Foto: Nicklas Thegerström/Pete Souza/UPI/Shutterstock

Då kom vändningen för Volvo: ”Plötsligt blev det bråttom”

2021-12-16 06:30  

För att Volvokoncernen ska lyckas med sina elektrifieringsplaner måste det finnas ”kräm i tåtarna” så att kunderna kan ladda sina lastbilar. Elsituationen kräver flera kritiska beslut i Sverige, säger Carl-Henric Svanberg, styrelseordförande för Volvo, i en intervju med Ny Teknik.

Per Danielson

Det är en uppsluppen och framtidsoptimistisk Carl-Henric Svanberg som träffar Ny Teknik i Sjögrensbiblioteket på Ingenjörsvetenskapsakademiens i centrala Stockholm.

– Det finns ingen tid jag bättre hade levt än nu, säger han med ett leende.

Han sitter bekvämt i det exklusiva biblioteket som sägs rymma över 10 000 böcker, varan en del av ovärderlig karaktär daterade ända tillbaka till 1400-talet. Biblioteket har fått sitt namn från gruvingenjören och geologen Hjalmar Sjögren vars fru Anna Nobel skänkte hela samlingen efter hans död till IVA.

Carl-Henric Svanberg i Sjögrensbiblioteket på Ingenjörsvetenskapsakademien. Foto: Nicklas Thegerström

Svanberg poserar vant vid bokhyllorna när fotograf Niklas Thegerström instruerar och styr den erfarne företagsledare från den ena sidan till den andra för att få så bra bilder som möjligt.

Det här är ju ändå delvis en avskedsintervju.

Vid årsskiftet tar Marcus Wallenberg över som preses (titeln som används för ordförande i en vetenskaplig akademi) för IVA. En roll som Carl-Henric Svanberg har axlat med stolthet från 2018 fram till i dag.

– Vi lever i en väldigt föränderlig tid. Vi har en digitalisering som vi kan kalla för en digital industriell revolution, vi har en grön omställning, vi har geopolitiska omställningar i världen. Det här gör att förutsättningen för Sverige förändras och påverkas rätt radikalt. Vi måste lyfta blicken och måste se hur förändringarna går till i omvärlden så att vi förstår under vilka omständigheter som Sverige är med och konkurrerar. Det har kommit att genomsyra en hel del av arbetet som IVA gör, säger Svanberg.

Carl-Henric Svanberg och Per Danielson. Foto: Nicklas Thegerström

Vilken makt har IVA i dag som brobyggare mellan akademi, näringsliv och politik?

– Makt är inget man får per definition. Makt är något man förtjänar, speciellt om man är en akademi. Vi har en bas i de djupa tekniska kunskaperna och de ekonomiska kunskaperna som våra medlemmar och ledamöter har. Vi arbetar faktabaserat och är inte ett åsiktsmaskineri. När vi tar oss an frågor som elförsörjningen, skogsnäringen och stora projekt som framtidens goda stad så lyssnar man på IVA för att det är faktabaserat och meningsfullt.

 ”Jag har aldrig ångrat att jag blev ingenjör”

Carl-Henric Svanberg föddes i Porjus i Jokkmokks kommun i Lappland. Som ung siktade han på att bli lärare med personer i hans närhet fick honom på andra tankar.

– Jag hade tänkt bli gymnasielärare i matte och fysik men då var det någon som sa ”du kan ju gå på tekniska (ett tekniskt lärosäte, reds. anm) och bli lärare där också”. Jag kommer ju från Norrbotten och visste nästan inte vad ett företag var och tänkte att det var väl ingen dum idé. Så jag började på tekniska och läste teknisk fysik. Och jag tyckte det var kul. Det ena ledde till det andra och jag har aldrig ångrat att jag blev ingenjör.

Carl-Henric Svanberg. Foto: Nicklas Thegerström

Som många andra framgångsrika företagsledare kompletterade Svanberg sin ingenjörsutbildningen vid Linköpings universitet med en civilekonomexamen vid Uppsala universitet. Utbildningarna, hårt arbete och duktig på att få saker gjorde tog honom till ledande roller på svenska industriklenoder som ABB, Assa Abloy, Ericsson och Volvo. Dåtidens självklara väg för den som siktar på en framgångsrik näringslivskarriär.

– Jag kommer ihåg när vår professor frågade oss i skolan, det var kanske 1975, hur många av oss som tänkte starta eget bolag. Det kanske var fem som svarade ja. Hur startar man ett nytt bolag?  Vad skulle man göra då? Hitta på ett nytt gångjärn? Den digitala utvecklingen som vi har i dag innebär enorma möjligheter att starta företag. Om jag hade levt i den här tiden som ung hade jag mycket väl kunnat bli entreprenör i stället.

Vad är din syn på svenskt entreprenörskap och det som pågår här?

– Om man tittar på entreprenörskap till exempel så tänker många på Silicon Valley eller Shenzhen i Kina, men det är riktigt drag i Sverige i dag och nu börjar det gå fort. Entreprenörskapet växer fram och här i Sverige är det väldigt imponerande. Jag och min hustru har sex barn, tre vardera, och alla sex jobbar i relativt nystartade bolag. Det nya lockar i dag. Det är dit ungdomar vill gå. Jag är fascinerad av många startups. Det kan vara Spotify eller Klarna, det finns hur många som helst.

Vilka råd har du gett till dina barn?

– Det viktigaste var väl att de inte lyssnade på mig när jag sa att de skulle börja i stora traditionella bolag. De valde att hitta en egen väg och det var väl ingen dum idé.

Hur viktiga är startups för utvecklingen av samhället historiskt sett och framåt?

– Startups står ju för stor del av omvandlingskraften av samhället. Vi får inte glömma att för hundra år sedan vad ABB och Ericsson startups. Och det är ju helt fascinerande att läsa hur Lars-Magnus Ericsson levererade telefoner till Ryssland och Don Pedro den andre, presidenten i Brasilien och byggde fabriker i Mexiko när företaget var ungt. Man åkte omkring i segelbåtar och ångbåtar. Det är ju helt otroligt. Sverige hade en entreprenörskraft för 100 år sedan som var helt otrolig. Vi gick från att gå från att leva på Egyptens ekonomiska nivå runt 1850 till att 30, 40 år senare komma ut som en av vinnarna i industrialiseringen. Vi har en liknande epok just nu och det klart att det är fascinerande.

Carl-Henrik Svanberg har varit preses, det vill säga ordförande, för Ingenjörsvetenskapsakademien sedan 2018. Foto: Nicklas Thegerström

Vilken har varit din främsta drivkraft för att ta dig dit där du är i dag?

– För mig handlar det om den stora tillfredsställelsen när man kommer samman och åstadkommer saker. När man kan samlas, oavsett om det är 5, 50, 500, 5000 eller 50 000 personer, och sätter målsättningar och driver en organisation så man får så lite energiförluster som möjligt. Alla går hyggligt åt samma håll. Det är en väldig tillfredställelse.

På tal om entreprenörskap. Vilken är din reaktion på den så kallade Norrlandsboomen där företag som Northvolt, LKAB, SSAB och H2 Green Steel etablerar en helt ny grön industriregion från Skellefteå till Kiruna?

– Som gammal norrbottning känner jag enorm glädje att den här boomen har kommit. Sedan har den kommit för att den behöver elkraft och det finns gott om elkraft där uppe. Otippat att det här skulle hände men fantastiskt roligt att följa, säger Svanberg och fortsätter:

– Det jag tycker att man ska ta med sig ur det här, och det här är en hjärtefråga för IVA, det är elförsörjningen. Vi måste få ordning på elförsörjningen. Om jag tittar på Volvo där jag är ordförande på lastbilssidan så har vi en strategi att ta oss till Parismålet och det innebär att vi enbart ska leverera fossilfri transport från 2040. Vi ska vara halvvägs 2030, och det är bara nio år kvar. 2030 kommer varannan bil som levereras från Volvo vara eldriven. Då måste det finnas el i kabeln. Det måste finns el när man ska ladda. Och det krävs politiska beslut för det här. Jag tycker att Norrlandsboomen visar vikten av att Sverige får ordning på elförsörjningen.

Är du orolig för att Sverige inte klarar det?

– Jag är inte orolig men jag konstaterar att det är ett antal kritiska beslut som måste tas. Och tas inte besluten i tid kan det bli kostsamt för Sverige och vi kan komma efter i utvecklingen.

En annan utmaning med etableringen av nya industrier i norr är att rekrytera rätt talanger för att Norrland ska bli ett betydelsefullt nav för fossilfria industrisatsningar inom stålproduktion, grön eldistribution och batteritillverkning. Totalt behövs runt 25 000 ingenjörer och specialister som har rätt kompetens och viljan att flytta till regionen. Men det är inte lätt att hitta kandidater på den svenska marknaden.

– Det är ett bekymmer generellt i västvärlden. När jag växte upp i Norrbotten och Västerbotten och när man såg att nu byggdes Sandöbron och nu kom tevestationen, tevemasten och nu byggde vi dammen…då byggdes det saker som var påtagliga och intresset av att bli ingenjör var stort. Ser man till länder som Kina och andra delar av Asien är det mycket högre andel som blir ingenjörer för man ser hur spännande det är att vara ingenjör. Det har inte riktigt varit så på senare år i västvärlden. Infrastrukturen är utbyggd så intresset har minskat och det är ett bekymmer eftersom ingenjörer är en så otroligt viktig del i samhället. Nu kommer det igen med det digitala så det ökar säkert framöver.

Spelar det någon roll om arbetsgivare hittar svenska ingenjörer eller rekryterar från utlandet?

– På 50-talet åkte vi till Italien och försökte locka italienska industriarbetare till Sverige och det klart att det är ett sätt när man inte har egen försörjning. Men visst är det lite trist och onödigt att vi inte lyckats locka fler till ingenjörsarbetet.

”Finns inte en stor entusiasm att isolera Kina”

Carl-Henric Svanberg har jobbat länge i svenska teknikintensiva verksamheter. 2003 axlade han uppdraget som vd på Ericsson efter Kurt Hellström. Det var ett stukat Ericsson som har genomfört stora åtgärder för att vända en negativ utveckling av den ingenjörstunga verksamheten.

Carl-Henrik Svanberg presenterar halvårsrapport för Ericsson i juli 2007. Foto: Bertil Ericson / NTB

Kinesiska Huawei hade etablerat sig i Kista med målet att bli störst på marknaden för telekomsystem. Samtidigt hade världens telekomoperatörer startat omfattande investeringar i 3g-tekniken. Många undrade om Ericsson skulle klara sig som självständigt bolag.

– Det är ett tag sedan nu. Jag vet att jag tänkte att telekommunikation är en viktig del i samhället. Det är nervsystemet i samhället. Att det måste finnas och är helt avgörande för landets eller världens framtid. Ericsson hade en världsmarknadsandel på 30 procent. Det bygger man inte i en handvändning. Ericsson hade tagit sig igenom den ena krisen efter den andra, och man hade världsledande teknologi så grundförutsättningarna fanns ju där. Men telekombubblan hade spruckit så det började ju med svåra neddragningar från 110 000 människor och ner och vända på 47 000 anställda. Men det handlade om ledarskap, om att organisera och motivera för att få företaget upp i fart igen och det kände jag mig tryggare med.

Vad skulle du säga är de stora skillnaderna mellan det Ericsson som du ledde mellan 2003 och 2009 jämfört med det Ericsson som leds av Börje Ekholm i dag?

– Jag flyttade till Storbritannien och blev styrelseordförande för BP och var där i nio år och kom tillbaka för några år sedan och har inte alls varit nära Ericsson så jag kan inte bedöma det. Det är fortsatt ett viktigt område i samhället och en otroligt snabb teknikutveckling. Det är tuff konkurrens och kineserna har vuxit, så jag är stolt och glad när jag ser hur Ericsson håller sin position på ett bra sätt.

Många företagsledare vars företag har relationer med och verksamheter i Kina tycks alltid besväras av frågor om den kinesiska regimen och utvecklingen som sker där just nu. Varför är det här ämnet så svårt tror du?

– Hela Kinaproblematiken är naturligtvis komplicerad. Ska vi ha handelsrelationer måste vi vara överens om spelreglerna, det måste vara samma förutsättningar. Och det är nog en vanligare uppfattning i affärslivet att det inte finns en stor entusiasm att isolera Kina. Man måste fundera på vem som isolerar vem. Kina är på väg att bli störst i världen. I dag finns 60 procent av 5g-marknaden i Kina. Jag tror det är bättre idé att vara väldigt tydligt med vilka spelregler som vi tycker ska gälla och driva det tillsammans västvärldens länder emellan, i stället för att gå fram med en isolering. Det är en besvärlig fråga. En av vår tid större frågor. Det är ju två samhällssystem som möts där vi står upp för demokrati och vår frihet och vårt öppna samhälle. Man måste försöka hitta vägen fram när systemen möts.

Carl-Henric Svanberg fotograferas under bolagsstämman för AB Volvo i Lisebergshallen i Göteborg april 2012, då han valdes till ny styrelseordförande. Foto: ADAM IHSE / TT

Du är sedan 2012 ordföranden i Volvo Group. Minns du vilka planer som smiddes för verksamheten då och hur företagets strategier har förändrats senaste året?

– Framförallt att företaget har brutits ner i olika resultatenheter, flyttat ut initiativet, kraften och ledarskapet i organisationen till de olika delarna och ett mycket mer ”hands on”-ledarskap som krävs i den omställning som är. Att gå från en värld med dieselmotorer till en värld med elektriska motorer är en teknikfråga men man går ju också från en värld där det är min dieselmotor, min fabrik och jag gör på mitt sätt. När du kommer över till den självstyrande och elektriska världen blir det mer som telekom

Kan du ge exempel på hur det är nu?

– Vi gör laddningsnät med Traton och Daimler, vi utvecklar bränsleceller med Daimler. Så man är konkurrenter ibland och ibland samarbetspartner. I hundra år har man hållit korten mot bröstet. Så det är kulturella skillnader man ska igenom, inte bara tekniska.

Volvo FH Electric, 2021. Foto: Volvo Group

När insåg Volvo att ni måste samarbete mer med era konkurrenter?

– Det är först för ett par år sedan som det på allvar började växa fram. Den stora frågan för oss kom på vår kapitalmarknadsdag förra året då vi kom från en position där vi sa ”titta vi har också en elektriskt buss eller lastbil” till att säga ”okej, 2050 ska vi vara fossilfria. Och eftersom bilarna ska köra i tio år så blir det bara elektriska bilar vi säljer 2040”. Så plötsligt blev det bråttom och det tror jag var den stora acceleratorn för oss.

Hållbarhetsfrågan har blivit väldigt tydlig i Volvos och andra etablerade aktörers kommunikation och strategiarbete. Vad beror den här stora förändringen på?

– Vi har passerat något slags brytpunkt. Om du tittar på det som skedde på COP26 i Glasgow så var det tydligt att nu är det närmast bussinnes som drar. Om du går tillbaka till Rio-konferensen i början av 90-talet så var det politiker och aktivister som drev på.

– Nu driver företagen på och det beror inte på att företagen är godhjärtade utan det är där framtiden ligger. Vi är på kritiska linjen i utvecklingen. Om inte vi tar fram elektriska bilar i stor skala nu så hinner vi inte fram i tid för att nå Parismålet. Nu är det ingen bra affärsidé att komma sent in i matchen.

Du var fram till 2018 även styrelseordförande för den brittiska energijätten BP. Här kastades du in i hetluften direkt när BP kort efter att du börjat drabbades av en svår oljeläcka i mexikanska golfen. Hur ser du på den här händelsen och ditt agerande så här nästan tolv år senare?

– Det var naturligtvis en dramatisk tid och sammanföll med att det varit ett varit ett presidentskifte i USA. Nya presidenten Barack Obama hade inte lyckats få igenom sin första stora reform. Vilket var hälsoreformen. Sedan kom den andra reformen som var energireformen som öppnade upp för mer borrning. Så administrationen hamnade i kläm. Det var en besvärlig olycka och vi sa från början att vi ska vårt ansvar, att vi inte skulle backa på något sätt. Vi satte in väldiga resurser, rensade upp, hjälpte de drabbade och tätade hålet.

På grund av oljeskandalen hamnade du även i ett krismöte i Vita huset med Barack Obama. Kan du berätta om mötet och hur det gick till?

– Det var helt nödvändigt att få till en uppgörelse med administrationen. Och det var det som hände i juni 2010. Det var väldigt viktigt. Vi hade jobbat länge på att få till mötet för det kändes inte rimligt att vara och skapa olyckan och samtidigt inte ha en gemensam strategi framåt tillsammans med den amerikanska regeringen.

Carl-Henric Svanberg, då vd för BP, mitt emot USA:s dåvarande president Barack Obama samt dåvarande vicepresident Joe Biden, i Rooseveltrummet i Vita huset 16 juni 2010. Foto: Pete Souza/UPI/Shutterstock

Vad lärde du dig från den dramatiska första tiden på ordförandeskapet för BP?

– Det var naturligtvis en svår tid för mig. Man kan byta bransch i sitt hemland och man kan byta land i samma bransch men att byta båda bransch och land är naturligtvis ett stort steg. Då gäller det verkligen att fokusera på frågan och man måste stänga ute allt brus. Jag tror att det skrevs 40 000 artiklar om dagen om den där olyckan i början. Det gäller att fokusera på frågan. Vi måste stänga läckan, vi måste städa upp, vi måste kompensera dem som har blivit drabbade. Och hela tiden hålla aktieägarna så informerade så mycket det bara går och naturligtvis hålla ihop styrelsen.

– Sedan går det inte att ta bort det faktum att 13 personer dock i olyckan. Det är för alltid en sorg för BP. Man måste kunna förvänta sig att familjemedlemmar som jobbar på BP kommer hem på kvällen efter jobbet. Det är en tragik men det blev en väldig samling i företaget, som gick starkare ur det här.

Kan du lista de tre främsta lärdomarna om företagande från din långa yrkeskarriär?

– I alla lägen är det viktigt att man får en kraftsamling år det håll man vill. Jag brukar säga att man måste ha en tydlig strategi och målsättning. Om man kastar pil behöver inte alla träffa tian samtidigt, det räcker om man träffar samma vägg i stället för att de drar åt varsitt håll. En tydlig strategi som kommuniceras är ett måste. Sedan spelar det ingen roll om du driver en resebyrå eller ett stålverk, du är alltid beroende av människor och du måste se de här människorna. Att få armarna runt kulturen så att den stödjer strategin, annars fungerar det inte. Sedan finns det ingen väg runt att du måste hugga i ganska hårt.

Carl-Henric Svanberg. Foto: Nicklas Thegerström

Nästa år fyller Carl-Henric Svanberg 70 år. Han har inga planer på att slå sig till ro. Han vill gärna vara med och investera i nya startups och leda större företag ett tag till.

– Det är för intressant och roligt, säger Svanberg innan det är dags för att lämna Sjögrensbiblioteket för den sista sammankomsten som preses för IVA.

Tio snabba frågor till Carl-Henric Svanberg

1. Hammarby eller AIK?

– Det får nog bli Hammarby.

2. Alperna eller Söderhavsö?

– Alperna

3. Tesla eller Polestar?

– Jag väljer nog Tesla tror jag.

4. Stockholm eller London?

– Stockholm.

5. Ingenjör eller ekonom?

– En ekonomiskt lagd ingenjör.

6. Kärnkraft eller vindkraft?

– Det var en svår fråga. Vindkraften är väl den ultimata lösningen som princip men kapaciteten räcker inte och då tror jag nog att vi måste titta på kärnkraften.

7. Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson?

– Jag väljer den som har förmåga att samla Sverige. När vi säger att varannan lastbil ska laddas så behöver vi ström i tåten. Vi behöver nästan ett samhällskontrakt och politiska beslut som kan överleva nästa val. Det får inte bli partipolitik när vi bygger ett nytt digitalt och grönt Sverige. Därför röstar jag på den som har den förmågan. Vilket man först vet i efterhand så det är inte så lätt att välja.

8. Renklämma eller räksmörgås?

– Det är renklämma varje dag.

9. Iphone eller Android?

– Nu har jag vant mig vid Iphone och då är det svårt att vänja sig av med det.

10. Skjorta och slips eller polotröja?

– Mera skjorta utan utan slips tror jag.

Carl-Henric Svanberg

Född: 1952 i Porjus i Lappland

Utbildning: civilingjörsexamen Linköpings universitet. Civilekonom Uppsala universitet.

Aktuell med: avgående preses för Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA (sedan 2018), Styrelseordförande AB Volvo (sedan 2012)

Tidigare uppdrag: vd Assa Abloy (1994-2003), vd Ericsson (2003-2009), styrelseordförande BP (2010-2019).

Hejar på: Djurgården hockey

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer