Självkörande minibussen tar dig sista biten

– Minibussen ska inte ersätta den traditionella busslinjen, utan bilen, genom att erbjuda ett alternativ den sista biten, så att resenären kan resa kollektivt ”dörr till dörr”. Fördelen är att vi slipper parkeringsproblemet och att bussen tar sig in i trängre passager än den vanliga bussen, så att vi når ända fram till bostäder och arbetsplatser, säger Peter Hafmar, som är den ansvarige för projektet på Nobina.

Nobina har ansökt hos Transportstyrelsen om att få genomföra sitt första test av bussen på Kistagången, mellan Kista galleria och hotellet Victoria Tower, en sträcka på 1,5 km.

Testet ska göras med två eldrivna minibussar av franskt fabrikat, Easymile, som tar tolv passagerare.

– Vi valde platsen eftersom trafiken där inte är alltför komplicerad och för att det finns behov där. I dagsläget får resenärerna gå den sträckan, säger Peter Hafmar.

Läs mer:

Med en maxhastighet på 20 kilometer i timmen under testet tar bussresan cirka fem minuter, medan den tar cirka 20 minuter till fots. Bussens topphastighet är 40 kilometer i timmen.

Ombord på bussen kommer det också att finnas en passiv förare som ska övervaka tekniken och svara på resenärers frågor. Nobina samarbetar med KTH som i en beteendevetenskaplig studie undersöker resenärernas inställning och eventuella tvekan inför den förarlösa bussen.

Rent tekniskt går det till så att man under manuell körning först spelar in rutten och omgivningen. När bussen sedan kör förarlöst skannar den av omgivningen och förändringar i den med hjälp av en sensor på taket. Sensorn, Lidar, är en så kallad laserradar som skickar ljussignaler i 360 grader så att den registrerar och identifierar nytillkomna objekt som står i vägen.

Läs mer:

Sensorn kommunicerar med en säkerhetsklassad dator som tar beslut om bussen ska sänka hastigheten eller stanna, men i testet kommer den inte att kunna väja.

– Om en person står i vägen en längre stund kommer vi att invänta att personen flyttar på sig eller så tar föraren över och kör om, säger Peter Hafmar.

För en lekman kan en förarlös buss kännas otrygg, men enligt Peter Hafmar är den självkörande bussen snarare mer säker. En mänsklig förare kan distraheras av annat än körningen. Bussen kan inte krocka. Däremot återstår det att se vilka oväntade situationer som kan uppstå i interaktionen mellan människa och maskin.

– Den interaktionen är komplex. Maskinen är programmerad att göra en sak, medan människor är mer oförutsägbara. Förvirring kan uppstå till exempel om ett annat fordon i hög hastighet plötsligt dyker upp framför den självkörande bussen som då bromsar in häftigt. Det är ett nytt vanemönster som måste in, så vi vill pröva lugnt hur dessa fordon ska användas och inte tulla på säkerheten, säger Peter Hafmar.

Läs mer:

Nobinas ansökan om att få testköra bussen vid KTH med vanliga passagerare ligger hos Transportstyrelsen sedan början av året. Ansökan var den första i sitt slag i landet, så alla parter var ovetande om hur ansökan ska gå till.

– Men vi har en bra dialog och är överens om att planera testet noga. Före sommaren kom den försökslagstiftning som möjliggör ett test och som reglerar vad man får och inte får göra. Vi hoppas på ett godkännande före årets slut, säger Peter Hafmar.

Tester med självkörande bussar har gjorts av andra företag i flera andra europeiska länder, främst i områden avstängda för annan trafik, men även enstaka försök på allmän väg.

Nobina planerar för flera testkörningar i andra nordiska länder. Och redan i mitten av september genomför Nobina ett test av den självkörande bussen i Helsingborg. Fast då är det enbart på en avspärrad gata, utan interaktion med annan trafik.