Provkörning: Vässla Bike – ”Imponerande smidigt paket”

När Vessla lanserade sin elscooter för dryga fem år sedan var det med målet att "vända upp och ned på alla traditionella konventioner”. Nu har företaget breddat portföljen och bytt till ”ä” i namnet – men ambitionen är densamma: att få folk att byta ut ”onödiga” bilresor.

Och alternativet som Vässla vill att alla stadsbor ska skifta till är deras Bike – en slags mantikora av elsparkcykel, cykel och moped. Därtill vill de att vi byter ut våra lokaltrafikkort mot ett medlemskap i deras klubb.

Så är det här vad alla storstadsbor behöver? Ny Tekniks Felix Björklund lämnade bilnycklar och busskort hemma, kastade sig upp i sadeln och började Bike-pendla.

Design

När den första elscootern kom var den i mångt och mycket en vanlig scooter med elmotor. Sen kom elsparkcyklarna som även de kanske inte var otroligt fantasifullt designade. Med Bike får man något som sticker ut. Den är med sin enkla rena ram och 14-tumshjul en ganska stilren sak. Avskalad och slimmad utan att egentligen vara liten.

I sadeln sitter man förhållandevis upprätt, och eftersom varken styre, sadel eller fotpinnar är justerbara så lär det finnas en storleksmässig sweetspot för förare. Över 165 cm skriver Vässla, vilket lär stämma – men jag kan även tänka mig att långa personer får komfortbetänkligheter.

Motorn sitter i bakhjulet och den enda dämpning som finns i Bike (förutom däcken) är en fjäderdämpare till svängarm bak. Sadeln är större och kanske mer vadderad än en vanlig cykelsadel – men inte i närheten av lika bekväm som de ”limpor” de flesta elmopeder/scootrar har. 

En stor fördel mot vanliga klass 1-mopeder är annars vikten. BIke väger 25 kg med batteri, vilket gör den förhållandevis enkel att baxa upp och ner i förråd/in i hissar mm. Man kan även rycka en sprint för att fälla ihop den något och göra den än mer kompakt. Det gör att den enkelt går att kasta in i en bil, om än att man måste fälla sätena.

När det kommer till praktiska detaljer har Bike ett riktigt rejält stöd, möjlighet att sätta på både pakethållare och korg fram – samt enkelt att sätta fast lås. 

Teknik

Vad batteriet i Biken levererar kapacitetsmässigt säger Vässla inget om. Däremot ska man kunna ta sig upp till tre-fyra mil på en laddning. Mer exakt än så går inte att säga eftersom faktorer som förarvikt, väder och vägförhållanden inverkar stort.

Motorn är egenutvecklad och sitter bak i navet. Effekten är på 250 W i Sverige, men den är god för 500 kW på andra marknader.

Så vad kan man då åstadkomma med dessa 250 W? Jo, förhållandevis rappa accelerationer och en topphastighet som ligger runt 20 km/h.

Hastigheten går att ställa i tre lägen där skillnaden mellan nivåerna är naturligt satta.

I övrigt är det mest ”wash-and-go”. Bike har en lykta fram som lyser när Biken är igång och ett bakljus som man får sätta igång själv. 

Ekonomi

En av de mest intressanta aspekterna av mikromobilitet är ekonomin. Vad kostar olika alternativ i förhållande till de mer traditionella såsom att köra bil? Mopeder är billiga, men BIke är ytterligare ett snäpp ner. För en fördel gentemot mopeder och scootrar är att det inte krävs särskild försäkring eller körkort – något som gör den mer lättillgänglig och billigare. 

Men Vässla vill inte sluta där. Nej de vill utmana genom att försöka förflytta hur man tänker kostnad och här kommer deras klubb med abonnemang.

Istället för att man ska kasta ut alla pengar på ett bräde – är tanken att man abonnerar på en Bike, eller kanske snarare ägarupplevelsen med en Bike. För 799 kronor i månaden får man utöver själva Biken även hjälm, lås, försäkring samt reparationer. 

Hållhaken är att man binder sig i sex månader. Känner man sig osäker så finns det ett flexavtal med en månads uppsägningstid, dock åker man på en startavgift om 499 kronor i det fallet.

Ok, men om man nu istället vill köpa, äga och helt förvalta i egen regi – vad kostar det då? Listpriset på en Bike ligger från 18 500 kronor upp till 24 000 kronor om man vill ha en fullutrustad med pakethållare och cykelkorg.

På vägen

Det är alltid en fantastisk känsla att köra elektriskt. Det direkta vridmomentet gör att snudd på alla fordon känns rappa. Så också Bike. Där en fossilmoped segt måste bygga upp effekten för att man ska ta sig i väg – pilar Vässlan snabbt igång.

Men det tar lika snabbt slut. Hastigheten går som ovan nämnt att ställa i tre lägen där maxläget ger runt 20 km/h i toppfart. Och det innebär att man blir lite av ett rundningsmärke bland pendlare på cykelbanan.

Efter att jag lämnat cykelautostradan och kryssar mellan kvarteren känns toppfarten inte så begränsande längre. Då får man mer känna på hur lätt det är att navigera biken mellan illa parkerade bilar, refuger och andra objekt.

I jämförelse med exempelvis en cykel gör de små hjulen att Bike är lite studsig att köra över ojämnheter. Ett test vid ett övergångsställe och man studsar betänkligt. På en elsparkcykel står man ju och benen tar upp en del av kraften vilket gör att det inte märks på samma sätt, här får man dem rätt upp i ändan.

De små hjulen gör bike mer vinglig än en vanlig cykel, men på den här punkten skiljer det sig inte mot andra scootrar och med lite vana lär man sig parera detta. 

Något som däremot skiljer mot vanliga mopeder och scootrar är komforten. Bike är avsedd för snabba ärenden och det märks – för efter lite längre tid i sadeln känns det i baken.

Något som även kan vara lite störande är att fotstöden fälls framåt, vilket gör dem svajiga när man kör eftersom man tenderar att belasta dem fel vid svängar och inbromsningar.

När man är framme vid sin destination är det verkligen enkelt. Antingen en kvick låsning i robust stolpe, sen plockar man lätt ur batteriet och drar iväg. Alternativet att lasta in den i en hiss är även det ganska lätt.

Summerat

Det paket som Vässla har sytt ihop är imponerande smidigt. Sätt i batteri, tryck på knappen och svisch i väg. Att den är så pass lätt att bära innebär att det inte finns några problem med att ta in den i hissen/lägenheten. Den går även att stuva in i en bil om man skulle behöva. 

Och det här är den stora vinsten: Enkelt handhavande och inga bekymmer. 

Om det var så att jag bodde inne i stan (och inte först behövde lägga 30 minuter på att ta mig in) så skulle en sådan här typ av fordon vara perfekt. Att man även kan ta den på klubb-abonnemang bara under sommarhalvåret gör den även mer tillgänglig. Så vad väntar ni på alla söderkisar – ”sadel up”.