Nytt bolag vill väcka mammuten till liv igen

2021-09-14 16:22  

Forskare har i åratal velat återskapa mammutar. Bolaget Colossal, med Harvardprofessor George Church i spetsen, har tagit in nära 130 miljoner kronor för att ta ett steg på vägen. “I bästa fall blir det en genetiskt modifierad elefant” säger svenska forskaren Love Dalén.

Boston-baserade Colossal är ett nybildat bolag inriktat på att ”av-utrota” och stärka utrotningshotade djurarter med hjälp av den banbrytande gensaxen Crispr.

George Church är en av medgrundarna. Han är professor i genetik vid Harvard Medical School och har blivit känd för sitt arbete med genredigering och Crispr – och för sin dröm om att väcka den sedan tusentals år tillbaka utrotade mammuten till liv igen. Förhoppningen är att åter göra dem till en del av det sibiriska ekosystemet.

Colossal har redan tagit in 15 miljoner dollar, eller nästan 129 miljoner svenska kronor, för att försöka göra den drömmen verklig. 

Läs mer: Så kartlades mammutens rörelser genom hela livet

I ett första steg handlar det om att göra en ”mammufant”, det vill säga en hybrid av en elefant och en mammut. Det ska vara ett sätt att säkra de asiatiska elefanternas överlevnad, genom att se till att de kan trivas i en del av Arktis som kallas mammutstäppen. 

– Vårt mål är att skapa en köldresistent elefant, men den kommer att se ut och bete sig som en mammut. Inte för att vi försöker lura någon, utan för att vi vill ha något som funktionellt motsvarar mammuten, som kan trivas i -40 grader och göra allt det som elefanter och mammutar gör, särskilt slå ner träd, säger George Church till The Guardian.

En “gmo-elefant”?

Men Love Dalén, professor och forskningsledare på Centrum för paleogenetik vid Naturhistoriska riksmuseet, vill snarare kalla det som Colossal vill skapa för en “gmo-elefant”.

Han leder ett projekt där forskare kartlägger arvsmassan från mammutar, och försöker identifiera vilka gener som är specifika för ullhåriga mammutar i jämförelse med deras föregångare stäppmammuten.

– Colossal vill byta ut kanske en tusendel eller en tiotusendel av en elefants arvsmassa mot mammutgener. I bästa fall blir det alltså en genetiskt modifierad elefant, en lite mer köldtålig och hårig variant som har lite mammutgener i sig, säger Love Dalén till Ny Teknik.

Love Dalén. Foto: Pete Allibone

Läs mer: Världens äldsta dna funnet i mammuttand

För att komma dit ska forskare först undersöka dna i prover av mumifierad ullhårig mammut. Detta ska de jämföra med generna i en asiatisk elefant, som är utrotningshotade. Då kan forskarna identifiera vilka gener som är specifika för just mammuten, är tanken. 

Redan det här momentet är knepigt nog, förklarar Love Dalén. Man måste ta reda på vilka gener det är som gör en elefant hårig och köldtålig. Det vet forskare inte i dag.

– Vi känner till ett antal gener som förmodligen spelar en stor roll för att göra en mammut till en mammut, men de här egenskaperna styrs ofta av flera olika gener, och vi känner inte alla de generna. Om vi utgår från vad vi vet i dag och byter ut en eller två gener är det inte säkert att vi får en hårig och köldtålig elefant, berättar Love Dalén.

Ett etiskt problem med elefanthonor som surrogatmödrar

Colossal vill också genredigera hudceller från den asiatiska elefanten, så att de får mammutgener. Därefter ska forskarna skapa ett ägg i labbmiljö. Detta gör de av stamceller, där cellkärnan ersätts med cellkärnan från hudcellen som innehåller mammut-dna. Ägget får sedan utvecklas i antingen en elefant, som alltså blir en surrogatmamma, eller i en artificiell livmoder. Detta är problematiskt, av flera skäl. 

– Att använda elefanter som surrogatmödrar i ett sådant här försök är oetiskt. Colossal pratar om att använda en konstgjord livmoder, men de skulle fortfarande behöva elefanthonor för att kunna använda äggen, vilket skulle störa ett utrotningshotat djur, säger Love Dalén.

Läs mer: Skulle bygga flygplats – hittade mammutben

Det Boston-baserade bolaget har sagt att de första elefant-mammutarna skulle kunna födas inom sex år, om allt går enligt plan. Om de ändå skulle få använda elefanthonor som surrogatmödrar innebär det att de skulle behöva bli klara med tekniken redan inom fyra år, eftersom dräktighetstiden för elefanter är 22 månader.

– Och artificiella livmödrar finns inte än. Om Colossal inte ska använda sig av elefanthonor kan man betrakta deras mål som väldigt ambitiöst, säger Love Dalén.

Love Dalén, professor på Naturhistoriska riksmuseet, och hans kolleger undersöker i ett forskningsprojekt dna från infrysta djur från istiden, bland annat mammutben. Foto: MAGNUS WENNMAN/Aftonbladet/TT

Colossal uppger att de genom att “av-utrota" och stärka utrotningshotade arter ska kunna återskapa och bygga upp försvagade ekosystem. Det här ska bidra till att motverka de negativa effekterna av klimatförändringarna och en minskad biologisk mångfald.

Att mammufanterna skulle vilja slå ner träd kan ha ett praktiskt värde, menar bolaget. Det kan bidra till att tundrans skogsareal minskar. Det här ska hindra permafrosten från att smälta och släppa ut stora mängder växthusgaser i atmosfären.

Läs mer: Naturhistoriska ska återskapa dna från den utdöda vargen

Love Dalén betonar att det inte finns tillräckligt med belägg i forskningen för att kunna veta att det blir så. Det kan lika gärna slå väldigt fel.

– Det finns inget som helst vetenskapligt stöd vad jag har hittat för att det skulle bli en positiv effekt ens om du har miljontals mammutar som vandrar på tundran. Det finns vissa modeller som har tytt på det, men det kan lika gärna vara så att mammutarna bidrar till att göra snön smutsig på våren så den smälter snabbare och att de ökar mängden metan, som är en växthusgas som bidrar till en negativ klimatpåverkan. Då finns det en miljon andra saker som är bättre att länga pengarna på än det här, säger Love Dalén.

Kan leda till viktig ny kunskap

En aspekt med Colossals försök som han dock tycker är väldigt positiv är att den kan leda till mer kunskap om både tekniken och våra utrotningshotade djur.

– Det är otroligt viktigt att vi lär oss mer om hur tekniken kan appliceras på de utrotningshotade arter vi har i dag, som kan ha genetiska sjukdomar. Vi kan exempelvis gensekvensera arterna för att se hur deras genuppsättning såg ut innan sjukdomarna dök upp och sedan gå in och klippa bort de sjuka generna för att föra in de friska, vilket kan bidra till deras överlevnad. Det känns lite som science fiction för mig i dag, men det kan bli möjligt i framtiden.

Läs mer: Utdöda duvan får en andra chans med genteknik

Vad är det som gör mammutar så fascinerande?

– Du får lite olika svar beroende på om du frågar mig om varför allmänheten är så fascinerad av mammutar eller varför forskare är det. Allmänheten är fascinerad av utdöda djur i allmänhet, tänk på T-rex eller dodon eller mammuten. Att mammuten betraktas som spännande är nog också för att den var så stor och oväntad på något sätt, att det fanns en elefant som vi vanligtvis förknippar med Afrika, men som vandrade runt Arktis för bara 4 000 år sedan.

Love Dalén, professor på Naturhistoriska riksmuseet, och hans kolleger undersöker i ett forskningsprojekt dna från infrysta djur från istiden, bland annat mammutben. Foto: Magnus Wennman/Aftonbladet/TT

För Love Dalén och hans forskargrupp är det framför allt intressant att studera mammutar för att de är en modell för dagens utrotningshotade arter.

– Vi vet ganska väl hur processen som ledde till att de dog ut var, att de blev strandsatta och isolerade i drygt 6 000 års tid innan de dog ut. De är ett slags exempel på vad vi kan förvänta oss kommer att hända med utrotningshotade arter som har en liten populationsstorlek. Vi försöker också förstå i vilken utsträckning mammutarna var drabbade av sjukdomar och hur vanligt det var med inavel innan de dog ut och då behöver vi förstå mer om deras gener och vilka gener som var viktiga. 

Finns det några myter om mammutar som du vill slå hål på?

– Mammutarna har illustrerats i allehanda olika filmer och de är ganska välgjorda, så nej, det skulle jag inte säga. Men det många inte vet är att vi har haft mycket mammutar i Sverige. Problemet är att det är svårt att hitta sådana fynd eftersom inlandsisen har malt sönder så mycket. Det finns många svenska fynd ändå, från vissa platser i Jämtland och Skåne bland annat.

I Sverige beräknas mammutarna ha levt fram till för ungefär 12 000 år sedan, precis när istiden tog slut. 

Ania Obminska

Mer om: Crispr Genteknik

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt