Precis som på andra sociala medier syns det hur många kommentarer inläggen fått. Där står hur många som gillat dem och hur lång tid som passerat sedan de publicerades. Men där står också något annat: hur mycket pengar inläggens författare tjänat på dem.

Sajten heter Steemit. Till skillnad från sina betydligt mer namnkunniga konkurrenter tjänar de inte pengar på att sälja den data användarna genererar till tredje part.

Däremot har användare med många fans på sajten ett rätt lukrativt extraknäck.

Follow My Vote är ett företag från den amerikanska delstaten Virginia. Deras ambition är att bygga en onlineplattform från vilken väljare kan rösta även om de ligger på sofflocket, så länge de har en telefon i handen.

London-startupen Everledger håller koll på diamanthandeln och utfärdar digitala certifikat som registrerar ädelstenarnas varenda rörelse i distributionskedjan.

De är till synes tre olika affärsidéer, men Steemit, Follow My Vote och Everledger bygger alla på tekniken som gjorde kryptovalutan bitcoin möjlig: blockkedjan.

De senaste åren har samtalet kring kryptovalutor och blockkedjor kretsat mycket kring vilka konsekvenser de kan få för finansvärlden. Men jämte den diskussionen har mer omstörtande idéer börjat ta form runt blockkedjans potential. Det finns startup-företag som föreställer sig virtuella nationer där vem som helst, var som helst, kan bli medborgare, så länge den har en uppkoppling. Forskare, som kallar tekniken den sista droppen i vågen av digitalisering. Storföretag – Microsoft till exempel – som vill börja utfärda egna id-handlingar.

Doktor Catherine Mulligan, chef för det center på Imperial College-universitetet i London som forskar kring kryptovalutor, säger att fler än bara programvaruingenjörer måste ta ställning till hur blockkedjan kan påverka våra liv.

– Det finns ett par intressanta projekt på gång som verkligen utmanar vår syn på identitet. Varför ska Microsoft äga min identitet? Mitt kontrakt som medborgare har fram till nu utfärdats av mitt land. Vad betyder det om den relationen ägs av ett företag från Seattle? Detta är fundamentala frågor kring vår syn på hur våra samhällen är byggda.

Blockkedjan är i grund och botten en databas. Men till skillnad från traditionella databaser är den decentraliserad. Den existerar på tusentals eller miljontals noder – tänk på noder som datorer eller processorer – samtidigt. En annan skillnad är att den tar hänsyn till det förflutna och att detta förflutna är offentligt. Allt som någonsin skett i databasen sparas permanent och vem som helst kan när som helst nysta i den röda tråden hela vägen tillbaka till databasens big bang.

– Det är ett nytt sätt att tänka på databaser, en evolution av konceptet. Tidigare har databaser varit skilda åt, data och information har avgränsats från bolag till bolag. Men blockkedjan tillåter en extern, helt och hållet gränslös, databas. Då kan olika aktörer spara och utbyta data även om de inte tillhör samma organisation, säger Catherine Mulligan.

Läs mer:

En tredje skillnad är att databasen bygger på krypteringsteknik som från början designades av NSA, den amerikanska myndigheten för signalspaning.

Varje block i en blockkedja innehåller en begränsad mängd uppgifter – som exempelvis transaktioner eller en värdeöverföring av något slag – vilka har sparats under ett givet tidsintervall. För att blocket ska anses färdigbyggt måste ett beräkningsintensivt matematiskt problem lösas. Detta matematiska problem utgår från information i det föregående blocket, samt ett slumpmässigt tal.

Svaren räknas ut av så kallade ”miners”. Man kan tänka på en miner som en dator eller processor. Vem som helst får upplåta processorkraft till mining. Den miner som först löser det matematiska problemet erhåller i regel en belöning. Det mest kända exemplet är betalning i form av bitcoin-mynt. Därpå måste konsensus uppnås av övriga noder i nätverket, enligt en uppsättning fördefinierade regler.

Det matematiska problemet är i sig självt poänglöst, men det fyller en avgörande funktion eftersom lösningen på det leder till ett relativt litet heltal, en så kallad hash. Denna hash fungerar som blockets ”fingeravtryck”, en krypterad rad med siffror och bokstäver som motsvarar all information i blocket. Varje block har ett hashvärde, som dessutom är förbundet med varje hashvärde i samtliga föregående block. Det är det som utgör kedjan.

Den som försöker manipulera information i ett block måste således återskapa alla block som kommit därefter. För att lyckas med det krävs beräkningskraft som vida överstiger beräkningskraften i nätverket i övrigt.

Det här är en metod som kallas ”proof-of-work”, eller ”arbetsbördans bevisföring”. Pontus Lindblom, expert på kryptovalutor och konsult på svenska företaget Exponential, ger en förklaring.

– Proof-of-work garanterar att den längsta blockkedjan skapats genom att spendera mest beräkningskraft på den. Och det är alltid den längsta blockkedjan som gäller som ett majoritetsbeslut över transaktionshistorien, säger han och fortsätter.

– Med bitcoin och andra blockkedjor som bygger på proof-of-work som konsensusmekanism så är det registrerade händelseförloppet av transaktioner i blockkedjan säkert mot manipulation av transaktioner som skett i tidigare block så länge inte en samarbetande grupp illvilliga aktörer kontrollerar mer än 50 procent av beräkningskraften i nätverket.

– Det gör det mycket dyrt och i princip omöjligt att tjäna några pengar på att attackera nätverket.

Att nätverket är transparent medger insyn som tidigare varit omöjlig. Att varje transaktion går att spåra av vem som helst gör att blockkedjan ibland kallas decentraliserad och distribuerad liggare.

Att varje försök till manipulation av nätverket omedelbart syns gör det mycket svårt att ändra på information i tidigare block. Proof-of-work-metoden gör block‑ kedjan så säker att man kan överföra pengar, juridiskt bindande dokument, varor eller tjänster utan att en tredje part behöver stå som garant.

– Blockkedjan tillåter aktörer som inte känner varandra, men som har gemensamma intressen, att skapa permanenta och oföränderliga register över utbyten utan att förlita sig på en central auktoritet, säger Catherine Mulligan.

Hon tar exemplet med svenska sedlar. Vi litar på att de har ett särskilt värde eftersom det står Riksbanken på dem. Blockkedjan ger människan möjlighet att lita på sedlarnas värde utan att det står Riksbanken på dem.

– Det sker genom att jag i stället för att inte lita på någon enskild individ, litar på alla individer samtidigt. Det är ett motstridigt sätt att tänka på tillit: ”Jag ska dela mina finansiella transaktioner med er alla så att vem som helst kan se att transaktionen validerats på ett korrekt sätt.”

Läs mer:

Catherine Mulligan anser att blockkedjan ytterst handlar om detta: en ny sorts tillit. Och när man kan skapa tillit utan att träffas fysiskt, utan att en tredje part måste godkänna en transaktion, då uppstår möjligheter människan aldrig tidigare haft.

Det är mindre än tio år sedan pseudonymen Satoshi Nakamoto grundade Bitcoin. Det är ungefär fem år sedan man började tala om att det kanske är blockkedjan – snarare än själva kryptovalutan – som rymmer den verkligt omstörtande tekniken. Och nu rör det på sig. Enligt World Economic Forum kommer åtta av tio banker att ha påbörjat projekt kring distribuerade liggare när det här året är över. Omkring 15 miljarder kronor i riskkapital har investerats i tekniken de senaste tre åren. Över 90 företag har anslutit till ett eller annat blockkedjekonsortium. Bara IBM har omkring 50 personer som bara jobbar med tekniken.

Sajten The Cyber Security Hub listade nyligen 80 blockkedjestartuper i 20 olika kategorier. Listan ger en föraning om hur många användningsområden som identifierats, redan i ett så här tidigt skede. Där finns företag som vill reformera eller revolutionera fastighetsmarknaden, sjukvårdsregister, datalagring, börsmarknaden, rekryteringsbranschen, guldhandeln och en hel hoper aktörer som bygger sina egna blockkedjor. Tre av företagen sysslar med det som Microsoft visat intresse för: att erbjuda statslösa människor en egen identitet.

– Blockkedjan låter dessutom individer arbeta tillsammans på ett väldigt dynamiskt vis. Det uppstår en annorlunda form av distributionskedja som dessutom helt kan förändra villkoren för traditionella distributionskedjor, med tanke på hur data nu kan delas, säger Catherine Mulligan.

Många har anledning att bli nervösa över den snabba utvecklingen.

– Vi har jurister som kommer till vårt center och är oroliga. Om jag ska skriva på ett vanligt sekretessavtal i dag så ber jag en jurist kolla på det. Men många anser att blockkedjan kan göra det behovet överflödigt. Favoriten bland folk är tanken på att göra sig av med fastighetsmäklaren. Jag kan sälja mitt hus direkt till dig och vi kan registrera köpekontraktet på blockkedjan.

En av kategorierna på The Cyber Security Hubs omfattande lista över möjligheter heter smarta kontrakt. Ett smart kontrakt är ett stycke självgående programkod som körs på ett decentraliserat nätverk. Parametrarna för hur koden ska uppföra sig bestäms gemensamt av dess användare och kan inte, på samma grunder som transaktioner överförda i en blockkedja, manipuleras. Bloggen Bits on Blocks noterade att om blockkedjan gör överföring av värde tryggt och säkert, så gör smarta kontrakt att själva koden går att lita på. Smarta kontrakt öppnar upp för något som kallas decentraliserade autonoma organisationer, eller DAO.

– I grund och botten behöver man inte människor längre. Om du tänker på ett företag i dag tänker du på verkställande direktörer och aktieägare. Men i ett DAO behövs inte människor. Alla jag berättar det här för brukar ge mig en helt nollställd blick. Men det finns exempel på det här som redan är i gång, säger Catherine Mulligan.

Man kan föreställa sig en bildelningsservice som Uber som sköter sig själv. Användaren beställer en självkörande bil, uppger sin destination och betalar utan att en enda människa är inblandad. När bilen behöver service eller måste besiktas tar den sig för egen maskin till verkstaden.

Andra har börjat klura på ett Spotify utan det företag Daniel Ek driver som mellanhand. Ett DAO skulle kunna bli den nya plattformen, där upphovsrätter kontrolleras och säkerställs av blockkedjan och där artisterna får betalt direkt av sina fans, snarare än att skivbolagen och plattformsägarna tjänar de stora pengarna.

Ett mer närliggande och konkret exempel är Lantmäteriets samarbete med svenska företaget Chromaway, som byggt egen teknik för både smarta kontrakt och blockkedja. Med det smarta kontraktet har Chromaway skrivit kod som beskriver hur en fastighetsförsäljning går till. På blockkedjan kan panträtter och lagfarter registreras. I dagarna kommer Lantmäteriet och Chromaway hålla en gemensam presskonferens.

– Vi är precis klara med andra fasen och nu finns det faktiskt kod som utför själva processen, något vi tidigare bara beskrivit. Vi har genomfört ett pilotprojekt och det gick bra, säger Ludvig Öberg, som jobbar med affärsutveckling på Chromaway.

Lantmäteriet tilltalas av öppenheten i blockkedjan. Den gör fastighetsinformation svårare att förvanska i bedrägerisyfte. Mats Snäll, digitaliseringschef på Lantmäteriet, tänker sig att fysiska papper ersätts av digitala kontrakt och att många av stegen som i dag omgärdar en fastighetsaffär kan strykas.

Men genom att sprida informationen till decentraliserade noder skulle det också kunna underlätta demokratiarbetet i länder som Georgien, en nation som Lantmäteriet sträckt ut en hjälpande hand till. Det är bara drygt tio år sedan landet befann sig i en militär konflikt med Ryssland.

– Georgien lever under ett konkret hot med hackerattacker hela tiden. De har faktiskt redan en blockkedja eftersom de har ett akut behov av att göra saker som går längre än vad vi i Sverige hunnit i dag.

Snäll poängterar att Lantmäteriet inte har någon färdig tjänst i dag. Det är en sådan Chromaway och myndigheten nu hoppas kunna bygga.

– Men tekniken håller vad den lovat hittills.