Industri
Tekniken som kan rädda liv i gruvan
Gruvkatastrofen i Chile satte fart på utvecklingen av ny räddningsutrustning. Ett nytt koncept från Luleå-teknologer kan bli räddningen vid katastrofer tusentals meter ner i underjorden.
Jakten på mineraler går allt längre ner i djupen. Boliden bryter redan malm bryter på 1 500 meters, LKAB är snart där. Inträffar en gruvolycka där människor blir instängda kommer räddningsarbetet att ta tid. Det visade gruvolyckan i San Joségruvan i Chile år 2012 då överlevande fördes upp till ytan först efter 1,5 månader.
Katastrofen blev startskottet för att utveckla nya typer av räddningskammare, borrar och räddningskapslar.
- Dagens räddningskammare är inte säkrade för en längre vistelse. Det behövs kammare där instängda gruvarbetar har tillgång till mat, vatten och syre i flera månader, säger Jan Johansson, professor i industriell vid Luleå tekniska universitet.
Tillsammans med universitetet i tyska Aachen deltar han och hans kolleger i I2Mine, ett 270 miljoners EU-projekt riktat mot gruvindustrin. Som en del i projektet fick tio teknologer vid Teknisk Design uppgiften att ta fram ett koncept på en ny typ av räddningskammare. Här ska gruvarbetare kunna söka skydd vid brand, ras eller översvämning samtidigt som de har tillgång till det som krävs för att överleva en lång väntan på räddning.
Det färdiga konceptet visar en räddningskammare, inredd i grönt och vitt. Det är färger som skapar lugn och trygghet. Räddningskammare går på larvfötter och kan flyttas så att räddningen alltid är nära.
- Det är helt nytt. I dag kan ett ras hamna mellan gruvarbetaren och räddningsstationen så att det inte går att nå fram, säger Jan Johansson.
Nytt är även att räddningskammaren har en släpvagn. Här ska förnödenheter som mat, vatten och syre förvaras.
- Det är ett intressant koncept, som vi gärna skulle vilja göra en prototyp av. Men just nu har vi inte de 100 000 euro som det skulle kosta, säger Felix Lehnen vid universitet i Aachen som ansvarar för räddningsdelen inom I2Mine.
