Om några år blir det här årets julklapp, en kraftfull dator som du tar på dig som ett klädesplagg och som gör det möjligt att nå cyberrymdens alla härligheter var du än befinner dig i den verkliga verkligheten. Du sitter på bussen eller går på stan, ivrigt surfande på nätet.
Din datorskärm, stor som en kamerasökare, hänger framför ena ögat och tangentbordet är kokett fäst vid ena armen. Utrustningen finns redan idag till ett pris på cirka 80000 kronor Därför är det än så länge bara i sofistikerade industrimiljöer man hittar dessa vandrande internetsurfare.
- Vi kallar dem superoperatörer och har lånat begreppet från Stålmannen och hans röntgenblick, berättar Anna Johansson, forskare på Chalmers. Vi har stämt möte på Institutet för Verkstadsteknisk forskning i Göteborg just för att diskutera begreppet superoperatör.
- Förr kunde en verkstadsarbetare se på sin maskin vad som vara på tok. Ofta kunde han också göra något åt det innan något större problem uppstod med driften, berättar Anna Johansson medan hon kliver in i en något för stor skyddsoverall.
- Men nu är verkstadsmiljön präglad av maskiner styrda med datakraft. Det innebär att en verksstadsarbetare behöver veta mycket mer för att hitta problemen. Det är alltså inte bara de synliga funktionerna utan även dataprogrammen som måste bli tillängliga. Det är här röntgensynen kommer in. Man måste kunna se igenom både maskiner och dataprogram.
Utrustningen måste göras transparant, förklarar hon medan hon skruvar fast sin mobila datautrustning. Vi har stämt möte i ett verkstadslaboratorium där det mesta är hemligt eftersom det handlar om forskningsuppdrag åt den västsvenska industrin.
Vi har valt platsen för här finns det flera robotar. Det är just en sådan miljö som superoperatören ska jobba i. Fotografen Börje gör sig beredd för nu ska det bli modefotografering. Anna söker upp lämpliga ställen bland robotarna för att hitta en pose som kan likna en superoperatör i arbete.
- Det verkar som vi jobbar med fantasifigurer, men det här är i allra högsta grad verkligt, berättar Anna Johansson, när hon fäller ner bildskärmen framför ena ögat och misslyckas att se ut som Robocop medan Börje knäpper med sin kamera.
- Vi bedriver forskning i samarbete med Volvo. Där hittar vi de miljöer som superoperatören är ämnad för, säger Anna Johanson medan hon trasslar sig ur sin utrustning.
- De flesta industrier har väl vid det här laget lärt sig att industrirobotar inte innebär att man kan undvara mänsklig arbetskraft. Nu blir det istället extra tydligt vad en människa kan göra som robotar ännu inte kan, nämligen att förstå sammanhang och kombinera olika skickligheter samt att ha ett gott omdöme.
En superoperatör ska röra sig ute bland robotarna, vara i kontakt via mobiltelefon med leverantören, ha ritningar och dataprogram tillgängliga via sin dator och samtidigt ha båda händerna fria för att göra servicearbete med konventionella verktyg.
- Traditionella industrimiljöer kännetecknades av olika roller. Hantverkarna jobbade med händerna och tjänstemännen stod för teoretiska kunskaper. Nu smälter vi samman de två rollerna i en person. Superoperatören kan vara serviceman, maskinskötare, processutvecklare, montör, installatör eller programmerare. Via datorn har han tillgång till 3D cad-bilder, modell av verkstaden han vistas i, maskinernas programkoder, felsökningssystem eller statusen på reservdelsförrådet.
Han kan utföra reparationsarbeten utan att behöva stoppa bandet, eller bara under en kort period. Han har ju allt han behöver just där han befinner sig. Morgondagens knegare ska helst besitta alla de hantverkskunskaper som dagens. Dessutom ska han behärska de dataprogram som styr de automatiserade maskinerna.
- För att ha bästa nytta av den moderne verkstadsarbetaren ska han helst ha lärt sig det mesta om tekniken innan den moderna utrustningen införskaffas. Det är annars dyra läropengar att göra alla misstag när den nya maskinparken är på plats och produktionen är igång, säger Anna.
- Det kan tyckas vara tuffa krav som ställs både på ledning och anställda. Men det finns vinster att hämta om man lyckas leva upp till dem. Ledtiderna blir kortare. Man kan växla snabbare mellan olika modeller och kapaciteten blir snabbt mycket större till en lägre produktionskostnad. Hur blir man då en superoperatör?
- Ja, säg det, skrattar Anna Johansson. Våra industrigymnasier kan bli en stor tillång. Men sedan har naturligtvis företagen stora möjligheter att hela tiden öka på kompetensen hos sin personal med kompletterande vidareutbildningar. Där finns nog den största resursen, att successivt utveckla den personal man redan har.
- Man får nog tänka sig att de flesta superoperatörer är mogna människor som har stor produktionsteknisk erfarenhet. Det handlar om självständiga personer som kommer att ta viktiga beslut på egen hand och i de mest skiftande miljöer. Det innebär att superoperatören måste ha en förstående och stöttande organisation i ryggen för att kunna känna sig trygg i sitt jobb. Superoperatören ingår som en del i ett mycket större forskningsprojekt som kallats Consensus, där Chalmers, IVF, KTH och högskolan i Trollhättan har samarbetat.
- Vi sitter just och sammanfattar tre års forskning i en rapport till huvudfinansiären Nutek, berättar docent Johan Stahre.
- Förutom alla industriella resultat och en serie artiklar har det blivit en doktor (Anna Johansson) och två licentiater. Innan alla resultat är slutbearbetade hoppas vi på ungefär lika många examina till, tillägger Johan, som är chef för forskargruppen.
- Vi har studerat människorna på verkstadsgolvet och deras möjligheter att arbeta och utvecklas. Där ligger nog en av huvudnycklarna till Sveriges framgång som industrination i konkurrens med andra länder. I en modern fabrik med maskiner, transportanordningar och olika former av styrningar, blir helheten otroligt komplicerad. Det innebär bland annat att vi aldrig kommer att kunna automatisera bort människan. Hon blir precis lika oumbärlig i framtiden som hon alltid har varit, säger Johan.
- Vår forskning visar också att kunskap om förutsättningarna och utvecklingsmöjligheterna för människorna på verkstadsgolvet är viktiga för dem som jobbar med utveckling av nya maskiner och fabriker. Det treåriga forskningsprojektet har tagit cirka 20 miljoner kronor i anspråk, plus resurser från Volvo.
- Vi har studerat deras arbete och förhoppningsvis bidragit till deras utveckling. Vad forskarna bidrog med som förde Volvo framåt är svårt att i detalj visa på. Men det som var bra omsattes i alla fall omedelbart i praktisk nytta, hävdar Johan Stahre.
Nu närmast hoppas forskargruppen att Nutek skall få resurser från staten för att fortsätta forskningsprogrammet IT i Verkstadsindustrin . Där har Consensus ingått som en del och man hoppas att resultaten blivit så bra att det blir en fortsättning efter att projektet nu avslutas.
