Innovation
Ett himla oväsen under vattnet
Att havsdjupen är en tyst värld är en myt. Mänskor alstrar olika sorters buller, som stör kommunikationen mellan fiskarna.
Publicerad
Biologen Hans Slabbekoorn vid nederländska universitetet Leiden studerar hur vattenlevande djur kommunicerar. Han har kommit fram till att ljud är ett viktigt kommunikationsmedel för många vattenlevande arter.
Valarnas och delfinernas ljud är kanske bekanta, men Slabbekoorn räknar med att upp till 800 fiskarter använder ljud för att kommunicera.
Det gäller för fiskar som lever på mycket stora djup, men det gäller sannolikt även för fiskar som vandrar mycket långa sträckor, exempelvis ålen.
Men fortfarande är forskningen om fiskarnas ljudkommunikation i sin linda. Man vet inte exakt hur ljudvågor används. Är det som parningsrop, används de för att navigera, för att spåra byten eller för att avvärja hot.
Att fiskar har hörselorgan med hörselceller vet man. Enligt Slabbekoorn hör fiskar bäst i frekvensområdet mellan 30 och 1000 Hz, vissa arter kan höra i området 3000 - 5000 Hz och några kan liksom delfinerna uppfatta ultraljud.
Men Hans Slabbekoorn påpekar att människan smutsar ner havet med oljud, från fartyg, oljeborrning, sonarer och liknande.
Han menar att det är vetenskapligt bevisat att valar kunder kommunicera på 1000 km avstånd innan fartygsmotorn uppfanns. Idag förstörs valarnas ljud av bullrande propellrar och når bara 6 km.
