Förbisedde biokemisten löste gensaxgåtan innan genombrottet

2018-09-20 06:00  

Upptäckten av gensaxen Crispr-Cas9 gjorde forskarna Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier till världskändisar och favorittippade till ett framtida Nobelpris. Men har vi inte glömt någon?

Drygt 900 mil från amerikanska Berkeley, på biotekniska institutionen vid Vilnius universitet, sitter biokemisten och professorn Virginijus Šikšnys. Medan Jennifer Doudnas och Emmanuelle Charpentiers arbete med Crispr har gjort dem till världskändisar, har han trots sitt arbete med gensaxen levt en betydligt mer undanskymd tillvaro. Kanske är det på väg att ändras.

I mitten av september fick Virginijus Šikšnys tillsammans med Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier dela det prestigefyllda norska Kavlipriset i nanovetenskap ”för uppfinningen av Crispr-Cas9, ett precist nanoverktyg för redigering av dna, vilket orsakar en revolution inom biologi, jordbruk och medicin.”

Läs mer: Forskare vill behandla infertilitet med genteknik

Det var en stor överraskning, berättar Virginijus Šikšnys för Ny Teknik över Skype.

– Jag har varit i det här fältet från början och det är en fantastisk känsla att vi har fått ett erkännande för våra ansträngningar, säger han.

Virginijus Šikšnys ägnade nästan tjugo år åt att forska på restriktionsenzymer, en sorts enzym som kan klyva dna och skyddar bakterier mot virusattacker. Men en dag 2007 fångade en vetenskaplig studie i Science hans intresse. Artikeln berättade om ett system som kallades Crispr Cas. Virginijus Šikšnys insåg att det här var ett bra tillfälle att byta riktning.

Sedan dess har han lagt Crispr-pussel

– Vad Crispr gör är att låta dig påverka gener så du kan bygga något nytt. På så sätt liknar det vad ingenjörer gör, när de förbättrar en maskin, bil eller teknik, säger han.

År 2011 publicerades hans första Crispr-studie som förklarade hur det är möjligt att transplantera ett immunsystem från streptokocker till e-coli-bakterier.

Året därpå skickade han in en ny studie till en vetenskaplig tidskrift, en studie som visade hur det var möjligt att omprogrammera proteinet Cas9 mot ett önskat, specifikt mål genom att förändra crRNA-sekvensen.

Virginijus Šikšnys skickade in sin studie två månader innan Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier skickade in sin till Science. Men Virginijus Šikšnys studie publicerades först efter deras. Då hade Crispr redan blivit en världssensation.

– Det var frustrerande att publiceringen av vår studie dröjde, vi tyckte ju att det här arbetet var så viktigt, säger Virginijus Šikšnys.

Läs mer: Forskare: EU-beslutet hotar växtforskning

I dag finns ett före och efter Crispr. Inom forskarvärlden har förkortningen ”B.C.” omdefinierats till att betyda ”Before Crispr”.

Med Crispr har genredigering blivit billigare, mer effektivt och betydligt mindre tidskrävande och därmed också tillgängligt för fler. Tekniken har väckt hopp om att kunna skapa nyttigare grödor och bota allvarliga sjukdomar, men också oro för framväxten av ”Crispr-bebisar” där föräldrar fritt kan välja egenskaper deras barn ska få, och inte.

Inom populärkulturen och särskilt science fiction kan potentiella tekniker dras till spets, som i Jurassic Park där dinosaurierna återuppstår med hjälp av dna-teknik eller Gattaca där genetiskt förbättrade människor är den självklara eliten medan alla andra utgör en underklass.

Tror att tekniken kan bota svårt sjuka

Alltid när du stöter på nya tekniker och inte förstår dem helt väcker det frågor, säger Virginijus Šikšnys. Är det en säker metod, vad är fördelarna och nackdelarna?

– Diskussionen var nästan densamma på 1980-talet när restriktionsenzymer öppnade för att bygga rekombinanta bakterier. Det väckte en oro för superbakterier. Men katastrofen inträffade aldrig. I stället har vi fått nya, användbara mediciner. Min förhoppning är att Crispr kommer att utvecklas på samma sätt, säger Virginijus Šikšnys.

Det mest sannolika är att Crispr inom en relativt snar framtid kommer att användas för att göra grödor mer motståndskraftiga och lite längre fram för att behandla svårt sjuka, tror Virginijus Šikšnys.

– Crispr är ett rätt precist verktyg, men det kan också uppstå oönskade effekter med tekniken. Den kan introducera nya mutationer. För att använda Crispr på människor måste man försäkra sig om att detta inte sker.

Läs mer: 5 saker du behöver veta om Crispr och patentstriden

Att reglera mot användning av Crispr i mänskliga embryon är därför vettigt, anser Virginijus Šikšnys. Förändringar som görs där går inte att ta tillbaka.

Om tio år kommer Crispr vara en behandlingsmetod på våra sjukhus, tror Virginijus Šikšnys. Men vad han själv kommer att ägna sig åt då, om det fortfarande är Crispr, kan han inte svara på.

– Det är det jag gillar med vetenskapen. Det går inte att förutse vad som kommer att hända. Men nya mer precisa och effektivare verktyg än Crispr kommer nog att utvecklas.

Virginijus Šikšnys

Biokemisten Virginijus Šikšnys är född 1956 i Litauen och är i dag verksam vid Vilnius universitet.

Han ägnade drygt tjugo år av sitt yrkesliv åt att studera restriktionsenzymer, en sorts enzym som kan klyva dna och skyddar bakterier mot virusattacker, när han 2007 fick syn på en intressant studie om Crispr Cas. Han bestämde sig vara att byta bana. Det visade sig vara lyckosamt.

År 2011 publicerades hans första Crispr-studie som förklarade hur det är möjligt att transplantera ett immunsystem från streptokocker till e-coli. Året därpå publicerades hans studie som bland annat visade hur det var möjligt att omprogrammera proteinet Cas9 mot ett önskat, specifikt mål genom att förändra crRNA-sekvensen.

För sitt arbete med gensaxen fick han i år dela det prestigefyllda Kavlipriset i nanovetenskap, tillsammans med Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier.

Ania Obminska

Mer om: Crispr

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt