Krönikor
”Jag försökte se Samsungs lansering i metaverse men gick vilse”
En virtuell mobillansering, hur svårt kan det vara? Nästan helt omöjligt, visar det sig när Ny Tekniks reporter Simon Campanello försöker se Galaxy S22-lanseringen på Samsung Unpacked i metaverse.
Min avatar dimper ner på parkeringsplatsen utanför huset där eventet ska hållas. Andra avatarer springer och skuttar omkring till synes på måfå, men de flesta har samlats framför dörrarna till byggnaden.
Jag tränger mig fram, och försöker gå in men likt alla andra tar det stopp. Den öppna dörren på skärmen är bara en illusion. I själva verket är den lika solid som väggarna som omger den.
– Var är eventet?, undrar användaren Alj##b11 uppgivet i chatten.
Smash the door!
Jag står i en virtuell kö, och eftersom Samsung inte tilldelat mig något digitalt presskort får jag glatt vänta. På vadå? Ibland försvinner någon ur kön, men det är omöjligt att säga om de blivit insläppta i värmen eller bara tröttnat och loggat ut.
– Smash the door, utropar Abodaan#7644, men dörren är bara pixlar och i detta metaverse är civil olydnad inte bara fruktlöst, det finns inte med som inprogrammerat alternativ och är därför rent ut sagt omöjligt.
Inte för att ingen försöker. Jag lämnar kön och hittar Ars#d1d5 och R0ss1#500c som står och hoppar upp och ner på gatans enda bil. I frustration gissar jag? De svarar inte när jag frågar i chatten.
Bilen svävar på ett märkligt vis en decimeter ovanför asfalten, det känns obehagligt. Men den verkar inte påverkas nämnvärt av vandalerna.
Längre ner på gatan ligger restaurangen Last Slice Pizzeria. Jag går in genom dörrarna och konstaterar att det så klart bara är en kuliss. Det ligger en hög pizzakartonger på disken, vedugnen är upplyst med en stillbild av eld och ägaren lyser med sin frånvaro. Drömmen om en NFT-pizza dör där och då.
Har Samsung gett upp metaverse?
När vi på redaktionen diskuterade Samsungs lanseringsevent konstaterade min kollega Kalle Wiklund att det är märkligt att bolaget inte nämner metaverse någonstans i sina pressutskick. Vi får ta del av material på förhand, och det presenteras till och med i en något tafflig vr-miljö där man får vandra omkring i ett digitalt konferenscenter och titta på olika förinspelade filmer om den nya flaggskeppstelefonen Galaxy S22 Ultra.
Men ord som metaverse, vr och ar nämns knappt annat än i förbifarten. Vilket respektabelt techbolag kan lansera något 2022 utan att ens tänka på den virtuella framtiden?
Nyfiken på svaret googlar jag minuterna innan lanseringseventet Unpacked 2022 börjar ”Samsung metaverse” och hittar genast guld.
Det sydkoreanska bolaget har nyligen lanserat en digital eventarena på den virtuella, blockkedjabaserade plattformen Decentraland. Det ska vara en digital replika av bolagets ”upplevelsecenter” Samsung 837, vars fysiska förlaga återfinns i trendiga Meatpacking district i New York.
På Samsungs hemsida lovar bolaget att jag och mina vänner kan uppleva Unpacked-eventet tillsammans i onlineplattformen Decentraland, ett slags samtida Second Life. Jag kastar mig in på tjänsten i hopp om att få se hur en metaverse-fest faktiskt ser ut.
Det är då jag hamnar på parkeringsplatsen, och sedemera i kön.
En bit in i eventet kan jag läsa att över 2 000 användare har samlats i Samsungs lilla hörn av Decentraland. Vi är uppdelade på flera servrar, och jag kan räkna till över 50 avatarer som skuttar runt eller köar på trottoaren utanför den låsta dörren.
Ute på parkeringen står en tjej och rastar sin tama drake. I brist på mobillansering blir hon för några minuter en magnet för andra avatarer som springer fram för att titta.
Jag klickar fram hennes profil, som länkar till ett Twitter-konto där hon säljer NFT:s. Hon har inte jättemånga följare. Hennes alster på NFT-marknaden Opensea visar däremot att hon lyckats sälja ett antal digitala samlarmynt för sammanlagt några hundra kronor.
Sen försvinner hon lika plötsligt som hon dök upp.
Ungefär som Samsungs vr-ambitioner gått upp i rök, antar jag.
Rykten om samarbete med Microsoft
Vilket är lite märkligt. Samsung var ett av de första techbolagen som släppte ett vr-headset för en bred marknad. Deras headset Gear VR, som utvecklades ihop med Oculus, släpptes redan 2015 och jag var nog en av många som fick min första moderna vr-upplevelse med just de glasögonen.
Sedan blev det… tyst. Och visst, vr-hajpen som uppstod i mitten av 2010-talet kom av sig lite. Men nu när visionerna om ett metaverse börjar ta allt mer medieutrymme är Samsung märkligt tystlåtna.
Visserligen finns det rykten om ett ännu hemligt samarbete med Microsoft. Business Insider hävdar att Microsoft lagt ner utvecklingen av sina egna Hololens-headset, och istället ska utveckla nya glasögon för förstärkt verklighet ihop med Samsung. Microsoft dementerar dock att så är fallet.
Annars är livstecknen få när det kommer till Samsung och metaverse. Visst, jag står på en väldigt tjusig trottoar utanför en väldigt häftig digital byggnad med Samsungs logo på. Men Decentraland är en oberoende plattform där vilket företag som helst kan köpa en tomt bara de pungar upp tillräckligt mycket ether ur sin kryptoplånbok (plattformen har uppmärksammats när digitala tomter såldes för mångmiljonbelopp).

En liten glimt av metaverse
Rätt vad det är kommer jag till slut in i Samsungs virtuella byggnad, efter att upprepade gånger startat om webbläsaren i frustration.
Jag befinner mig i en neonupplyst lobby med stora informationsskyltar. Jag snappar upp att det pågår något slags minispel där jag ska samla lådor för att kunna låsa upp digitala samlingsföremål till min avatar. Det verkar vara därför de flesta andra är här, för det pågår en intensiv jakt på de där lådorna.
Tyvärr drabbas jag av extrema lagg. Jag vet inte om det är för att min jobbdator inte är så bra på att rendera neonljus eller för att servrarna är överbelastade av skattjakten, men jag upplever mest yrsel.
Jag är ensam och vilse på främmande ort.
Jag försöker hitta var sjutton jag kan se själva Unpacked-eventet, som nu lider mot sitt slut. Jag går genom en dörr på måfå och hamnar i ett stort, tomt rum. Jag ser mig omkring och hittar ingen utgång.
För ett ögonblick känns det precis som att besöka en riktig, fysisk techkonferens. Jag är ensam och vilse på främmande ort, jag är hungrig eftersom jag inte hittade någon pizza och jag håller på att missa presentationen jag är här för.
Sedan fryser bilden, och min avatar slutar svara när jag försöker styra den. Jag suckar, laddar om sidan och är tillbaka på parkeringsplatsen. Det är kö. Ingen kommer in.
I chatten bråkar två användare om huruvida Iran eller Armenien är världens bästa land. Andra fortsätter att spamma frågor om hur man kommer in och var eventet är. Jag öppnar Youtube i en annan flik på datorn och konstaterar att eventet håller på att runda av.
I efterhand går jag in och kollar på ett annat Youtube-klipp inspelat av en journalist på Cnet som faktiskt kom in och såg presentationen.
Han står på en sparsmakad läktare ihop med något dussin andra avatarer. De flesta har blickarna vända mot en bioskärm som visar samma bildström från lanseringseventet som jag kan se på Youtube.
Jag sitter på Youtube och tittar på en avatar som står i en virtuell salong och tittar på en livestream från Youtube.
Jag känner, som så ofta när metaverse kommer på tal, en enda känsla: vi har fortfarande ingen aning om hur vi ska använda den här tekniken på ett vettigt sätt.