Hållbar industri
Ethernet tar plats på industrigolvet
Under löften om snabbare, billigare och mer lättkonfigurerade industrinät tar sig nu ethernet hela vägen ut till maskinernas givare och ställdon. Till exempel i en hyvel i Vislanda.
Det var hastigheten som avgjorde. När maskintillverkaren CGV i Vislanda fick order på en ny hyvelanläggning till Vida Timbers närbelägna jättehyvleri, valde CGV att byta ut nätverket där maskinen styrs. Den så kallade fältbussen Profibus, trotjänare hos firman sedan 1993, fick ge plats åt den ethernetbaserade uppstickarstandarden Ethercat.
–Det är en väldigt snabb buss, säger Tony Gunnarsson, automationsansvarig vid maskintillverkaren.
Styrsystemet omfattar frekvensomformare, servoaxlar och hydraulaxlar, totalt 150 enheter. Tony Gunnarsson framhåller värdet av att det kan hantera alla signaltyper som krävs för motorstyrningen, och dessutom bland annat nödstoppsfunktioner om någon exempelvis råkar öppna en grind i en säkerhetsbur.
–Vi bryr oss inte om ifall det går att köra en skrivare på det, men signalerna till maskinen ska vara jättestabila och snabba, säger Tony Gunnarsson.
Fallet är ett exempel på hur industriföretag anammar nya styrnätverk, baserade på kommunikationsstandarden ethernet. Dessa ethernetbaserade nät finns dock i en lång rad varianter som bara delvis fungerar tillsammans.
Den gemensamma benämningen är industriellt ethernet, och delstandarderna heter saker som Modbus TCP, Ethernet/IP, Ethercat och Profinet. De är uppföljargenerationen till 1990-talets framgångsrika så kallade fältbussar, öppna nätverksstandarder som möjliggjorde billigare och bättre styrning när de kom, men vars maxhastigheter på 10–15 megabit per sekund framstår som beskedliga vid sidan av dagens kontorsnät med upp till 1 000 megabit per sekund.
I styrdatorerna, de så kallade PLC:erna, har ethernetanslutningar sedan en tid varit allmänt spridda. De har använts exempelvis för att skicka rapporter till mer centrala datorer, likt kontorsanvändning.
Men det är först nu som ethernet har börjat slå igenom i styrdatorernas kontakt med de maskiner som de styr. Här är inte minst realtidskraven stora: det måste vara förutsägbart hur lång tid ett styrmeddelande tar på sig att komma fram till en maskin, till exempel en motor för en vridled i en robot. Och helst ska det förstås gå fort.
De kraven tvingar företagen som utvecklar industriellt ethernet till en rad speciallösningar - se artikellänken här intill.
Långsamt intåg i verkstan
Marknadsanalysfirman ARC Advisory Group uppskattar att 1 miljon mät- och styrenheter försågs med gränssnitt för industriellt ethernet förra året, att jämföra med 14 miljoner enheter anpassade för traditionella fältbussar.
Det kommer alltså att dröja länge innan den nya generationens industrikommunikation, baserad på ethernet, slår ut 1990-talets fältbussar, ifall den någonsin gör det. Skälet till saktmodigheten är förstås att maskintillverkare ogärna byter ut lösningar som fungerar förrän det blir nödvändigt.
