Urfågeln kunde flyga – men inte särskilt bra

Däremot kunde den inte flyga särskilt bra och den saknade förmågan att röra sig i luften lika skickligt som rovfåglar och havsfåglar.

Studien, som publiceras i Nature Communications, kan därmed sätta punkt för en debatt som pågått ända sedan det första exemplaret beskrevs 1861.

Archaeopteryx, som levde för 150 miljoner år sedan under juratiden och var ungefär lika stor som en kråka, hade samma typ av fjäderdräkt som en nutida fågel, men i övrigt såg den mest ut som en typisk marklevande rovdinosaurie.

Omedelbart uppstod frågan om arten kunde flyga eller ej.

”Aktiv flygare”

Nu är det möjligt att frågan fått sitt definitiva svar. I studien, som har utförts av forskare från bland annat Uppsala universitet, har tre fossil av arten studerats med synkotron-mikrotomografi, en teknik som gör det möjligt att se den inre strukturen hos benen.

Det forskarna omedelbart kunde se var att vingbenen, det vill säg de ben som utgör vingskelettet, hade tunna benväggar precis som vingbenen hos nutida fåglar. Markbundna dinosaurier hade tjockare ben.

– Archaeopteryx var en aktiv flygare. Den kunde säkert flyga några hundratals meter. Däremot visar axelpartiet att den inte kunde röra sig på samma sätt som hökar eller andra skickliga flygare. Snarare liknade den nog en fasan i flykten, säger Sophie Sanchez, paleontolog vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.

Flög mellan öar

Archareopteryx levde i det som i dag är södra Tyskland. Under juratiden var området en tropisk arkipelag med många öar.

– Archaeopteryx flög sannolikt mellan öarna, säger Sophie Sanchez.

Arten delade sin miljö med flera arter av flygödlor, pterosaurier. Dessa hade inga fjädrar utan förlitade sig istället på hudmembran, ungefär som nutida fladdermöss.

– De var säkert mycket bättre flygare än Archaeopteryx, säger Sanchez.