Nya bevis om nedskjutna DC3:an

2012-01-18 12:53  
Signalspaningsmottagaren av typ APR5A, som bärgats från den DC3:a som sköts ned av ett sovjetiskt jaktplan 1952, kunde mycket väl användas för att spana på signaler på frekvenser på uppåt 10 gigahertz. Foto: Källa: Wikipedia

Nya bevis presenteras nu för att signalspaningsutrustningen ombord på nedskjutna DC3:an var mer avancerad än tidigare känt. FRA är snart klar med en egen utredning.

Signalspaningsmottagaren av typ APR5A, som bärgats från den DC3:a som sköts ned av ett sovjetiskt jaktplan 1952, kunde mycket väl användas för att spana på signaler på frekvenser på uppåt 10 gigahertz (trecentimetersbandet), som nya sovjetiska radarsändare använde.

Det visar dokument från 1944 och 1945 från det amerikanska universitetet Harvards radioforskningslabb, som ursprungligen konstruerade mottagaren APR5, Dessa publiceras nu på sajten Signalspaning.se  av en privatperson.

Det svenska planet hade två APR5A-mottagare ombord, vilka bärgades tillsammans med planet år 2004.

Ny Teknik avlöjade den 30 november i fjol dokument från Krigsarkivet som visar att mottagarna sannolikt var vidareutvecklade av Foa3, Försvarets forskninganstalt avdelning 3. Varianten går under benämningen APR-5M.

Med hjälp av APR5A - eller om den ska heta APR5M - kunde besättningen på DC3:an snappa upp signaler från bland annat ett nytt radarsikte, som Sovjet i början av 1950-talet testade ombord på Mig 15-plan och som opererade på frekvensen 10 giga­hertz.

Med det nya siktet skulle sovjetiska jaktplan kunna attackera svenska flygplan i mörker och dåligt väder. Man skulle också kunna avslöja fiendeplan från Väst som släppte ned utrustning och förnödenheter till västagenter.

Att fånga och mäta in det nya sovjetiska radarsiktets bärfrekvens var viktigt för Sverige och västmakterna under kalla kriget, eftersom man arbetade med att bygga störsändare.

Det fanns även andra nya sovjetiska radarsändare, bland annat på markstationer. En stor sovjetisk flottövning försiggick också när DC3:an flög ut från Bromma på morgonen den 13 juni.

Men det var ett uttalat mål för Sverige och västliga underrättelsetjänster 1951 och 1952 att mäta in signaler på uppåt 10 gigahertz (trecentimetersbandet).

I haveriutredningen från försvarsmakten 2007 påstås DC3:ans mottagare bara klara 6 gigahertz.

Radarexperten Staffan Gadd, forskningsledare på Foi, Totalförsvarets forskningsanstalt, gjorde före jul egna tester på varianten APR5A i Linköping. Också de visade att mottagaren kunde ta emot signaler på det höga frekvensområdet.

-Det gick lätt, säger Staffan Gadd.

FRA uppgav i december att man välkomnar nya kunskaper i ämnet. Samtidigt vidhöll man sin tidigare bedömning att DC3:ans mottagare bara nådde 6 gigahertz.

Sedan dess har FRA arbetat med en egen "miniutredning" i ämnet. Enligt Anni Bölenius, informationschef på FRA, vill man "bottna lite i denna fråga".

Utredningen leds av den pensionerade FRA-experten Olle Finnman, i samarbete med Staffan Gadd. Den uppges vara klar inom de närmaste veckorna.

APR5-mottagaren tillverkades i USA under andra världskriget, då radarutvecklingen var intensiv. Den såldes senare senare som överskottsmaterial från lager i USA.

Den vidareutvecklades av tillverkaren och fick en ny blandare med vars hjälp toner på höga frekvenser kunde mixas ned till lägre frekvenser och därefter mätas in. En av modellerna kallades APR5A.

Så sa tidigare statliga utredningar om DC3:an:

1952: Försvarsstaben den 13 juni: navigeringsflygning över Östersjön i samband med utbildning i radiotelegrafisttjänst

1952 Haverirapport: För navigering var fpl bl a utrustat med två flygradiopejl men hade däremot ingen radaranläggning.

1992: Utrikesdepartementets DC3-utredning: Den flygburna signalspaningen avsåg huvudsakligen grundläggande signalspaning, Tillgång till mer avancerad signalspaningsutrustning erhölls först efter juni 1952.

2007: Haverirapporten: Signalspaningsutrustningen ombord kunde nå högst 6 gigahertz.

Mer om: Flygplan Flyg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt