Opinion

”Kräv brandövningar även i bostadshus”

Sommarens höghusbrand i London aktualiserar frågan om brandskydd, skriver debattören. Foto: Matt Dunham
Sommarens höghusbrand i London aktualiserar frågan om brandskydd, skriver debattören. Foto: Matt Dunham

DEBATT. Höghus är i praktiken omöjliga att utrymma annat än inifrån. Det ställer helt andra krav vad gäller brandskyddet, skriver Pär Nilsson, Confidence International.

Höga hus dyker av och till upp i debatten som ett rationellt sätt att få mer bostads- och lokalyta. Men höga hus, högre än åtta våningar, ställer helt andra krav än ”normalhöga” vad gäller trapphus, hissar, ventilation och inte minst brandskydd. Sommarens tragiska brand i ett höghus i London aktualiserar frågan om hur ett höghus fungerar och hur vi ska se på våra höghusområden.

Brandkårens brandstegar når i regel inte mycket högre än innerstadens femvåningshus. Riktigt höga hus är i praktiken omöjliga att utrymma annat än inifrån. De boende ska därför antingen utrymma via trapphusen eller vänta i sina lägenheter.

Trapphusen i det tidiga 1900-talets femvåningshus är stora och pampiga eftersom de skulle vara representativa. Men så ser inte trapphusen ut i höghusen från 60-talet och framåt.

Fram till 1930-talet byggdes husen enligt traditionella metoder med rejäla tegelmurar som bärande väggar och som brandmurar mot grannhusen. Husen var också tämligen små, 10-25 lägenheter per hus är vanligt i våra äldre stadskärnor. De moderna höghusen är i jämförelse enorma med 50 eller fler lägenheter.

Det experimenteras också med byggmaterial och byggmetoder med syftet att minska kostnader och byggtid, öka miljöanpassningen och spara energi. Men många nya material innebär utmaningar för brandskyddet.

De måste användas och installeras på rätt sätt för att brandskyddet ska bli bra, vilket gäller både vid nybyggnad och vid renoveringar av äldre byggnader. Rätt använda kan de innebära betydande samhällsvinster, men fel använda kan de innebära livsfara vid en brand.

Även om allt inte är känt om branden i London så har det framkommit att cellplasten i fasaden brann och att branden snabbt spred sig via ytterväggarna. Cellplast är ett relativt nytt byggmaterial som är enkelt att arbeta med, har god isoleringsförmåga och inte samlar fukt.

Användningen är utbredd även i Sverige, vi har cellplast i fasader, i grunden och inne i husen. Men har vi system på plats för att säkerställa att användningen sker med bibehållet brandskydd?

Om nu ändå olyckan skulle vara framme så är de boendes kunskap kring hur man agerar vid brand viktig för att inga liv ska gå till spillo. I offentliga lokaler finns ofta information om hur vad man ska göra om det börjar brinna och brandövningar förekommer. Men sällan eller aldrig sker återkommande övningar för boende i flerbostadshus.

En särskild utmaning är våra höghusområden från miljonprogrammet som genomgår omfattande renoveringar. Husen är stora och brandskyddet komplext och ofta kan bristande språkkunskaper hos de boende vara ett hinder för att ta åt sig information om vad man gör vid en brand. Vi måste snabbt uppgradera brandskyddet i våra moderna höghusområden genom att:

• Noga inventera de byggmaterial som använts, både från början och vid renoveringar och i kombination med varandra.

• Uppgradera brandskyddet vad gäller både släckning i husen och utrymningsvägar.

• Kräva att fastighetsägarna både skriftligt informerar och regelbundet övar hur man beter sig vid en brand.

Ansvaret för brandskyddet delas av många: materialleverantörer, byggbolag, fastighetsägare samt kommuner och andra offentliga institutioner. Men resultatet av detta ansvar måste vara att våra höghus byggs och renoveras med högt brandskydd, har tekniska system för att upptäcka och bekämpa brand samt att de boende ges goda kunskaper kring hur de ska agera om en brand ändå skulle uppstå.

Pär Nilsson

Vd Confidence International

Systemintegratör inom teknisk säkerhet