Hur går det för Golfströmmen?

2006-02-17 15:42  

Larmrapporter kommer ibland om att växthuseffekten skulle kunna få Golfströmmen att stanna, med katastrofala konsekvenser för Skandinavien. Hur är det egentligen med den saken? Ny Teknik har talat med Anders Stigebrandt, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.

Det är en himla tur att Golfströmmen finns. I alla fall för oss i Skandinavien. Utan strömmen av varmt vatten från Karibien skulle klimatet i Sverige varit lika bistert kylslaget som i Alaska.

Nej, att Skandinavien är beboeligt, och att hamnarna på Nordkalotten är isfria året om ända till Murmansk, har vi Golfströmmen att tacka för.

- Det är variationer i salthalt och temperatur som möjliggör Golfströmmen, säger Anders Stigebrandt, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet . Ju varmare vatten desto lättare, och ju saltare desto tyngre. Golfströmmens varma och salta vatten flyter ovanpå det omgivande kallare atlantvattnet hela vägen från Mexikanska golfen till norra Europa.

En del av strömmen fortsätter sedan upp mellan Island och norska kusten, under det att vattnet avger sitt värmeinnehåll.

I och med att vattnet blir kallare ökar dess täthet. Till sist är det salta Golfströmsvattnet så kallt att det blivit tyngre än det omgivande ytvattnet. Det sjunker och fyller bassängen i det som kallas Nordiska haven - området mellan Svalbard, Grönland, Island och Norge och strömmar sedan söderut längs havsbotten.

Det salta bottenvattnet strömmar sedan vidare i det storskaliga flöde som oceanograferna kallar transportbandet - the Global Conveyor Belt som cirkulerar vatten mellan världshaven (se figuren längst ner i artikeln).

Sedan länge finns en falang miljödebattörer som hävdar att en höjning av jordens medeltemperatur genom växthuseffekten kan få det paradoxala resultatet att klimatet i Skandinavien blir kallare. Temperaturhöjningen får nämligen Golfströmmen att stanna, hävdar de.

Argumentationen lyder på följande sätt:

När temperaturen i Arktis ökarkommer avsmältningen från pack- och drivis, nederbörden och till-förseln från Sibiriens floder att öka. Den stora mängden färskvatten kommer då att späda ut det salta vattnet från Golfströmmen. Vattnet blir då så lätt att det inte kan sjunka när det kommer upp i de Nordiska -haven. Cirkula-tionen upphör. Golfströmmen stannar. Det blir lika kallt i Sverige som i Alaska. Inte bra!

Det finns nu rapporter om att salthalten i Nordiska haven minskat. Det finns också rapporter om att det kommer mer sötvatten från de sibiriska floderna. Innebär detta ett hot mot cirkulationen och Golfströmmens existens?

- Nej. Minskningen av salthalten är så obetydlig, fem hundradels promille, att den inte kan inverka på cirkulationen, säger Anders Stigebrandt. Samtidigt har salthalten i Atlanten ökat något. Men faktum är att det alltid har varit för mycket färskvatten på ytan i Nordiska haven. Tillflödet av färskvatten till området är 0,15 Sv (enheten en Sverdrup är 106 m3/s), men av det blandas bara en tredjedel, 0,05 Sv, med det salta vattnet från Golfströmmen som sjunker och bildar bottenvatten.

Vart tar då resten av färskvattnet vägen?

- Det blåser bort. Det förs av vindarna mot Grönland, och rinner sedan söderut i den kalla ytströmmen längs grönländska ostkusten. Det är alltså vindarna som sopar ren ytan från färskvatten i Nordiska haven så att bottenvatten kan bildas. Och atmosfärscirkulationen kommer inte att ändras av växthuseffekten. Vindarna består. Ungefär hälften av värmetransporten från tropikerna mot polen sker i atmosfären. Den andra hälften i havet.

Det är för övrigt bara hälften av bottenvattnet som bildas i Nordiska haven. Den andra hälften bildas i sjunkzonerna söder om Island och vid Labrador.

- Golfströmmen är av fundamental betydelse för den storskaliga cirkulationen i världshavens djup, det som kallas transportbandet. Det är bara i norra Atlanten som bottenvatten bildas, i Stilla havet finns inga sjunkzoner. Salthalten i Atlanten är högre än i Stilla havet och Indiska oceanen, 37,5 promille mot 35. Det har till följd att Stilla Havets yta ligger en meter högre än Atlantens, vilket driver strömmar genom indonesiska arkipelagen och Berings sund.

Vad driver transportbandet?

- Vi tror nu att energin kommer från tidvattnet och vindarna. Men den drivande kraften i cirkulationen är inte större än att den i snitt motsvarar några elvispar per kubikkilometer, sägar Anders Stigebrandt til Ny Teknik.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer