– Jag hade nog förväntat mig fler pekskärmar och andra tekniska lösningar, säger Mikael Berqvist som läser samhällsbyggnadsprogrammet på Chalmers.

Han har bott i experimenthuset HSB Living Lab sedan inflyttningen sommaren 2016. Försökskanin i ett labb där teknik och tjänster testas och utvecklas för framtidens smarta hem. Något han har slutat tänka på för länge sedan.

– Jag tror många kände sig obekväma till en början. Fast jag kom in i vardagslivet rätt snabbt, säger han.

Det kanske är dags att vänja sig. Våra hem blir smartare och mer uppkopplade för var dag, och det handlar inte längre bara om entusiaster som sysslar med hemautomatisering.

I november publicerade elektronikföretaget Schneider Electrics en undersökning där de frågade 125 svenska fastighetsägare om sina investeringar inom iot, internet of things. 89 procent sa att de hade investerat i uppkopplade lösningar för drift och hantering av fastigheterna de senaste tre åren. Tekniken är på intågande.

HSB Living Lab är belamrat av sensorer. Koldioxidmätare på väggarna kartlägger när de boende rör sig mellan rummen, sensorer i vattenledningarna mäter hur ofta de spolar på toaletten och varje eluttag är kopplat till en egen elmätare.

Mikael bor i ett ”kluster” om sex lägenheter. Alla har ett eget rum och en egen toalett, men delar på dusch, kök och vardagsrum. Grannen Lovisa von Schéele som studerar till samhällsvetare har slutat tänka på sensorerna för länge sedan.

– Man glömmer bort dem väldigt snabbt. Jag tänker på det ungefär lika mycket som du tänker på brandvarnaren hemma, säger Lovisa.

En våning ner strålar värmen ut från rader av monterade servrar. I fläktsurret sitter Jesper Knutsson och tar emot datan som samlas in av de över 2 000 sensorerna i huset. Han är forskare vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers, och ansvarar för universitetets sensorinfrastruktur i labbet.

– Det är inte sensorerna som är i fokus. De är bara en del av en plattform för att skapa nya tjänster, produkter och system med hjälp av datan de samlar in, säger Jesper Knutsson.

Just nu pågår ett 50-tal forskningsprojekt i huset. Både från forskare på Chalmers och andra universitet, och från företag som vill testa produkter och tjänster. Fler tillkommer successivt, ett tiotal ansökningar ligger för närvarande och väntar på besked om de ska få dra i gång.

Det är ett brett spann. Från att återvinna gråvatten och testa fjärrvärme med lägre temperaturer till att kartlägga hur studenterna tvättar kläder och förbrukar energi.

Nu när huset är inbott skiftar fokus alltmer mot att hitta lösningar och tjänster för det smarta hemmet. Det gäller att hitta nyttan med ett uppkopplat hus innan tekniken kan slå igenom på allvar. Datan från sensorerna och intrycken från de boende ska fungera som ett underlag för forskningen.

– Det är de boendes upplevelser som är den stora vinsten, annars hade det varit enklare och billigare med ett traditionellt labb. Här får vi verkliga användares feedback och interaktioner med systemet. Inte bara under en vecka utan även efter ett halvår, när de inte ens tänker på att installationerna sitter där längre, säger Jesper Knutsson.

All sensorteknik som har använts hittills är standardutrustning. Sådant som redan i dag byggs in i fastigheter landet över, fast inte i samma extrema koncentration.

Det är genom att bygga in tekniken i huset som det smarta hemmet kan bli brett tillgängligt. Vissa går så långt som att hävda att vi inte kommer att välja att bo i smarta hem, det kommer att ske utan att vi har något att säga till om.

”Så småningom kommer varenda enhet i hushållet att vara uppkopplad, och att det rör sig om smarta enheter kommer till stor del att vara osynligt för slutanvändaren”, siar säkerhetsfirman F-Secures forskningschef Mikko Hyppönen i rapporten Pinning down the iot som släpptes i januari.

Hans vision är att de uppkopplade enheterna i hemmet – från mikrovågsugnar till termostater – kommer att användas av analysföretag för att samla data om våra hem.

I HSB Living Lab är tekniken visserligen integrerad och övervakar de boende, fast av helt andra syften. Målet är att skapa ett hållbart boende för framtiden, inte snoka i någons privatliv. Men Jesper Knutsson tror också att mycket av den smarta tekniken kommer att vara osynlig för de boende.

– För några år sedan pratade man mycket om att återkoppla till användaren. Att till exempel berätta via en app hur mycket el eller vatten de konsumerar. Men nyhetens behag försvinner snabbt. Efter ett par veckor glömmer man bort appen och slutar bry sig, säger han.

Själv tror han snarare att framtiden ligger i att hjälpa de boende att göra val som är miljömässigt hållbara och energibesparande. Tekniken kallas ”nudging”, efter engelskans ord för att knuffa någon.

– Man designar ett system för att ”knuffa” användaren i rätt riktning. Mot ett hållbarare beteende när det kommer till energiförbrukning eller vattenanvändning.

Det kan handla om att designa vitvaror, duschar eller andra produkter i hemmet på ett sådant sätt att de används mer energieffektivt. För att komma fram dit behövs datainsamling, även om slutprodukten kanske inte är smart i den meningen att den är uppkopplad mot internet och tänker själv.

Men det är en sak att dela med sig av data till forskare. När en hyresvärd börjar installera teknik som kan kartlägga de boendes vardag in i minsta detalj väcks nya diskussioner.

I soffan i klustret på labbets andra våning funderar Lovisa von Schéele över om hon vågat dela med sig av datan, och efter ett och ett halvt år i experimenthuset känns hon sig lugn med det.

– Den typen av data som samlas in här hade jag kunnat dela med mig av utan problem. Du ger egentligen ifrån dig mer personlig data när du använder din telefon och dina sociala medier. Det gör vi glatt utan att tänka igenom det, säger hon.