Miljö

Larm från reningsverk: 3d-skrivare förorenar vattnet

Användningen av 3d-skrivare ökar snabbt – liksom utsläppen av dess farliga restprodukter. Reningsverken slår larm om förorenat vatten.

Publicerad

Svenskt Vatten, som är branschorganisation för landets VA-organisationer och reningsverk, har skickat ett brev till företag och organisationer som använder 3d-skrivare.

– Vi fick under våren signaler från flera medlemmar om problem och bestämde då att undersöka saken, säger Anders Finnson, miljöexpert vid Svenskt Vatten.

Vatten från 3d-skrivare leds ofta orenat till spillvattennätet. Provtagning visade att sådant processavloppsvatten innehåller upplöst plast, förhöjda halter av flera metaller, är starkt basiskt, samt är giftigt för vattenlevande organismer.

– En del har rekommenderat spädning, men det är varken någon hållbar eller laglig lösning, för det innebär ju lika många kilo föroreningar i spillvattnet till reningsverket, säger Anders Finnson.

Den som orsakar föroreningarna bryter mot både Miljöbalken och Vattentjänstlagen.

Avloppsreningsverkens uppgift är att rena vatten som sedan lämnas tillbaka till naturen samt att arbeta förebyggande så att de näringsämnen som avskiljs i reningsverken kan återföras till jordbruksmark och därmed ersätta mineralgödsel.

Problemen är främst förknippade med två tekniker inom 3d-printing – FDM och Polyjet – efter- som dessa metoder använder vatten för att få bort stödmaterial.

I ena fallet (FDM) används vatten och kaustiksoda för att lösa stödmaterialet, och där måste vattnet tas om hand. I andra fallet (polyjet) samlas härdat stödmaterial i form av plastklumpar som måste silas bort.

– Miljökraven kring 3d-printing är viktiga och vi har satsat mycket på att möta dem, säger Anders Sjöberg, marknadschef på 3d-skrivarföretaget Digital Mechanics i Västerås.

– 2014 flyttade vi till mer anpassade lokaler, så att vi kan ta hand om allt avfall från våra maskiner. Vid Polyjet silar vi bort härdade stödklumpar och vid FDM låter vi processvattnet pumpas till stora tankar i ett slutet system som töms av en tankbil som sedan kan ta hand om det.

Men proverna av spillvattnet visar tydligt att alla företag inte jobbar så.

– För att snabbt få hjälp att sprida informationen har vi gått ut med ett brev till tillverkare samt importörer och återförsäljare av 3d-skrivare och ber dem sprida informationen vidare till privatpersoner och företag som använder skrivarna, säger Anders Finnson.

Mats Falck, professor vid Umeå universitet, är ordförande i 3d-skrivarföretagens branschorganisation, SVEAT, som tagit emot brevet från Svenskt Vatten.

– Vi har ställt ytterligare frågor till Svenskt Vatten om siffrorna. På vårt nästa styrelsemöte ska vi besluta om hur vi ska informera våra medlemmar, säger Mats Falck.

Protech är ett av företagen som säljer skrivare som använder de utpekade teknikerna.

– Vi tycker att det är väldigt bra med tydliga besked i den här frågan och har kämpat hårt för att få fram och sprida information om miljöpåverkan med olika 3d-skrivartekniker, säger Anders Brask, vd för Protech.

Två metoder för 3d-skrivare

FDM, Fused Deposition Modeling, även kallad FFF eller MPD. Metoden innebär att en tunn sträng av byggmaterial (till exempel plast, silikon eller sockerlösningar) spritsas ut i horisontella skikt. Skikten överlappar och fäster i varandra och bildar på så sätt modellens form. Stödmaterial används och för att få bort detta vatten och kaustiksoda.

Polyjet innebär att små droppar av två olika polymerer läggs ut på en platta och sedan härdas direkt av UV-strålning. Det ena materialet är själva byggmaterialet och det andra är ett stödmaterial som tas bort när en utskrift är klar.