Billigare solvärme med våt kemi

För att solvärme ska bli ett reellt alternativ till uppvärmning med olja och el krävs effektiva och billiga solfångare. Tobias Boström på Ångströmlabbet i Uppsala har nu utvecklat en metod som uppfyller kraven; hans högeffektiva solfångare tillverkas av billiga material i en enkel, kontinuerlig process.
Hemligheten hos en bra solfångare är att dess yta ska suga åt sig så mycket som möjligt av solljuset, men samtidigt avge så lite värmestrålning som möjligt.
I sin doktorsavhandling beskriver Tobias Boström en våtkemisk process för att tillverka ytan, som absorberar 97 procent av solljuset och strålar ut bara 5 procent av den infångade värmen. Det anses mycket bra i branschen.
Vanligtvis sputtras det solfångande ytmaterialet fast på en plåt i en vakuumkammare. Men en sådan anläggning kostar mycket, och kapaciteten är begränsad av kammarens storlek och den cykeltid som vakuumsystemet kräver.
Tobias Boströms kemiska tillverkningsmetod kan i stället användas för kontinuerlig, storskalig produktion i normal miljö. Han får nu hjälp av två hemliga industriföretag för att industrianpassa metoden. En sådan produktionsanläggning kommer att kosta mindre än
en femtedel av motsvarande traditionella utrustning.
- Nästa höst har vi en pilotlina i drift, och om ett par år kan det finnas en kommersiell tillverkning, hoppas han.
Tillverkningsmetoden bygger på "sol-gel"-teknik där det blivande ytmaterialet finns i en lösning (solution) som sprejas på underlaget, varefter det stelnar (gelar).
Ytan består av två absorberande skikt med små partiklar av nickel inbäddade i aluminiumoxid, och ett tredje antireflexskikt av kiseloxid. De tre lösningarna sprejas, en efter en, på en aluminiumplåt och bakas därefter i en ugn.
I ett färdigt solvärmesystem sitter solfångaren fastlödd på vattenrör som för solvärmen in till en ackumulatortank i huset.
Själva solfångaren är dock den begränsande och dyraste delen i värmesystemet.