”Ipred-lagen skadar rättsstaten – och stoppar inte fildelning”

De senaste två åren har tusentals oskyldiga svenskar fått ta emot utpressningsbrev från företag som Njord Law Firm. De uppmanas att betala in några tusenlappar på ett konto, och hotas med att de annars kommer dras inför rätta och riskera att stämmas på miljonbelopp.

Att detta är lagligt beror på Ipred-lagen från 2009, en lag som instiftades med målet att stoppa fildelningen. Normalt kräver man av en lag att den är rättssäker, proportionerlig och effektiv. Så låt oss se ifall systemet med lagstödda utpressningsbrev är en god lagstiftning för att stoppa illegal fildelning.

Är lagen rättssäker?

I fallen med utpressningsbrev är inte processen rättssäker. Alls. De som skickar breven är tätt knutna till företaget som tagit fram programmet som samlar in bevismaterialet – Guarda Ley. Domstolarna som godkänner att breven skickas ut granskar över huvud taget inte bevisen. Företagen får själva bedöma vem som begått brott.

Vi vet av erfarenhet att företagen inte bryr sig om att säkerställa att de personer man skickar brev till också har begått brott. Tidigare har man till exempel anklagat människor för intrång de skulle begå i framtiden.

Guarda Ley har tidigare fällts i tysk rätt för att deras bevisinsamling inte fungerar. Deras insamling av bevis är slarvig och leder till felaktiga anklagelser. De är medvetna om hur dålig deras metod är, i interna dokument hoppas man att ingen domstol ska få för sig att granska bevisföringen, eftersom den är så full av hål.

Det här är inte ett rättssäkert förfarande.

Är lagen proportionerlig?

Enligt svensk rättsprincip ska straffet för ett brott stå i proportion till den skada som åsamkats offret för den brottsliga handlingen.

Ipred-lagen följer dock en annan princip: de skadestånd som hotas med ska vara så stora att de avskräcker från handling.

Är beloppen som krävs proportionerliga? Där är svaret entydigt nej. Det finns inga studier som pekar på att enstaka intrång i upphovsrätten orsakar substantiell skada för rättighetsinnehavaren. Vissa studier pekar på ökade intäkter till följd av fildelning, och andra på att den inte gör någon skillnad. Vad vi kan konstatera är att vi levt med utbredd, vardaglig fildelning i åtminstone tjugo år nu. Om kulturskaparna skulle dö ut av fildelningen, så borde de ha gjort det redan.

Är lagen effektiv?

Knappast, fildelningen i Sverige har fortgått mer eller mindre opåverkad sen lagen infördes 2009, och de förändringar som skett i människors mediekonsumtion har mindre att göra med lagstiftningen, och mer att göra med förändringar i marknadens erbjudanden. Lagstiftningen uppnår alltså inte sitt mål om att stoppa fildelning.

Är den kanske effektiv på ett annat område då? Fungerar den som straff för fildelare, som en slags ersättning för rättegångar i fildelningsmål?

Det gör den inte heller, eftersom mottagare av brevet kan kasta det i papperskorgen. Avsändarna kommer aldrig att driva sina fall till rättegång, eftersom de då kan åka på en dom som i Norge förra året. Norges Högsta domstolen fann att det inte räckte att koppla en ip-adress till ett brott och döma ägaren av internetabonnemanget. Liknande domslut har vi även sett i USA. Med ett sådant domslut faller hela hotet som utpressningsbreven ska innebära.

Ipred-lagen är ineffektiv och oproportionerliglag som skadar rättsstaten och skapar otrygghet.

Vi kräver att justitieminister Morgan Johansson svarar på frågan hur han kan försvara en sådan lag.

Magnus Andersson, partiledare Piratpartiet

Fotnot. Ipred är en förkortning av EU-direktivet Intellectual Property Rights Enforcement Directive. Lagen trädde i kraft 1 april 2009.