Provkörning: Mini Cooper SE – ”Inga problem med övergången till el”

2020-02-01 06:15  

Cooper SE är elbilen som ska hålla varumärket Mini i främsta ledet. Elektrifieringen har inte har förstört Mini-känslan – men det finns fortfarande frågetecken, skriver Ny Tekniks elbilstestare Felix Björklund.

I ett halvår har jag väntat på det här.

Ända sedan jag var nere i Rotterdam då Mini lanserade bilen har jag varit skeptisk. Mini kommer med sin första elbil – men den är föga progressivt. Tekniken är arvegods från BMW i3 och modellen bygger på gammal grund där ingenjörerna har fått spela Tetris för att få ner så mycket batterier som möjligt.

Vid lanseringen ventilerade jag detta i en intervju med nytillträdde Mini-vd:n Bernd Körber, men företagschefen slog ifrån sig och menade att bilen var "precis rätt".

– Elektrifieringen kommer att hålla oss i första ledet när det kommer till urban mobilitet. Våra kunder är "early adopters", sade han då.

Läs mer: Provkörning: Renault Zoe – räcker långa räckvidden för att övertyga?

Minis syn på early adopters tål kanske att ifrågasättas, men å andra sidan känner tillverkaren sin kundkrets och vad de efterfrågar.

När jag nu får möjlighet att bekanta mig med bilen är jag därför fast inställd att, precis som kungen, vända blad. Skit i tankarna om att modellen "borde" ha lanserats för flera år sedan och att tekniken inte är purfärsk. För det som är det viktiga för kunder är ju hur bilen fungerar i deras vardag.

Mini Cooper SE. Foto: Mini

Så vi börjar om från början. Jag står framför Mini Cooper SE, märkets första rena elbil ämnad för serieproduktion. Och, enligt tillverkarens egen utsago, det enda premiumalternativet bland elbilar i den här prisklassen.

Exteriört är elbilen inget avsteg från den övriga modellinjen. Minis styrka i designen är som en modern klassiker för individualister, och det som särskiljer elversionen är några emblem samt avsaknaden av ändrör.

Läs mer: Provkörning: Volkswagen Golf mildhybrid – ”Ett steg i avgiftningen”

Interiört är det samma sak. Mini-dragen känns igen när man slår sig ner bakom ratten. Mittkonsolen med en skärm integrerad i den runda ringen och vippbrytare i stället för vanliga knappar.

Nytt för elbilen är att man bakom ratten nu får en oval skärm i stället för den vanliga instrumenteringen. Men sen tar det slut. Minis första elbil har inga särskilda tekniska finesser utöver den vanliga bilen. En sak som dock tål att pekas ut är sätena, som för den här storleksklassen är ypperligt sköna. 

Mini Cooper SE på vägen: Små ljusglimtar

Provkörningen är förlagd till amerikanska Miami och att rulla iväg i den elektriska Minin är ungefär som väntat. Ingenjörerna har kämpat med att behålla karaktären från de vanliga bilarna, och ambitionen att vara en glädjespridare i vardagen ska inte dämpas av extravikt och elektroner.

Mini Cooper SE. Foto: Felix Björklund

Men med det sagt, Miami är fruktansvärt tillrättalagt och det är knappt det finns en sväng. Den amerikanska fäblessen för att bygga städer i rutmönster kombinerat med att rikisarna som sitter bak i sina limousiner skulle spilla drinken om det var en massa kurvor gör körningen svår. Eller kanske inte svår – men det är otroligt svårt att få grepp om vad bilen egentligen kan prestera.

Läs mer: Provkörning: Hyundai Ioniq Electric – ”Kommer att få det tufft”

Mini är ett brittiskt märke vars paradgren är europeiska städer. Att få svischa mellan betongsuggor i Berlin, sprutta ifrån Svensson-kombis i Uppsala eller kryssa mellan uteserveringar i Rom. De är roliga när det svänger och händer saker. I vanliga fall är Mini ett helgjutet alternativ att göra ärenden i – snabba "in/ut – och vidare till nästa körning".  Det här är en märkesstyrka och något som Miniköpare världen över älskar.

Att krypa fram i 20-40 km/h bland gigantiska amerikanska suvar på totalplatta vägar är fel. Den tillrättalagda upplevelsen gör att bilen inte kommer till sin rätt. Förvisso innebar den att förbrukningen hamnade på fördelaktiga 1,43 kWh/mil – men att provkörningen kallades för "The Miami job" med referens till den klassiska och fartfyllda filmen "The Italian job" skaver en hel del i själen. 

Representanter på plats var även de lite uppgivna och medgav att det inte var den bästa av omständigheter – och som tur är får vi köra bilen på plats i Sverige redan om ett par veckor. 

Men emellanåt kommer chanserna att vara lekfull, som små ljusglimtar i tillvaron. Dags att utforska… Och visst, det känns bra – att få upp frekvensen i körningen passar bilen. Tack vare batterierna i golvet har fysiken i bilen ändrats en del. Bilen är högre, men tyngdpunkten har sänkts med 30 millimeter jämfört med den motsvarande bensindrivna versionen, och det är inget som tar udden av Minis karaktäristiska platta och direkta körkänsla – i varje fall inte av det jag kunde utröna i amerikansk trafik.

Den direkta kraftleveransen gör att bilen initialt håller för jämförelsen med vanliga Cooper S. Den känns rapp och de 184 hästkrafterna är gott nog för att komma iväg i hast. Bilen känns angelägen och det strama chassit gör sitt för att man ska tycka det är kul att smita iväg från de stora V8:a-bestyckade bestarna vid rödljusen. Dock kan jag tycka att styrningen inte alls kändes så rapp och tydlig som jag minns från vanliga Minis.

Mini Cooper SE. Foto: Mini

Körningen kan ske i fyra olika lägen, Sport, Mid, Green samt Green Plus. Skillnaderna mellan lägena är inte särskilt stora utan det handlar mest om mappningen av gaspedalen. Därtill stängs klimatanläggningen av i Green Plus-läget. Det går dessutom att ställa in bromskraftsåtervinningen i två steg. Normalläget är 0,11g, vilket är ganska aggressivt och då nästan ska tillåta körning med bara gaspedalen. I det här läget bromsas bilen ner till stillastående. I det lite tamare läget får man se till att hålla mer koll på var fötterna är och då använda bromspedalen för att stanna bilen.

Läs alla våra provkörningar här!

Med god tur, förnämligt väder och alla inställningar optimerat för räckvidd ska Minin rulla 234 kilometer enligt körcykeln. En siffra som under testet inte låg alltför avlägset. 

För dem som är i farten och känner att det behövs snabbladdas klarar Minin av 50 kW, något som innebär att 0-80 procent fylls på 35 minuter.

Summerat: Låg räckvidd – men bra övergång till el-Mini

Även om Mini kanske inte är ett märke som i normala fall beskrivs som prisvärt, så är den elektrifierade Coopern otroligt väl positionerad. Priset startar på 359 100 kr, vilket inte bara innebär under 300 000 efter statlig rabatt – det är även bara cirka 30 000 mer än vad en motsvarande bensindriven Cooper S kostar.

Den bidrar även med kvalitet och är ett välkommet inslag i en klass som fullkomligen exploderar i år. 

På det negativa kontot hamnar dels praktikalitet, inte förvånande. El-Minin kommer i 3-dörrarsutförande och även om baksätet är helt ok för den här storleksklassen så är det ett mankemang att ta sig in i det.

Mini Cooper SE. Foto: Felix Björklund

Det andra är räckvidd. Mini säger förvisso att det är en bil för städer och stadspendling – och att de anser att räckvidden på strax över 20 mil räcker (räkna med att svensk kyla och dåliga vägar kapar en del). Och så må det vara, men i konkurrensen är det ett frågetecken. Sedan kommer tekniken, och på den här punkten kan Mini verkligen inte sägas ligga i framkant. 

Jag får reservera mitt slutgiltiga omdöme tills att jag verkligen har fått prova bilen, under mer naturtrogna förhållanden. Men en sak kan jag säga. De som gillar Mini och inte har alltför långa dagsturer kommer inte ha några problem med övergången till el.

Fakta Mini Cooper SE

Pris: Från 359 100 kr

Motoreffekt 184 hästkrafter, elektrisk synkron motor 

Max vridmoment: 270 Nm

Förbrukning: 1,5 – 1,32 kWh/mil

Förbrukning under test: 1,43 kWh/mil

Acceleration 0-100 km/h: 7,3 sekunder

Batterikapacitet: 32,6 kWh

Räckvidd: 216-234 km

Maxhastighet: 150 km/h

Snabbladdning: max 50 kW

Bagageutrymme: 211 liter (731 liter med fällda säten)

Vikt: 1 365 kg

Felix Björklund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt