Kraftigt sänkt elnota - det blev resultatet när Mörlunda Stol och Möbler började samarbeta med forskare från Linköping. Nu behövs mer forskning och höjt teknikkunnande.
- Produktionstekniskt har det väl inte hänt så mycket sedan jag började här 1967.
Säger Magnus Lagergren, produktions- och inköpschef på Mörlunda Stol o Möbelfabrik med 20 anställda i hjärtat av Småland, och blickar ut över fabriksgolvet där bandsågar, slipar och andra maskiner står utspridda.
Företaget tillverkar möbler för offentlig miljö, framför allt till kontor och skolor och mycket av jobbet är manuellt. Stolsbenen ritas ut på trästycket efter en mall och sågas ett efter ett i en vanlig bandsåg. Likadant med andra trädelar. Ytbehandling och tapetsering är andra arbetsuppgifter som sker för hand.
I Mörlunda ser det ut "som det alltid har gjort" och så är det i hundratals träindustrier.
- Många arbetar med det man kan kalla industriellt hantverk och det kan bli ett problem i framtiden. Har företaget inte en egen nisch så måste de utvecklas, säger Bengt Svensson på Träindustriförbundet med drygt 600 medlemsföretag.
Han påpekar att det visserligen finns mer teknikintensiva träföretag där robotteknik och datoriserade multimaskiner är standard. Men tekniknivån i allmänhet är låg och behovet av kunskap och forskning är stort.
Det var anledningen till att Träindustriförbundet för några år sedan inledde ett samarbete med Linköpings tekniska högskola och docent Stig-Inge Gustafsson på institutionen för konstruktions- och produktionsteknik, IKP, som även ger flera kurser i träteknik för blivande maskiningenjörer.
Med stöd från Kalmar län och EUs mål 5 stöd började han studera hur industrin fungerade "i verkligheten". Mörlunda blev ett av tre företag han samarbetade med för att optimera energianvändningen.
- Det visade sig att ingen visste hur energin användes. Man fick sin elräkning, betalade och fortsatte jobba. Att man eldade för kråkorna och att det kostade pengar tänkte man inte på. En genomgång av elförbrukningen timme för timme på Mörlunda visade att företaget regelbundet hade effekttoppar när man förbrukade mer el än man hade avtal om.
Det resulterade i runt 30 000 kronor i straffavgifter per år. Det var alltså inte förbrukningen som sådan som var problemet utan tillfälliga, återkommande effekttoppar.
- Ändå har man då en fastbränslepanna för spill och flis som producerar ånga som ska värma lokalerna. Men ångan försvann på vägen och ingen förstod hur systemet fungerade. Rör var felkopplade och ångfällor var ur funktion vilket betydde att värmen rusade tillbaka till pannan.
Trots att fastbränslepannan gick för fullt fick lokalerna värmas med elfläktar.
- Tillsammans med spånsugar, torkar och annan utrustning gick regelbundet effektuttaget i taket. Helt i onödan.
Lösningen blev att kontinuerligt läsa av elförbrukningen från grupper av utrustning och knyta samman avläsningen i en enkel dator, en gammal pc 486. I datorn lade man in ett varningssystem och när man idag närmar sig ett högsta tillåtna effektuttag kopplas automatiskt värmefläktarna ur och i nästa steg även spånsugar och torkar. Fortsätter effektuttaget öka varnar en blinkande lampa och ytterligare utrustning får stängas av manuellt.
- Enkelt och effektivt. Det handlar om en investering på kanske 50 000 kronor. Men sedan det installerades har vi sluppit straffavgifter utan att produktionen påverkats, säger Magnus Lagergren. Dessutom har energiförbrukningen minskat med 25 procent.
Bland annat därför att Stig-Inge Gustafsson lyckades förstå hur ångsystemet fungerade och kunde effektivsera användningen. Som ett exempel mäts nu bränsleflödet för att kontrollera att inte pannan slukar orimliga mängder ved och flis.
- Många problem kan lösas med rörtång om man bara vet hur systemen ser ut, säger han när vi står i pannrummet.
- Problemet är att på den här typen av företag finns inte den tekniska kunskap som krävs, och liksom byggnaderna är systemen påbyggda efter hand. Äldsta delarna här är säkert 50 år och äldre.
Nu skulle han vilja gå vidare med att låta forskare inom produktionsteknik titta vidare på Mörlunda.
- Produktionstekniskt finns oerhört mycket att göra. Det finns avancerad teknik att införa, men också enkla lösningar kan troligen öka lönsamheten. Och som det ser ut här i Mörlunda, så ser det ut i väldigt många träindustrier. Kunskapen kan användas på andra håll.
Ett annat forskningsområde är att finna matematiska metoder för att optimera virkesanvändningen.
- Kan vi plocka ut maximalt ur en planka är det värt mycket, men vi klarar inte själva de beräkningarna, säger Magnus Lagergren.
Idag kasseras en tredjedel av varje planka. Fin rödbok går direkt till ångpannan. Fast den fungerar numera.
Han ser också vinster med att införa ny teknik och mer automatiserade maskiner. Men det handlar inte enbart om att klara investeringarna.
- Vi måste ha kompetens att klara tekniken. Det betyder att vi måste få in mer ingenjörskunnande och det är inte så lätt.
Det här är ett problem Mörlunda har gemensamt med en stor del av svensk träindustri.
- Träindustrin behöver både mer forskning och fler ingenjörer ute i företagen. Inte minst om man på sikt ska kunna hävda sig på exportmarknaden, säger Bengt Svensson på Träindustriförbundet.
