”Du måste i någon mån tänka som en drönare”

2020-01-02 06:00  

Människor styr maskiner, men hur påverkar maskinerna människorna? KTH-ledd forskning tar dansande drönare till hjälp för syna det.

Fem specialbyggda drönare och en professionell dansare, på scen tillsammans, där de styr varandra i samspel.

Syftet är att utforska hur robotik och artificiell intelligens påverkar människor in på bara kroppen.

Ledare för forskningsprojektet är Kristina Höök, professor i interaktionsdesign vid KTH.

– Om jag dansar med en drönare, så förändrar det mitt kroppsspråk. En drönare kan bli en förlängning av din kropp, och på sätt och vis ge dig nya sinnen, säger Kristina Höök.

Hur är det här relevant för människor i deras vardagsliv, där de allra flesta aldrig ställer sig och dansar med drönare?

– Det här gäller också för den som använder drönare i sitt dagliga arbete. Även om du står stilla och styr den med en radiosändare så påverkas ditt beteende, du måste i någon mån tänka som en drönare. Och det vi gör i vårt vardagliga liv, med eller utan teknik, påverkar oss, säger Kristina Höök.

Forskning om hur ai påverkar människor och samhället

I projektet ingår också Sara Eriksson, doktorand och Airi Lampinen, universitetslektor i människa-datorinteraktion vid Stockholms universitet.

Forskningsprojekt är ett av 16 som i höstas beviljades sex miljoner kronor var i det nya programmet Wasp-HS, ett underprogram till det gigantiska ai-forskningsprogrammet Wasp.

Läs mer: Mazur tar över svenska miljardsatsningen på ai

Inom Wasp-HS studerar man hur ai kommer att påverka vardagslivet, och vill utveckla grundvetenskap för att bättre förstå hur etik, samhälle och beteenden påverkas av det teknikskifte vi står inför.

– Jag tycker det är väldigt intressant att det finns statsvetare och humanister med i den här satsningen. Det handlar ju om frågor som angår hela samhället, inte bara ingenjörerna som normalt sysslar med dem, säger Airi Lampinen.

Forskningsprojektet bygger vidare på Åsa Unander-Scharins pågående arbete med flygande drönare i operaföreställningen Aerial Robotic Choir.

Reflexpunkter på Åsa Unander-Scharins händer och huvud skapar olika mönster som drönarna attraheras eller repelleras av, vilket låter henne styra dem med handgester och andra rörelser. Foto: Håkan Lindgren

Åsa Unander-Scharin är dansare och professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet, och ville ha en kör av drönare enligt den antika grekiska traditionen där sångkörer kommenterade handlingen i teaterföreställningarna.

Läs mer: Microsofts expert: Artificiell intelligens färgad av mänskliga fördomar

Med hjälp av robotikprofessorn Hedvig Kjellström specialbyggdes drönare som kunde bära högtalare.

– Det tog evigheter och det var jättesvårt, de kraschade och bar sig åt. Och vi måste hålla koll på säkerhetsfrågorna för Åsa ville inte ha något skyddsnät ut mot publiken, säger Kristina Höök.

Styrs av sensorer och reflexpunkter

Drönarna navigerar och känner av dansarens närvaro med hjälp av sensorer och ett motion capture-system.

– De får en tredimensionell bild av sin omgivning, med virtuella väggar runt området där de får vara. Kommer de för nära väggarna eller varandra så landar de automatiskt, berättar Sara Eriksson.

Reflexpunkter på dansarens händer och huvud skapar olika mönster som drönarna attraheras eller repelleras av, vilket låter dansaren styra dem med handgester och andra rörelser.

Det relativa avståndet mellan händer och huvud avgör hur nära dansaren drönarna kommer.

Går inte att styra med exakt precision

Drönarna är inte helt följsamma.

– Vi har avsiktligt programmerat in en viss tröghet i systemet, de jagar varandra och vinglar lite hit och dit. Om man kunnat styra dem med exakt precision, då hade det ju varit en fantastisk ingenjörsbedrift men nog blivit estetiskt ointressant, som någon sorts välkoordinerad Las Vegas-show bara, säger Kristina Höök.

Läs mer: Max Tegmark i stor intervju: Ai-bolagen håller tyst om riskerna

Eftersom dansaren inte har en rak kontroll över drönarnas beteende, måste människa och maskin kontinuerligt anpassa sig till varandra och gradvis lära sig interagera.

Sara Eriksson har själv provat att dansa med dem, och intygar att det är ganska skrämmande i början.

– De är rätt stora, och man vet inte exakt vad de kommer att göra. Men efterhand lär man sig mer om deras beteende, och man lär sig att förhålla sig till dem, säger hon.

Drönare får människor att röra sig på ett nytt sätt

Här kommer etik in i bilden. Etik syftar i det här sammanhanget inte på moraliska omdömen eller regelverk, utan på beteenden som växer fram och etableras i vardagliga handlingar.

– Det kanske låter lite flummigt, men det blir väldigt konkret när man kan designa drönare som får människor att röra sig på nya sätt, säger Airi Lampinen.

Kristina Höök förtydligar med att etik handlar om hur du lever ett gott liv.

– För att leva ett gott liv måste du göra goda val. Men det finns massor av normer som begränsar våra val utan att vi tänker på det, först när vi bryter mot en norm blir vi medvetna om den.

Läs mer: Ai-forskaren som kämpar för opartiska algoritmer

Hon exemplifierar med skillnader mellan manligt och kvinnligt kroppsspråk i olika kulturer, eller vilka normer som gäller för vad som ska visas på en scen.

– Tekniken är inte oskyldig i att uppfostra oss kring hur vi ska förhålla oss till oss själva och varandra. Om jag inte vet vilka valmöjligheter som finns, om tekniken begränsar min valfrihetsrepertoar, då kan jag ju egentligen inte välja.

Podcast: Ansiktsigenkänning – spännande och skrämmande 

En annan del av forskningsprojektet är att följa bland annat brandmän som använder drönare i sitt arbete.

Operaföreställningen Aerial Robotic Choir sätts upp i kroatiska Rijeka under nästa år, då staden är Europas kulturhuvudstad.

660 miljoner kronor för forskning om ai, människor och samhället

Forskningsprojektet som leds av Kristina Höök heter Ethics as enacted through movement – shaping and being shaped by autonomous systems.

Wasp (Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software) är ett forskningsprogram där Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse satsat tre miljarder kronor på grundforskning inom mjukvara, autonoma system och ai.

Underprogrammet Wasp-HS, där förkortningen HS står för humaniora och samhälle, är initierat av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond. Det omfattar totalt 660 miljoner kronor under tio år.

Inom Wasp-HS har 16 olika forskningsprojekt, vid nio olika svenska högskolor, beviljats vardera sex miljoner kronor under fem år för att studera hur ai kan komma att påverka olika aspekter av vardagslivet:

Tommy Harnesk

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt