Karriär
Misslyckat resultat i expeditionen på Grönland
Efter sin andra expedition till Grönland för att hitta ett störtat amerikanskt flygplan är markradarexperten Jaana Gustafsson mer förbryllad än tidigare.
Ny Teknik har tidigare berättat om Tyrénskonsulten Jaana Gustafssons arbete på Grönland. I augusti 2012 åkte hon dit för första gången för att hjälpa till i sökandet efter ett amerikanskt kustbevakningsflygplan som störtade 1942 med tre personer ombord.
I januari i år meddelade det amerikanska försvaret att planet hade hittats under expeditionen 2012. Man hade då analyserat filmsekvenser som hade spelats in via en kamera som hade sänkts ner i små smälthål i isen. Enligt analysen var de svarta kabelledningar som filmades av samma typ som fanns ombord på planet.
I somras anordnades en ny expedition till området, med målet att få fram planet och de tre kropparna, och Jaana Gustafsson anlitades återigen som markradarexpert. Med radarutrustningen på en kärra bakom sig gick hon fram och tillbaka över området som skulle sökas av. Men arbetet gav inget entydigt resultat.
- Jag såg mest indikationer på större sprickor i isen. Med markradar kan en spricka med vatten och luft ge samma reflektion som ett föremål så det är svårt att särskilja vad som är strukturer i isen och vad som är föremål, berättar Jaana Gustafsson.
Bristen på tydliga indikationer kan bero på att det bara finns små delar av planet på platsen eller på att snölagret ovanpå isen störde mätningen.
Jaana Gustafssons mätningar avslutades efter en vecka, därefter började man smälta små hål i ett större område för att filma isen. Man tog också upp ett större hål för att en eller två personer skulle kunna ta sig ner till planet, som tros ligga på ungefär tolv meters djup. Men expeditionen hann bara ner till åtta meters djup innan den var tvungen att avbryta.
- Vi har haft stora problem med vädret, mycket stormar och orkanstyrkor på vindarna som har gjort att vi inte har kunnat jobba. Vi har fått evakuera till Kulusuk eller vänta i tälten på att det ska sluta blåsa, berättar Jaana Gustafsson.
På grund av resultatet från markradarundersökningen är hon nu osäker på om det är rätt plats som arbetet har koncentrerats till. Hon önskar att flera mindre hål hade tagits upp precis intill förra årets fynd för att fastställa att planet verkligen fanns där, innan man drog igång den stora operationen med att bärga det.
- Jag är mer förbryllad nu än innan, men jag vet inte om resten av expeditionen är det. De tror på det de såg i borrhålet, men att de bara inte har nått tillräckligt djupt. Markradar är bara en indikation på att planet är där, medan alla tar bilderna som bevis.
Om det blir någon ytterligare expedition till området är oklart. Men Jaana Gustafsson åker gärna tillbaka.
- Absolut, det är en sådan flykt från det normala livet i ekorrhjulet, och det är otroligt fantastiskt jättevackert, med norrsken nästan varje kväll. Och går man tio meter från base camp är det helt tyst, inte ett ljud, säger hon.
