Jag får beskedet ”risken är att du har corona”

”Du låter som en misstänkt corona”, är beskedet från vårdcentralen. Jag är alltså inte välkommen dit, utan uppmanas ringa 1177. Där möts jag av en telefonsvarare som konstaterar att det är hög belastning. ”Var god försök senare.”

Det är oroväckande. För mig är det visserligen ingen större fara: bara en utdragen hosta är kvar av vad jag först avfärdade som en vanlig förkylning – vilket det förstås mycket väl kan vara. Men om vägen till provtagning är via 1177 så är det inget gott tecken att man inte ens placeras i kö. Eftersom jag bara har lindriga symtom låter jag det gå flera timmar mellan försöken att nå fram, för att inte belasta systemet. Än så länge med samma resultat.

Om nu de där virusets proteintaggar trängt in i mina celler, när kan det ha skett?

Det borde inte ha varit under den där pressresan till München den 3-4 februari. Jag minns att jag passerade människor med munskydd på flygplatsen och att vi reportrar som åkt ner för att kolla på Samsung-telefoner mest på skämt spekulerade hur det skulle bli med Mobile World Congress-mässan, som var tänkt att dra igång 20 februari. Så länge sedan det känns, redan.

Fast mina symtom framträdde först i början av mars, en månad efter besöket i Tyskland.

Tidpunkten för mitt möte med Huaweis 5g-chef är desto mer intressant: 25 februari. Jag var på plats på Huaweis kontor i Stockholm och träffade flera representanter för företaget. Vid intervjutillfället tänkte jag inte så mycket på det, eftersom alla delegater från Huawei som då var på plats i Europa (ursprungligen för att närvara vid Mobile World Congress) enligt uppgift suttit i karantän i två veckor.

Låt mig påminna: jag vet inte om drabbats av det nya coronaviruset. Och låt mig poängtera att om jag har det så är det verkligen inte säkert att jag smittades vid besöket hos Huawei.

Tvärtom har jag under några veckor nu tyckt att det är problematiskt med detta tunnelseende. Vad är det som talar för att vi – när alla pratat om folk som varit i norra Italien på sportlovet – inte haft allmän spridning under en längre tid? I så fall är det lika troligt att jag, om det nu skulle vara corona, fått det av den man som satt nära mig och hostade så väldigt på regionaltåget för några veckor sedan. Eller vid vilket tillfälle som helst när jag varit nära andra människor som pratat, snörvlat eller nyst.

Nu är detta inte menat som frön åt människor som vill så misstro mot våra myndigheter, eller som bränsle för konspirationsteoretiska stollbjörnar. Ni hjälper ingen.

”Din plats i kön är 130”

Men jag tänker att det kanske ligger något i det där Angela Merkel sa om att 70 procent av den tyska befolkningen kan komma att drabbas. Att coronaviruset passerat under radarn i många europeiska länder.

Mitt och min arbetsgivares beslut är än så länge att jag jobbar hemifrån. Min sambo är också hemma, liksom vårt barn. Tills vidare begränsar vi kontakter med andra och träffar absolut inte de gamla i vår bekantskapskrets.

Från mitt hemmakontor i Gnesta har jag utsikt över samhället, Jag sneglar ner mot Coop samtidigt som rubrikerna på datorskärmen skvallrar om en nära förestående världsekonomisk dunderkrasch. Funderar på om det är i dag jag ska gå dit ner (även om det känns lite förbjudet) och hamstra toapapper och torrvaror. Det här med hemleveranser av livsmedel tycks än så länge inte vara kompatibelt med små kommuner.

Försöker ringa 1177 igen. Kommer till en speciell coronalinje för de som har symtom som hosta eller feber. ”Din plats i kön är 130”. Efter 45 minuter är det min tur. Efter att ha beskrivit min situation konstateras det i andra änden att ”risken är att du fått corona”. Någon provtagning är det inte tal om. Däremot uppmanas jag att stanna hemma och vara symtomfri i 48 timmar ”innan du ger dig ut i verkligheten igen”.

Vilken verklighet det nu än blir.

Uppdatering: Huawei har efter att den här texten publicerades hört av sig till Ny Teknik med beskedet att ingen av de Huawei-representanter Ny Teknik träffade den 25 februari har visat upp några symtom.