Provkörning: Mercedes GLC 300e – ”Ett ingenjörs-Tetris”

2020-05-16 06:11  

En bra helhet där man har gjort det bästa av saken, men fortfarande en kompromiss. Mercedes GLC 300e är en premiumkantad laddhybrid, där el-räckvidden är i snålaste laget, skriver Felix Björklund som testkört bilen.

Mercedes laddoffensiv är på ett sätt imponerande, men samtidigt något haltande. På kort tid har de breddat utbudet enormt och för tillfället finns det ingen som kan erbjuda lika många alternativ som den tyska tillverkaren. Men även om bredden finns – så saknas det spets. Ännu så länge finns det bara en elbil i modellfloran, EQC; och den är inte byggd på någon ny flashig bottenarkitektur, vilket märks.

Laddhybriden GLC 300e är plattformssyskon med ovan nämnda elbil – och precis som denna märks det av att det är mer av en efterkonstruktion än ett alternativ som var med på ritbordet dag ett.

Mercedes säger dock att GLC i grunden har designats för att elektrifieras, något som innebär att batteriet har integrerats någorlunda effektivt. Det innebär att modellen inte alls dras med den hiskeliga layouten som Mercedes E-klassen har i bagaget. Dock går transplantationen av elmotor och batterier inte helt obemärkt förbi. Men vi börjar från början.

Den elektrifierade drivlinan är densamma som sitter i E-klasshyrbriden 300e. Det innebär en tvåliters bensinmotor om 211 hästkrafter samt en 122 hästars elmotor som man låter husera i transmissionen (GLC erbjuds även som dieselladdhybrid).

Läs mer: Provkörning: Polestar 1 – ”Ingen hästsparkskänsla”

Storleksmässigt tycker jag de så kallade mellanklass-suvarna är en bra avvägning. De är tillräckligt för en familj och klarar de flesta bestyren – att gå på större är mer lyx än behov.

Det här gäller även för hybriden. För även om en hel del utrymme tagits i anspråk (155 liter) av batterier – så finns det fortfarande tillräckligt mycket för att man ska klara de flesta transportbehoven.

Fortsätter vi titta på interiören så kommer ytterligare bevis på att GLC-familjen inte tillhört de senaste på Mercedes släktträd. Instrumenteringen är förvisso digital, men det är i form av en skärm bakom ratten och en annan svävande mitt på instrumentbrädan. Det här är inte alls lika modernt och snyggt som i A- och E-klassbilarna.

Och till en början stör det här mig, men eftersom det bakom skalet är Mercedes MBUX-system så avtar känslan efter ett tag. Visst, man får inte den stora skateboard-skärmen som i de andra Mercorna – men det gör inte systemet dåligt för det.

Infotainmentsystemet är lättöverskådligt och det går även enkelt att ställa in så att det visar vad man som förare föredrar.

Infotainmentsystemet är lättöverskådligt, skriver Felix Björklund. Foto: Felix Björklund

Med uppdateringen av GLC så ersattes även vredet för att styra skärmen med en pekplatta. Och om man inte vill använda den så går det att ge kommandon via pekskärmen, touchkontrollerna på ratten eller med rösten.

Interiörkvalitén är god och man får verkligen den upplevelse av solid tysk ingenjörskonst som man förväntar sig – varken mer eller mindre.

Mercedes GLC 300e på vägen

GLC är i grunden en komfortinriktad skapelse. Med extravikt i batterier med ombord så understryks det här än mer. I kombination med att den är högbyggd så blir den lätt instabil när man gör snabbare rattutslag, och i kurvor så hänger den rejält på ytterhjulen. Är det en brist? Nja, egentligen inte – för troligtvis är det inte så köparna tänker använda den.

Körkänslan är dock solid och trygg om än lite träig.

Läs mer: Provkörning: Audi Q5 TFSI e – ”Eldriften är en dans”

Något den däremot hanterar föredömligt är nästintill osynlig övergång mellan bensin- och eldrift. Förutom en lätt förnimmelse i gaspedalen är det bara lite motorljud som skvallrar om att det eldas fossiler. Trots att drivlinan är äldre är det en enormt mycket bättre upplevelse än vad Mercedes mindre laddhybrider levererar (läs recension av A-klasshybriden här).

Som förare kan man få en bra överblick hur drivlinan arbetar mellan lägen som eldrift, fossildrift, frirullning och bromskraftregenerering om man vill – och det ska sägas att den växlar snabbt och ledigt.

Om man inte är intresserad av det skådespelet lär ändå effektiviteten visas i hur sällan den med god sladdisciplin (och korta pendlingsavstånd) behöver besöka macken för att tanka.

Mercedes GLC 300e från sidan. Foto: Felix Björklund

Bromsassistenten som gör sitt för att på ett smart sätt maximera energiåtervinningen fungerar således väldigt bra, men precis som med A-klassen som vi testat tidigare är det här ett system som kopplas ur så fort farthållaren slås på. Det är förbaskat synd tycker jag – och en miss av Mercedes.

Och för att få med adaptiv farthållare så krävs det att man väljer förarassistentpaketet för 24 200 kr (som förvisso innehåller mycket teknik).

I övrigt fungerar den även precis som i A250e. Det innebär att man i eldriftläget kan ställa bromskraftåtervinningen i flera steg, om man då inte vill ha det automatiskt. Men går du över i Comfort- eller Sport-läget så övergår rattpaddlarna till att växla. Så för de flesta förare, som inte ids ändra körlägen hela tiden – lär även rattpaddlarna vara något överflödigt som dammar igen.

Fronten på en Mercedes GLC 300e. Foto: Felix Björklund

Vad förbrukningen hamnade på under testet är intressant, för om man är riktigt noga med att koppla in sladden efter varje användande så blir den låg. Totalt 80 mils körning drog 25 liter bensin, vilket måste sägas vara bra för den här storleksklassen. För de som oftare kör kortare sträckor lär detta kunna kapas än mer.

Men å andra sidan behövs det bara att pendelsträckan överstiger tre-fyra mil så blir räkningen en helt annan. För tyvärr så är räckvidden på el i kortaste laget.

Summerat

Mercedes GLC är i grunden en riktigt trevlig bil, men det märks att den inte tillhör de nyaste i modellpaletten. Instrumentering och digitalisering är långt ifrån så modernt som i exempelvis nya A-klassen.

Och så är det även med hybriddrivlinan. Designmässigt har det varit mer av ingenjörs-Tetris för att få ihop det – vilket märks. Det är lite begränsat utrymme bak, räckvidden är lite väl kort och bilen känns tung. Den går inte heller att likströmsladda (något lilla A-klassen klarar av).

Men uppsidan är att hybriden bara kostar 50 000 kr mer än den bensindrivna GLC 300. Och drar man av runt 20 000 kronor i miljöbonus är skillnaden än mindre. Så utifrån det ekonomiska perspektivet tror jag att de flesta skulle tjäna på att välja till e:et på bakluckan.

Fakta: Mercedes GLC 300e

Pris: Från 581 900 kr.

Pris testbilen: 633 200 kr.

Drivlina: 2,0 liters bensinmotor + elmaskin.

Maxeffekt förbränningsmotor: 155 kW/211 hk.

Maxeffekt elmaskin: 90 kW/122 hk.

Systemeffekt: 235 kW.

Acceleration 0-100 km/h: 5,7 sekunder.

Topphastighet: 230 km/h.

Topphastighet vid eldrift: 130 km/h.

Officiell förbrukning blandad körning: från 0,23 l/mil.

Officiell förbrukning el blandad körning: 2,03 kWh/mil.

Förbrukning el under testet: 2,18 kWh/mil.

Förbrukning vid enbart körning på bensin under testet: 0,89 l/mil.

Koldioxidutsläpp blandad körning: från 53 g/km.

Bagageutrymme: 395 liter (550 liter i vanliga GLC).

Maximal dragvikt: 2 000 kg.

Felix Björklund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt