Sverige tillåter alldeles för höga halter av keramiska fibrer för att isolera smältugnar. Det anser Per Gustavsson, som är överläkare i yrkesmedicin vid Karolinska institutet. Fibrerna liknar asbest, och det tar lång tid att bryta ned dem i kroppen.
Gränsvärdet för de keramiska fibrer som används som isolering exempelvis i metallindustrin borde halveras. De halter som tillåts idag är dubbelt så höga som de värden som rekommenderas i den amerikanska industrin.
Idag har Sverige ett enda gränsvärde för alla typer av syntetiska fibrer. Glasull, stenull och högtemperaturisoleringar får inte ge ifrån sig mer än en fiber per milliliter luft. Men det är för mycket när det gäller de keramiska fibrerna anser Per Gustavsson, som är överläkare och forskare vid Karolinska institutet i Stockholm.
- Man bör se med betydligt större respekt på de här fibrerna, säger han.
De keramiska fibrerna påminner om asbest, och de fungerar som isolering även när temperaturen stiger över 2 000 grader. Men fibrerna bryts inte ned i kroppen. De har gett bindvävsförändringar och tumörer på försöksdjur som andas in dem, och de klassificeras som "troligen cancerframkallande".
Klassningen är inte ny, men anmärkningsvärd, eftersom den internationella organisationen för cancerforskning, Iarc, nyligen lättat på klassificeringen för de vanliga mineralullen, som glasull och stenull. Beslutet bygger på flera studier av människor som arbetat med den sortens isoleringar, berättar Per Gustavsson, som satt med i expertgruppen.
Men för de keramiska fibrerna är cancerrisken betydligt starkare, anser Per Gustavsson. Medan man bara lyckats framkalla cancer med mineralull på försöksdjur om man sprutat in fibrer i magsäcken på dem, har det räckt med att de får andas in de keramiska fibrerna.
Per Gustavsson pekar också på de amerikanska rekommendationerna för högtemperaturfibrerna: de ligger på 0,5 fibrer per milliliter luft, alltså häften av det svenska gränsvärdet.
Arbetsmiljöverket är på väg att se över gränsvärdena, och har begärt in vetenskapliga underlag för det. I så fall berörs de flesta gjuterier och smältverk, där de keramiska fibrerna används. Någon svensk tillverkning finns dock inte.
Även förändringen av synen på mineralull kan på sikt beröra svenska företag. Men först måste i så fall forskarnas bedömning också förändra EUs klassning av mineralull. I så fall skulle det innebära att exempelvis Paroc, som tillverkar byggisolering, slipper göra djurtester för att visa att materialet inte är farligt.
- Det gör livet litet enklare, säger Kirsti Karppinen, som är miljöansvarig vid Paroc.
