Koldioxidsugen – ”en äkta klimatåtgärd”

2019-03-28 06:00  

I flera länder fångas koldioxid redan in direkt från atmosfären i mindre skala. På längre sikt kan tekniken bli helt nödvändig.

En halvtimmes bilfärd österut från den isländska huvudstaden Reykjavik finns ett av världens största geotermiska kraftverk: Hellisheiði. Här omvandlas vatten och ånga från den vulkaniska jordskorpan till värme och elektricitet.

Sedan oktober 2017 finns också en unik pilotanläggning på platsen. Vid full kapacitet samlar den in 50 ton koldioxid varje år, direkt från atmosfären. Det motsvarar fem genomsnittliga svenskars årliga koldioxidutsläpp, sett till vår konsumtion. Infångningen räcker alltså inte särskilt långt ännu. Men företaget bakom koldioxidinfångaren, schweiziska Climeworks, har stora förhoppningar på tekniken och vad den kan leda till.

– Potentialen globalt är enorm, inte minst om vi tittar på marknader som behöver och använder koldioxid som material, säger företagets kommunikationschef Louise Charles till Ny Teknik.

Läs mer: Omvandling till nya produkter en klen tröst

Tekniken kallas direct air capture, DAC. Till skillnad från carbon capture and storage, CCS, med ett fokus på punktutsläpp, handlar det här om att fånga in koldioxiden från vår omgivande luft.

Nackdelen med tekniken är att koldioxidhalten i atmosfären är betydligt lägre. Det gör det svårt att fånga in stora mängder koldioxid på en gång och kräver mycket energi. Metoden är också rätt dyr i dag. Det kostar motsvarande nästan 6 000 svenska kronor att fånga in ett ton koldioxid med Climeworks teknik.

Men en fördel som DAC har är att koldioxidinfångaren inte behöver stå i anslutning till en utsläppskälla.

– Vår största utmaning är optimering av tekniken, att göra den mer och mer effektiv, berättar Louise Charles.

Tekniskt funkar det så här: luften sugs in i bolagets koldioxidinfångare med hjälp av fläktar. Koldioxiden absorberas av ett filter inuti infångaren, gjort av porösa granulat med aminer. Aminer är kemiska föreningar härledda ur ammoniak, där väteatomer har ersatts med kolvätegrupper. Aminerna binder koldioxiden. Den koldioxidfria luften släpps ut.

När det specialgjorda filtret är mättat av koldioxid kan det värmas upp till 100 grader. Det löser upp bindningen och frigör koldioxiden, som kyls ner till 45 grader för att bli till koncentrerad koldioxidgas. Denna kan antingen säljas vidare eller pumpas ner och så småningom mineraliseras, som i Islands fall.

Läs mer: Preem siktar på norsk lagring

Skulle samma teknik lämpa sig för svenska förhållanden?

Svante Söderholm, senior rådgivare på Energimyndigheten, tror inte att någon i Sverige på allvar är villig att investera i den här tekniken i nuläget.

– Även om man skulle kunna få betalt för att avlägsna koldioxid från atmosfären känns det avlägset med tanke på den stora mängd energi som krävs för att fånga in koldioxid från den omgivande luften. Det är betydligt lättare att fånga in koldioxid från en utsläppskälla där koncentrationen är mycket högre, säger han.

Till skillnad från Sverige har Island också stor tillgång till billig energi, framhåller Svante Söderholm.

Läs mer: Gates-backade bolaget bygger anläggning för negativa utsläpp

Det är just kostnaden som är den stora barriären i dag, inte själva tekniken. Vi kan också förvänta oss viss teknikutveckling på området, framhåller Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem på Chalmers.

– Det här skulle kunna bli en teknik som kan få betydelse på längre sikt, inte minst för att vi sannolikt kommer att ha släppt ut för mycket koldioxid för att klara Parisavtalets mål och vi måste därmed åstadkomma negativa utsläpp, säger han.

Eftersom koldioxidinfångarna inte måste placeras där utsläppen sker har DAC också fördelen att man kan samla in den klimatskadliga gasen hela tiden. Därför ser Filip Johnsson DAC som en äkta klimatåtgärd.

– På lång sikt kan tekniken bli absolut nödvändig. Den har stor potential även om den i dag är förenad med höga kostnader. Men ska vi ner till negativa utsläpp kommer det att vara svårt och förenat med höga kostnader i en del sektorer.

Med DAC, liksom BECCS (koldioxidlagring från biomassa), kan man också tänka sig att sektorer som flyget och flera andra industrier kan kompensera för en del av sina utsläpp, enligt Filip Johnsson.

Här finns fler DAC-anläggningar i Europa

Climeworks har i dag 14 DAC-anläggningar i gång runt om i Europa. Elva av dessa är bolaget hemliga med, tre är bolaget öppet med:

Den första kommersiella anläggningen invigdes i Schweiz 2017, pilotanläggningen på Island 2018 och förra året invigdes en till i Italien.

En koldioxidinfångare från Climeworks är i dagsläget två kubikmeter meter stor och kan samla in ungefär 135 kilo koldioxid per dag.

Climeworks uppger att det kostar ungefär 600 dollar att fånga in ett ton koldioxid med deras teknik, motsvarande 6 000 svenska kronor. Bolaget har en plan för att få ner den kostnaden till mellan 200 och 300 dollar inom tre–fyra år, men vill få ner den siffran till 100 dollar per ton infångad koldioxid på sikt.

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt