”Sluta prata om behörighet – värdera kompetens i stället”

Efter att ha läst artikeln i Ny Teknik häromveckan blir jag mycket betänksam över vad som händer med teknikämnet i skolorna. Om 12 procent av pojkarna och 14 procent av flickorna i femte klass är ointresserade av teknik, är det nog inte något annat än en spegling av de attityder de indoktrinerats till hemifrån, av föräldrar och släktingar.

Men när dessa siffror i niondeklass har ökat till 30 procent av pojkarna och 63 procent av flickorna, är det definitivt skolan som har förstört det teknikintresse som fanns hos eleverna när de påbörjade teknikundervisningen. Och det är allvarligt.

Uppenbarligen nonchalerar rektorer och andra ansvariga inom skolan teknikämnet. I artikeln nämns 200 timmar teknik i skolan. Jag hoppas att detta är per läsår, vilket tyvärr inte framgår av artikeln. När då en skola bara avsätter 75 timmar är det inte bara ett hån mot eleverna, utan också obstruktion mot skolans intentioner.

Artikeln visar också på ett allvarligt generellt skolproblem. Man talar hela tiden om behöriga lärare, men inte om kompetenta lärare. Det här är ett generellt problem i skolan, ivrigt påhejat av skolmyndigheter och lärarfack, och det har kulminerat i kravet på lärarlegitimation för att få undervisa och sätta betyg.

Hur snett det kan slå, har jag sett på nära håll, i ett fall där en lärare med mer än 30 års framgångsrik lärargärning, som har fått ett flertal nationella priser för sin pedagogik, och som varit flitigt anlitad i fortbildningsfrågor, inte får lärarlegitimation enbart därför att han har ”fel” pedagogisk utbildning. Kompetensen inom det område han undervisar, och de resultat han har uppnått, spelar ingen roll.

Jag utgår från att det är samma fel inom teknikundervisningen, därför att ingenstans i artikeln nämns ordet kompetens, medan ordet behörighet (med böjningar) nämns upprepade gånger.

Från elevhåll har uppenbarligen framförts kritik mot att man inte använder datorer i teknikundervisningen. Jag ser inget självändamål i att använda datorer i undervisningen, men vissa teknikavsnitt skulle definitivt vinna på att eleverna självständigt, under kompetent handledning, fick lösa relevanta tekniska problem med hjälp av datorer, både med kommersiella program och med egen programmering.

För att det ska komma till stånd, måste emellertid kompetenta lärare komma in i undervisningen. Det duger inte att låta den ”behöriga” läraren, som måste fylla upp sin tjänst med fler timmar, ta hand om teknikundervisningen.

Jag är övertygad om att det i varje stad finns tillräckligt många nyligen pensionerade civilingenjörer och andra kvalificerade tekniker med gedigen teknisk kunskap och erfarenhet, som tillsammans med rektorerna skulle kunna gå igenom utbildningsplanerna. De kan dela upp avsnitten sinsemellan för att ge eleverna en relevant teknikundervisning, och därmed åtminstone behålla det teknikintresse som finns hos eleverna när de börjar sin teknikutbildning, och förhoppningsvis även stärka den.

Men då måste skolan och lärarfacken släppa på pedagogikprestigen, sluta tala om behörighet och värdera kompetensen istället.

Bästa Hälsningar

Sven-Erik Lundberg professor emeritus i Maskinteknik, Örebro Universitet