”Energipolitikens indiska reptrick”

Även om den globala temperaturen för tillfället ökar mycket långsamt är det knappast ett skäl att ignorera problemet med den fortsatt stigande halten av växthusgaser. Det finns därför all anledning att reducera utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser och detta främst som en följd av den långa uppehållstiden i atmosfären.

Att genomföra en omfattande minskning av växthusgaserna är inte lätt, då de flesta länder har både stora otillfredsställda elbehov och mycket sämre förutsättningar än Sverige att hålla utsläppen nere.

Sverige har inte bara en nära nog fossilfri el utan också en neutral koldioxidbalans då den svenska skogen faktiskt tar hand om våra nuvarande utsläpp.

Samtidigt finns det hos somliga en önskan att göra sig av med kärnkraften och följa den väg som Tyskland har gett sig in på.

Flera argument mot kärnkraften förs fram som risk för katastrofala olyckor som i Tjernobyl och Fukushima, terroristangrepp samt problem med avfallslagringen. Dessa skäl är legitima men bortser från att andra energisystem ingalunda är ofarliga och när det gäller förlust i människoliv faktiskt är värre än kärnkraften.

Vad gäller kärnavfallet så visar nu den senaste forskningen att detta kan återanvändas som bränsle i nya reaktortyper. Endast någon procent av uranbränslet har hittills utnyttjats vilket innebär att kärnavfallet, vilket till 97 procent består av uran, kommer att kunna utnyttjas som bränsle.

Detta betyder att uranbrytning på sikt kan reduceras, samtidigt som framtida kärnavfall med den nya tekniken blir ofarligt på en tidsskala av några hundra år jämfört med dagens avfall som måste lagras avsevärt längre tid. Att på ett förnuftigt sätt använda avfall anser nog de flesta är bra inte minst i Sverige som i avfallsfrågan på många sätt varit ett föregångsland.

De senaste idéerna att med ett Alexanderhugg göra sig av med både den fossila energin och kärnenergin är inte bara ogenomtänkt utan också ekonomiskt ansvarslöst och skulle tveklöst ställa dagens svenska näringsliv inför stora problem och säkert innebära lokalisering av energikrävande produktion utanför EU.

Det kan därför vara skäl att avvakta det tyska experimentet som man hittills tvingats klara genom att ta till det inhemska brunkolet samt importerad rysk gas.

Att föra fram att en okontrollerad utbyggnad av vindkraft är bra för sysselsättning ärett märkligt argument ungefär som om det inte finns några andra investeringsobjekt i landet. Behov av bättre infrastruktur i vägar och järnvägar och mer bostäder i storstadsområdena där folk vill bo och där arbete finns, borde ju ha högre prioritet.

Det senaste förslaget från ett antal forskare vid Chalmers att satsa helt på bioenergi och vindkraft, faller inom samma kategori som det indiska reptricket där en hinduisk illusionist klättrar upp för ett rep och försvinner i tomma luften.

Även den svenska skogen är begränsad och bör i första hand användas för industriell användning och som bränsle till våra fordon samt för upptag av koldioxid.

Det stora problemet med både vindkraft och solenergi är den stora obeständigheten i vädret vilket för alla är uppenbar- man behöver faktiskt också el när det inte blåser eller när solen går i moln eller är under horisonten. Som Svenska Kraftnät visat så kan man bara räkna med cirka 6 procent av installerad vindkrafteffekt för att tillgodose landets effektbehov.

Det är djupt olyckligt att media ger vind i seglen för allsköns ogenomtänkta hugskott som de senaste i Ny Teknik och därigenom påverkar många oskuldsfulla läsare som inte alltid skiljer på effekt och energi än mindre har räknat igenom vad detta kommer att innebära i extra kostnader.

Ett exempel här är den mycket kostsamma utbyggnaden av landets elnät vilket blir en följd av den pågående och, som det förefaller, okontrollerade utbyggnaden av vindkraften. Först när den framtida elräkningen kommer inser man detta.

Lennart Bengtsson. Harry Frank, Sven Kullander

Medlemmar av Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott