Nu ska månen exploateras

2014-08-20 06:48  

Gruvdrift på månen, kan det verkligen löna sig? – Ja, på sikt, säger Esa. Skattebetalarna ska inte längre behöva stå för rymdinvesteringarna, utan det hela ska ske i privat regi. Ny Teknik har besökt vetenskapskonferensen Esof 2014 i Köpenhamn.

Den 21 juli 1969 landsteg astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin på månen. Rymdfeber utbröt över hela världen. Nu skulle människan börja kolonisera månen och solsystemet. Ja, kanske hela Vintergatan.

Men det blev inget av det hela. Bara tre år efter den första månlandningen las månprogrammet ned. Sammanlagt tolv människor, alla amerikaner, hade då landat på månytan och tagit med sig 384 kg mångrus hem. Siste man att lämna månen var astronauten Eugene Cernan. Den 14 december 1972 klev han ombord på kapseln som tog honom hem för gott.

Sedan blev det tyst i 40 år. Men nu ska det bli ändring. Det är dags att planera för månens kommersiella exploatering.

Det säger fransmannen Bernard Foing efter att ha äntrat podiet på vetenskapskonferensen Esof 2014 i Köpenhamn i juni. Han berättar att europeiska rymdstyrelsen Esa nu kommer att satsa på att hjälpa kommersiella aktörer att exploatera rymden.

Det är slut med att skattebetalarna får stå för fiolerna. I fortsättningen kommer rymdverksamhet att skötas av privata aktörer. Alla inblandade får själva bekosta och sköta sådana saker som infrastruktur och kommunikation i rymden.

– Och glöm det där med att skicka människor till Mars. Vi ska i stället satsa på robotiserad gruvbrytning på månen, tillägger Bernard Foing. Månen är jordens åttonde kontinent.

Gruvor på månen? Kan det löna sig? Vad finns det där?

Metaller. Dels järn, men även en rad sällsynta jordartsmetaller och ädelmetaller ur platinagruppen – exempelvis guld, rodium och platina. Dessutom vatten. Vatten bildas genom syre från månstenen och protoner från solvinden. Genom att dissociera vattnet med hjälp av solkraft kan vi tillverka bränsle för att driva tinfrastruktus och transporter på och från månen till jorden.

– Dessutom finns det helium-3. Denna sällsynta heliumisotop har av solvinden anrikats i de översta 10 centimetrarna på månytan, det lager som kallas regolit. Helium-3 kan användas som bränsle i framtida fusionsreaktorer efter formlerna

2D + 3He –> 4He + p+ + 18,3 eV, eller

3He + 3He –> 4He + 2p+ + 12,86 eV.

– Finessen med helium-3 är att det inte blir några fria neutroner som ställer till problem. Vi får inget radioaktivt avfall.

Jaha, men det krävs rejält storskalig brytning av månsanden. För att utvinna ett ton helium-3 behöver man 150 miljoner ton månsand. Är inte det en kolossal miljöförstöring? Kan det verkligen löna sig? Och finns det folk som vill investera i så riskabla verksamheter?

– Ja, det gör det faktiskt, säger Bernard Foing. Däribland en rad multimiljardärer som Googlegrundaren Larry Page och filmaren James Cameron.

I själva verket har en rad bolag under det senaste decenniet förberett sig på att ta steget ut i rymden. Detta beror inte minst på att Google 2007 utlyste tävlingen Lunar X-prize med en prissumma av inte mindre än 30 miljoner dollar.

20 miljoner dollar går till den som före den sista december 2015 med högst 10 procent statlig finansiering lyckas mjuklanda en sond på månens yta. Denna ska sedan för egen maskin förflytta sig 500 meter på, under eller över månytan och samtidigt sända ­video i hd-kvalitet till jorden.

10 miljoner dollar går till dem som under tiden lyckas uppnå en rad delmål – milestones – och därigenom utveckla ny rymdteknik.

En rad forskargrupper och företag har anmält sig till tävlingen. Sedan starten har en del av deltagarna fallit ifrån, medan andra beslutat att gå samman. Totalt finns i dag 18 grupper med i tävlingen. Förutom från USA deltar grupper från Italien, Japan, Ungern och Israel. Vi får se vem som vinner.

James Cameron, regissören bakom Titanic och Avatar, är också rymdnörd. Tillsammans med Larry Page har han grundat bolaget Planetary Resources som med hjälp av crowdfunding (upprop på internet) lyckats få 17 000 privatpersoner att tillsammans satsa 1,5 miljoner dollar på ett eget rymdteleskop. Det ska användas för att studera småplaneter i asteroidbältet. Planen är sedan att välja ut en av dem för gruvdrift.

Ett kanadensiskt bolag vid namn Deltion Innovations har utvecklat borrutrustning för extraterrest prospektering. En undersökning av månens sydpol är planerad till 2018, säger bolagets vd Dale Boucher.

Bigelow Aerospace i Las Vegas projekterar och tillverkar moduler för rymdstationer och månbaser.

För transporter till och från omloppsbana och månen satsar företag som Elon Musks SpaceX Rockets och Burt Rutans och Richard Bransons Virgin Galactic på en ny generation rymdskyttlar.

Men får vem som helst verkligen fara ut i rymden och grabba för sig hur som helst? Krävs det inte först att man utarbetar en internationell lagstiftning som reglerar exploatörernas verksamheter?

– Det finns redan ett internationellt rymdfördrag, Outer Space Treaty från 1967, säger Bernard Foing. Där stipuleras att ingen nation, organisation eller privatperson får ockupera månen eller någon annan himlakropp för egen räkning. Och där förbjuds också uttryckligen alla typer av vapen i rymden. Alla större nationer (utom Iran) har skrivit under och ratifierat fördraget.

Men visst finns det en rad legala nötter kvar att knäcka. Ska någon våga satsa på prospektering och malmbrytning på månen måste det finnas en traktat som garanterar någon typ av äganderätt – Lunar Property Rights. Och alla aktörerna måste gemensamt komma överens om hur infrastruktur och kommunikationer på månen och ute i rymden ska organiseras. 

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt