Den var världens största fågel – och den åt hästar

Så länge man inte lider av fågelfobi så framstår kanske inte höns, gäss eller ankor som så skräckinjagande. Vissa ser dem som husdjur, andra som något att lägga på tallriken.

Anatomisten Thomas Huxley skrev 1867 att Galliformes (kycklingar) och Anseriformes (gäss) delade ett antal särdrag – vilket tyder på att de två fågelgrupperna är släkt. Senare morfologiska och molekylära studier har bekräftat deras relation. Och alla höns är nu kategoriserade som Galloanserae.

Galloanserae sägs vara en av de mest primitiva grupperna av moderna fåglar – och deras anor kan spåras hela vägen tillbaka till dinosauriernas tid. Till skillnad från sina moderna kusiner var fåglarna riktiga jättar, med fågelmått mätt, skriver Guardian.

Det finns flera grupper av stora utdöda fåglar som ses som Galloanserae. En av dem är Dromornithidae, en gigantisk fågel från Australien. Den enorma fågeln levde under Oligocen till Pleistocen. Vissa dromorniser blev extremt stora. Till exempel Bullockornis, som även går under namnet djävulsankan, man tror att den blev upp till 2,5 meter lång.

Nischen av gigantiska fåglar togs sedan vidare av Gastornithidae, som levde mellan Paleocen och Eocen.

Tre arter av de stora fåglarna härstammade från Europa. En art från Nordamerika, tidigare känd som Diatryma gigantea, som anses vara den fjärde arten Gastornithidae. Gemensamt hade de sina kraftfulla ben, stora näbbar och att de saknade förmågan att flyga.

De hade en sällsynt anatomi bland fåglar – och vissa tror de var köttätare. Att de festade på mindre hästar. Men eftersom de saknade krokar i näbben som är typiska för köttätande fåglar tror andra att dessa bjässar var växtätare.

Stora till kroppen var de i alla fall. Så när du nästa gång springer på en höna eller en anka – ägna en tanke på vilken episk släkt den kommer från.