Populärteknik
Fynd i kratrar ändrar synen på hur månen skapades

Vår måne ska ha skapats när jorden kolliderade med en himlakropp av Mars storlek. Men nu tyder fynd av metall i månkratrar på att den rådande teorin kan behöva omvärderas.
Varför har stoftet i månens kratrar ett så rikligt metallinnehåll? Radarinstrument ombord på Nasas Lunar Reconnaissance Orbiter analyserade dammet och kom fram till att det rörde sig om material som slungats upp från lager under ytskiktet – av kraften i nedslagen.
Det bekräftades av att de djupare kratrarna också uppvisade stoft med ett högre metallinnehåll. Forskarnas slutsats är att månen under sitt ytskikt kan ha ett mycket högre metallinnehåll än vad man tidigare trott. Det rapporterar Science Daily.
Upptäckten kan ytterligare bidra till att omkullkasta teorin om att månen har skapats som resultat av att jorden för 4,5 miljarder år sedan kolliderade med Theia, en himlakropp av Mars storlek.
Krocken skulle ha slungat ut delar av jordens mantel och jordskorpa, som sedan lade sig i omloppsbana runt vår planet. Ett problem med teorin är att månen har högre koncentrationer av järnoxider än jordskorpan – och om månen till detta har ett högt metallinnehåll på djupet haltar teorin ytterligare.
”Kan ge insikter om livsdugliga planeter”
En alternativ förklaring är att Theias kollision var långt mer våldsam än vad man tidigare trott och att den därmed skulle ha slungat ut ett mer metallrikt material från vår planets djup. En annan hypotes, som räddar Theia-teorin, är att den unga jorden var täckt av en magmaocean med en annan sammansättning. Skillnaden i metallkoncentrationer skulle också kunna bero på en komplicerad nedkylningsprocess av månens magma.
– Bara vårt eget solsystem har över 200 månar – att förstå den avgörande roll som de här månarna spelar för formandet och evolutionen av de planeter som de kretsar kring kan ge oss djupare insikter i hur och var livsdugliga förhållanden kan uppstå bortom jorden, och hur de skulle kunna se ut, säger forskningsledaren Essam Heggy vid USC Viterbi School of Engineering.
Forskarnas studie har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Earth and Planetary Science Letters.