynamisk styrning av högtalarmembran = dynamisk styrning av ventiler. Kan funka.
Han räknade ut hur allt skulle fungera. Algoritmer och ritningar i datorn. Gabriel Gustafsson, som tror mera på saker som finns i verkligheten, ville bygga en prototyp. De köpte en encylindrig Hondamotor och började skruva. Tog bort stötstången till insugsventilen och satte dit högtalarmojar: dynamiskt styrda talspolar.
Motorn fraktades till KTH och gjordes klar en sen kväll i april. Det enda rum som var tillgängligt för provkörning var institutionens soprum. I sopstanken, med dörren på glänt för avgasslangens skull, stod de båda vid motorn och ryckte i startsnöret. Ingenting hände. I lokalen bredvid pågick en blöt pubafton. Onyktra teknologer kikade in i soprummet.
- Stämningen var helt overklig. Jag föste ut teknologerna medan Gabbe gjorde rent tändstiftet. Sedan startade motorn, säger Mikael Bohman.
Allt fungerade som det var tänkt. Gabriel var lättad, men Mikael hade inte tvivlat en sekund. Alla uträkningar stämde ju.
Vinnova har gett de två ett bidrag på 300 000 för att för vidareutveckla sin lösning. Nu återstår bara att erövra världen. Finslipa styralgoritmerna. Intressera bidragsmyndigheter och de stora motortillverkarna.