”Svensk industri har gigantisk potential att spara energi”

I dag utförs mindre än hälften av alla lönsamma åtgärder som finns för att minska energianvändningen. Vita certifikat skulle kunna få fart på denna slumrande potential till energieffektivisering. Det är inte okej att slarva bort potentialen med tanke på den stora klimatutmaning som vi står inför. Det är inte heller okej att den stora andel förnybar energi vi har i Sverige slösas bort på onödig energianvändning. Vi kan bättre!

Energieffektivisering är enligt många undersökningar det billigaste alternativet på vägen mot en energiförsörjning baserad på hundra procent förnybar energi, billigare än ökad produktion av förnybar energi. Frågan är bara hur man ska få fart på satsningar på lönsamma energieffektiviseringar.

Ett exempel där vi har lyckats är det så kallade PFE-programmet (Programmet för Energieffektivisering i energiintensiv industri). Det ledde till energieffektiviseringar på ca 2 TWh. Lockbetet för industrin var att man blev befriad från en energiskatt på 0,5 öre/kWh mot att industrin genomförde lönsamma energieffektiviseringar. Industrin uppskattade programmet och efterfrågar en fortsättning. Programmet har nämligen avvecklats därför att det inte är förenligt med EUs regler för statsstöd.

Om viljan bara hade funnits skulle regeringen haft all möjlighet att utveckla ett nytt PFE som följer reglerna. Följden är att det i dag finns få styrmedel som trycker på för energieffektiviseringar inom industrin. En ny lag om krav på energikartläggningar kommer visserligen att införas, men den kräver inte att några åtgärder genomförs.

Ett alternativ som med framgång tillämpas i över hälften av EU-länderna, t ex Danmark, Frankrike, Italien och England, samt i cirka hälften av USAs delstater, är så kallade vita certifikat. De fungerar ungefär som gröna certifikat gör för ny elproduktion, det vill säga energibolagen åläggs att redovisa vita certifikat motsvarande en viss andel av sin energiförsäljning.

Ett vitt certifikat motsvarar en viss mängd energibesparing precis som ett grönt motsvarar en viss mängd nyproduktion av förnybar energi. Energibesparingarna kan ske ute hos energibolagets kunder och måste inte utföras av energibolaget självt, precis som man i dag inte heller bygger vindkraftverken själv.

Ett viktigt skäl för sådana certifikat är EUs ambitioner att reducera energianvändningen med 20 procent. I Energieffektiviseringsdirektivet, artikel 7, finns till och med ett krav på att alla medlemsländer ska införa vita certifikat (eller kvotpliktssystem som det heter i direktivet). Dock finns en brasklapp. Ett medlemsland kan välja att frångå kravet om man kan visa att man sparar lika mycket energi genom andra åtgärder. Sverige har valt den vägen, men fått kritik från EU som anser att Sverige inte har visat hur detta ska gå till.

Energimyndigheten har utrett vita certifikat tre gånger och slutsatsen i den senaste rapporten (ER 2015:02) är att det skulle kunna finnas ett behov i Sverige beroende på hur systemet utformas. Man har gått från nej, nej till kanske, kanske.

För att en introduktion av vita certifikat ska underlättas föreslår Energimyndigheten att ett system med vita certifikat skulle vinna på att initialt rikta sig mot industrin. Myndigheten framhåller att det nu finns bättre förutsättningar för introduktion av vita certifikat än 2010. Det skulle till exempel kunna omfatta de cirka 1500 företag som omfattas av lagen om energikartläggning. Det kan också riktas mot den offentliga sektorn. Om man börjar med att använda vita certifikat i industrin skulle det inte bli alltför komplicerat att tillämpa och dessutom bli överblickbart.

Energimyndigheten efterlyser dock ett politiskt ställningstagande om syftet med vita certifikat och ramarna för systemet. Det är därför viktigt med ett konkret politiskt mål för energieffektivisering, något som i dag saknas. Förra regeringens mål för energieffektivisering var mycket luddigt och möjliggjorde att energianvändningen i Sverige kunde fortsätta att öka (eftersom målet var uttryckt som ett intensitetsmål, besparing i förhållande till BNP). Målet ligger dessutom långt under de potentialer som finns.

Vi vill därför att:

• Energikommissionen överväger vita certifikat för att säkerställa att lönsam energieffektivisering blir utförd.
• Ett nytt ambitiöst mål för energieffektivisering tas fram.
• Energimyndigheten får i uppdrag att föreslå hur ett svenskt system för vita certifikat ska utformas.

Lotta Bångens, vd EEF,  Energieffektiviseringsföretagen

Hans Nilsson, ordförande EEF

Göran Bryntse, ordförande SERO