Provkörning: Hyundai Ioniq Electric – ”Kommer att få det tufft”

Det är nu ett tag sedan som Hyundai lanserade sin trestegsraket Ioniq. Bilen kom med alla former av elektrifierad drivlina (hybrid, laddhybrid och som elbil) och även om den inte varit en storsäljare i Sverige har den utgjort ett intressant alternativ. I varje fall den helelektriska versionen.

Nu har Ioniq Electric uppdaterats och det innebär dels ett lite nytt utseende – och dels mer räckvidd. Närmare bestämt har batterikapaciteten utökats från 28 till 38,3 kWh. En tillökning som innebär att sträckan du kan köra på en laddning ökats med 36 procent till 311 km.

Vidare teknikuppdateringar består i att elmaskinen och ombordladdaren har fått högre effekt samt att bilen nu har fått riktig uppkoppling. Det senare gör det möjligt att se och styra laddning samt klimatanläggning via mobilen. En välkommen och modern uppdatering.

Utseendemässigt är det en markant kosmetisk skillnad mellan den uppdaterade och den gamla modellen. Den tidigare mjuka (ofta svartglansiga) fronten har ersatts av en fejkgrill i plastigt silvergrått med ett par ventiler som öppnas om det behövs kylluft.

På insidan har det hänt mer. Hyundai själva säger att interiören har blivit mer sofistikerad – ett påstående som min första medpassagerare skjuter i sank med kommentaren: "Hmmm, det här var ju inget speciellt".

Så vad har då hänt? En ny 10-tumsskärm är centralfigur och förutom att klara av uppkoppling mot Apple CarPlay och Android Auto förmedlar den allt av väsentlighet. Till och med ganska intuitivt. Även om det är nytt och modernt har Hyundai valt att hålla vissa knappar och vred utanför skärmen, bland annat volym och klimatkontrollen.

Läs alla våra provkörningar här!

Interiören i övrigt är samma lika, vilket innebär en lite plastig och tråkig kupé, men med lyx som både trådlös telefonladdning och riktig rattvärme.

En sak som dock är långt från lyxig är sikten bakåt. Det här är inget nytt, utan är samma problem som modellen har haft sen tidigare. Den delade bakrutan med balken mitt i skymmer mycket. Och det blir inte bättre av att det saknas all form av fönstertorkare – vilket gör att slaskväder ytterligare försämrar utsikten bakåt.

Hyundai Ioniq på vägen

Elmaskinen är som sagt uppgraderad och levererar nu 136 hk/100 kW. Det här gör att bilen är kvickare än tidigare. Många elbilar känns pigga, en välkommen effekt av elmaskinens direkta kraftleverans.

Med det sagt så tillhör Ioniq inte riktigt ligan av livliga elbilar. För hur mycket man än knappar in sportläge och ger sig hän – är upplevelsen allt annat än spännande. Chassit är inte byggt för dynamiska utsvävningar och sportupplevelsen i sportläget känns lika äkta som fiskinnehållet i en fiskpinne.

Men å andra sidan är det inte det här som bilen ska leverera. Utan det är effektivitet som är målet. Och som ett led i det kan man moderera hur mycket bromskraftsåtervinning som önskas via rattpaddlar.

Det här är en funktion som jag gillar – och använder mycket. Att få vara mer aktiv i sin inbromsning tycker jag är en bra dimension i körningen och mycket bättre än den lösning som exempelvis Tesla har valt.

Och om man verkligen har aversion mot att använda bromspedalen kan du stanna bilen helt genom att hålla inne en av paddlarna. En annan fördel som drivlinan medför i vardagslunket är avsaknaden av motorljud.

Hyundai Ioniq summerat

Jag ska säga att jag gillar Ioniq för sin simpelhet. Den erbjuder inte några fräna finesser – men å andra sidan levererar bilen på vad den faktisk utlovar. Effektiv elbil med räckvidd.

Att Hyundai uppgraderade bilen gör att den håller sig á jour med sin samtid då den balanserar pris, räckvidd och praktikalitet på ett bra sätt. Men bilen kommer få det allt tuffare under våren när konkurrensen på allvar tilltar.