Han leder Nasas New Horizon-projekt: ”Vi har slagit alla”

– Vi är på kanten av nya upptäckter, säger Alan Stern, Mr Pluto, på sitt kontor i Boulder, Colorado, med utsikt mot Klippiga bergen.

Den obemannade New Horizons-farkosten sköts upp 2006 och har färdats i drygt nio år för att nå Pluto. Men Alan Stern började jobba med projektet redan 1989. Det var han som föreslog upplägget på expeditionen för Nasa.

Han är mycket förväntansfull inför att få skörda frukterna av arbetet. Farkosten närmar sig Pluto och har redan börjat skicka information till jorden.

– Det är väldigt spännande. Och vi är mycket, mycket upptagna, säger han.

Ett av målen med färden var att New Horizons skulle ta bättre bilder av Pluto än vad Hubble-teleskopet klarar. Därför talar man inom projektet om BTH, Better Than Hubble. Det målet har redan nåtts.

– Nu pratar vi om BTE, Better Than Ever. Vi har slagit alla, säger Alan Stern.

Bilderna från New Horizons har gett ny kunskap om Pluto. De visar att dvärgplanetens yta är rik på kontraster och att det finns ett vitt fält, som tros vara ett istäcke, på den norra polen.

– Ett istäcke är en god gissning. Men vi kommer inte att kunna bekräfta det förrän i slutet av juni, när våra spektrometrar är nära nog för att fungera, säger Alan Stern.

Han hoppas att New Horizons ska göra fantastiska upptäcker i utkanten av vårt solsystem. Exakt vad det skulle kunna vara avslöjar han inte.

– Läxan vi har lärt oss från tidigare planetära upptäcktsfärder är att det är bäst att inte göra några förutsägelser. Vi åker inte bara till ett nytt ställe utan också till en ny klass av planeter. Ingen har varit vid de små planeterna i Kuiperbältet. Det är bättre att låta data tala om vad som finns där, säger han.

Ombord på farkosten finns sju vetenskapliga instrument som ska samla information om Pluto och dess största måne Charon. Ett av instrumenten har utvecklats av studenter på University of Colorado i Boulder.

Det kallas för Student Dust Counter och mäter antalet stoftpartiklar som slår emot panelerna på farkostens utsida. Rymdstoft studeras för att det kan ge värdefulla ledtrådar till hur stjärnor och rymdmoln bildas.

Studenternas stofträknare har varit påslagen större delen av resan, medan de övriga instrumenten har varit i viloläge för att spara energi. Var femte månad skickar rymdfarkosten hem data från stofträknaren som studenterna sedan bearbetar.

Informationen har gjort det möjligt för forskarna att beräkna hur mycket stoft som skapas i Kuiperbältet, ett bälte av små himlakroppar vid Pluto, när objekt kolliderar med varandra. Beräkningarna visar att det handlar om ett ton stoft per sekund. Den uppgiften kan sedan användas för att uppskatta antalet stora objekt i Kuiperbältet.

– Kuiperbältet består av rester från när solsystemet skapades, så genom att lära oss mer om Kuiperbältet kan vi förstå hur solsystemet var i sina tidigaste skeden. När vi åker till Pluto åker vi tillbaka i tiden, det är ganska häftigt, säger Jamey Szalay, en av studenterna som jobbar med stofträknaren.

Boulderstudenternas instrument är den stofträknare som har färdats längst, ett rekord som slogs redan 2010.

– Vi har redan varit mycket framgångsrika och slår rekord varje dag, säger Jamey Szalay.

En av studenterna som deltog i arbetet med stofträknaren redan innan den sköts upp är David James, som fortfarande jobbar kvar på University of Colorado som forskningsassistent. När Ny Teknik besöker labbet kalibrerar han den accelerator där liknande stofträknare testas.

– Att vara med i New Horizons-projektet var en unik upplevelse. Vi hade regelbundna möten när vi presenterade vårt arbete för Nasa. Varje dag handlade om att lösa problem, annars kändes det som om vi skulle svika hela världen, berättar han.

När New Horizons har passerat Pluto kommer den att fortsätta rapportera information till jorden under återstoden av året och större delen av 2016. Därefter är planen att farkosten ska ta en närmare titt på en annan himlakropp i Kuiper-bältet. Två objekt i bältet har identifierats som möjliga att nå.

Men för det krävs mer pengar än de 723 miljoner dollar, nära 6 miljarder kronor, som färden redan har kostat. Alan Stern är dock tämligen säker på att Nasa kommer att bevilja extra pengar, eftersom farkosten fortfarande är i god form och kan göra nytta. Och enligt honom kan apparaterna ombord fortsätta att leverera information till slutet av 2030-talet.

Det är emellertid inte bara vetenskapliga instrument som finns ombord. En liten mängd aska av mannen som upptäckte Pluto på 1930-talet, Clyde Tombaugh, finns också med på resan.

– Anledningen är att han ville det. Han sa det på 1990-talet och när vi var nära uppskjutningen frågade jag hans familj om de ville uppfylla hans önskan. En liten mängd av askan hade sparats ifall rymdfärden någonsin skulle bli av och skickades till det här kontoret. Jag tog den personligen till Florida där rymdfarkosten var, berättar Alan Stern.
Följ Ny Teknik på Facebook!
Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev – direkt till din mejl!