”Producenterna måste ta ansvar för farliga ämnen”

Sverige har kommit långt i arbetet med att sluta kretsloppen. Restprodukter och avfall tas tillvara för att ges nytt värde som energi eller som insatsvaror i nya material. Men ju mer vi tar tillvara, desto viktigare blir det att se till att farliga ämnen fasas ur kretsloppet. För att nå en cirkulär ekonomi måste producenterna ta ett större ansvar och se till att deras produkter kan återvinnas.

Giftfria och resurseffektiva kretslopp är ett av målen med cirkulär ekonomi. Det innebär att materialåtervinningen måste öka utan att det medför risker för miljön och för människors hälsa på grund av spridning och exponering av farliga kemikalier. Men det finns flera utmaningar.

En utmaning är spårbarheten av kemikalier i produkter. Det finns krav på innehållsförteckning över osten, men inte på plasten som förpackar den. Detsamma gäller för kosmetika; hudkrämens innehåll ska redogöras, men förpackningens kemikalieinnehåll behöver inte redovisas. IVL Svenska Miljöinstitutet och Avfall Sverige har studerat ett antal kemikalier i varor, bland annat freoner i byggisolering, mjukgörare i PVC och flamskyddsmedel i plastprodukter för hushåll, för att se vad som slutligen händer med kemikalierna när varorna når avfallsled.

Studien lyfter fram att spårbarhet av kemikalier i produkter som blir sekundära råvaror och återvinns till nya produkter skulle kunna bidra till att rätt sak hamnar på rätt plats i avfallshanteringen och att produkter som bör hanteras separat på grund av sitt kemikalieinnehåll inte blandas med annat avfall.

Producenternas ansvar är mycket stort. På grund av att kemikalielagstiftningen bara begränsar ett litet antal kemikalier med farliga egenskaper så är det upp till tillverkarna att kontinuerligt tillämpa substitutionsprincipen, det vill säga byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga, i sina produkter. Om tillverkarna dessutom säkerställer att reparation och återvinning av deras produkter kan ske på ett enkelt sätt, så skulle ett giftfritt och resurseffektivt samhälle vara inom räckhåll.

Utmaningen med alla de produkter som redan finns i samhället idag kvarstår dock. Det gäller produkter med lång livstid och som kommer till avfallsledet många årtionden efter att de tillverkades. Dessa produkter var vid sin tillverkning ofta ”giftfria”, men kan innehålla kemikalier som vi idag vill fasa ut ur materialkretsloppen. Exempel på sådana typer av produkter och material är visst rivningsavfall.

Här har de som beställer och utför rivningar ett mycket stort ansvar för att källsortering sker på korrekt sätt så att det material som ska gå till destruktion faktiskt gör det, och inte hamnar på villovägar, där kemikalieinnehållet kan skada människa och miljö. Det ligger också ett stort ansvar på tillsynsmyndigheterna att effektivt bedriva tillsyn och enkelt och tydligt informera om vilka lagar och regler som gäller.

Allt kan inte materialåtervinnas En del av de varor som sätts och har satts på marknaden innehåller farliga kemikalier som behöver separeras från materialet, och när det inte är möjligt, destrueras genom till exempel olika typer av förbränning.

Vi vill öka materialåtervinningen. För att kunna göra det måste producenterna säkerställa att deras produkter kan återvinnas. Vår uppmaning är att högre krav måste ställas på producenterna vad gäller kemikalier och möjlighet att reparera och återvinna deras produkter samt att det material som ska gå till destruktion också gör det. Naturvårdsverket håller på att ta fram ett system för spårbarhet av farligt avfall, något som vi skyndsamt bör få på plats!

Britta Moutakis, rådgivare farligt avfall, Avfall Sverige

Elin Belleza, avfalls- och kemikalieexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet