Forskare: Så här lång tid tar det att bygga ut svenska elsystemet

För mindre än ett år sedan beslutade riksdagen att Sverige ska kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045 – dubbelt så mycket som de senaste trettio årens relativt konstanta elförbrukning. Om det ska klaras genom egen produktion behöver elproduktionen byggas ut med drygt 6 TWh varje år i tjugo år. 

Enligt Svenska kraftnät är det en högre genomsnittlig utbyggnadstakt än vad Sverige åstadkommit under något tidigare decennium. Detta ska dessutom ske samtidigt som både elnät och vindkraft är i behov av stora återinvesteringar.

Trots det ambitiösa planeringsmålet saknas det förvånansvärt nog tillförlitliga skattningar av samhällets förmåga att bygga ut elsystemet. Inom ramen för Energiforsks program Nepp har vi, tillsammans med kollegor på Profu, sammanställt ledtider för elnät och olika produktionsslag för att beskriva genomförbarhet och realistisk utbyggnadstakt.

Förenklat begränsas utbyggnadstakten av fyra faktorer: hur många och stora projekt som initieras, hur många av dessa som genomförs, hur lång tid det tar att genomföra dem och deras tekniska livslängd. 

Vår sammanställning visar att de totala ledtiderna för utbyggnad av olika typer av elproduktion varierar från ett till tjugo år. Längst tid tar kärnkraft, tätt följt av vindkraft, medan solceller och gasturbiner kan finnas på plats betydligt snabbare.

Även utbyggnad av elnät tar ofta mycket tid i anspråk vilket också påverkar ledtiderna för elproduktionen. Utbyggnaden av elsystemet handlar med andra ord inte bara om teknik och finansiering – utan också om realismen i hur snabbt utbyggnaden faktiskt kan ske.

I de senaste årens scenarier från olika myndigheter, företag och intresseorganisationer domineras utbyggnaden generellt av vind- och solkraft. Enligt regeringens färdplan för ny kärnkraft ska det också ske en ”massiv utbyggnad av ny kärnkraft till 2045”. 

Vår bedömning är att en utbyggnad i linje med planeringsmålet 300 TWh per år är utmanande för både vindkraft och kärnkraft och osäker för solkraft. Ny kärnkraft omges fortfarande av mycket stora osäkerheter och har i andra länder ofta dragit ut mycket på tiden. Den landbaserade vindkraften har numera stora svårigheter att hitta lokaliseringar utan starka motstående intressen, vilket avspeglas i låg beviljandegrad. 

Solel har visserligen väsentligt kortare ledtider och är i en tidig utbyggnadsfas. Trots det har stora solparksplaner på åkermark fått avslag med hänvisning till livsmedelsförsörjning. Även om nya lösningar är under utveckling är det osäkert hur mycket – och snabbt – solkraft kan fortsätta att expandera.

Det finns ingen väg runt den här verkligheten: oavsett vilka energislag vi satsar på kommer ledtiderna att vara avgörande för genomförandet. De politiska beslut som fattas i dag påverkar inte bara elproduktionen om fem eller tio år – de avgör om Sverige överhuvudtaget har en chans att nå sina klimat- och industrimål.

Parallellt behöver även försvaret växa, och dessa investeringar kommer att konkurrera om såväl kritiska material och komponenter som kvalificerad personal. Hittills har intressena kolliderat när Försvarsmakten ser sig tvungen att säga nej till vindkraftsutbyggnad i stora områden både på land och framför allt i Östersjön. Framöver finns all anledning att fortsätta sträva efter synergier för att bygga ett starkare och säkrare Sverige. Försvarsmaktens svårigheter att expandera i den takt som riksdagen beslutat om visar att stora och komplexa utbyggnadsprojekt ofta tar längre tid än förväntat.

Att arbeta för att minska osäkerheten i planeringen, förkorta ledtider och undvika flaskhalsar är en viktig pusselbit för att klara både klimatutmaningen och vår framtida energiförsörjning. Därtill är det avgörande att energipolitiken utgår från genomförbarhet – inte enbart från behovsprognoser. Annars riskerar energi- och klimatomställningen att präglas av förseningar, brist på planerbar el och investeringsosäkerhet.

Erik Lindblom, specialist i tillstånds- och miljöprövningar, IVL Svenska Miljöinstitutet
Mikael Malmaeus, forskare i naturresurser och miljöeffekter, IVL Svenska Miljöinstitutet