Så mycket kostar det britterna att avveckla de gamla oljefälten

Enligt myndigheten Oil & Gas Authority kan de brittiska oljefälten i Nordsjön fortfarande innehålla volymer som motsvarar omkring 25-50 procent av vad man hunnit pumpa upp sedan utvinningen drog igång på 50-talet. Men flera fält är tömda, och på 70 år har en kyrkogård av gammal hårdvara ackumulerats. Nu måste riggarna och deras infrastruktur plockas bort.

Det handlar om 270 anläggningar i Nordsjön. Plattformarna ska monteras ned – från överbyggnader, till stålkonstruktionerna under vattenlinjen och fundamenten av armerad betong. Till detta kommer fler än 370 andra byggnadsverk som står på havsbottnen samt mer än 5 000 mil pipeline i djupet. Under de senaste 50 åren har fler än 5 000 källor borrats. De måste saneras och stängas igen på ett korrekt sätt.

Uppgiften är enorm, och arbetet underlättas inte av att många objekt har konstruerats under en tid då man inte hade en tanke på att de en dag skulle behöva plockas bort. Nu har Oil & Gas Authority beräknat hur mycket det kommer kosta bolagen att sanera i Nordsjön, och prislappen ligger över 50 miljarder pund, motsvarande drygt 620 miljarder kronor. Oljeindustrin själva vill dock justera ned den summan med 35 procent.

– Avveckling är en utgift som operatörerna vill minska på. Mindre utgifter för avveckling innebär att mer kan läggas på andra områden, säger Joe Leask, avvecklingschef vid industriorganisationen Oil & Gas UK till Engineering and Technology.

Även staten tjänar på en sänkt nota då avvecklingen är avdragsgill, vilket innebär uteblivna skatteintäkter. De kommande tio åren förväntas industrin lägga omkring 190 miljarder kronor på området. Enligt Leask motsvarar det 8-10 procent av vad man totalt investerar i Nordsjön.

Under perioden siktar man på att montera ned 74 plattformar, främst i södra Nordsjön där vattennivån är grundare och plattformarna är mindre. Leask konstaterar att kostnaderna kommer sjunka i takt med att metoder etableras och erfarenheterna kring saneringsarbetet ökar.

Det pockande området driver på utvecklingen av ny teknik. Ett exempel är Pioneering Spirit, som är designad just för att lyfta gas- och oljeplattformar samt installera grova pipelines. Sett till tonnage är det världens största fartyg. Hon är 382 meter lång, 124 meter bred och systemet ombord har kapacitet att lyfta 48 000 ton. Pioneering Spirit har bland annat plockat bort två plattformar för Shell utanför Shetlandsöarna, med en vikt på 24 200- respektive 25 000 ton. Fartyget kan dessutom arbeta på 4 000 meters djup.

Att plocka bort plattformarna står dock bara för omkring tio procent av den totala avvecklingskostnaden. Saneringen och pluggningen av de drygt 5 000 källorna representerar 44 procent, så det är här industrin hoppas kunna göra sina stora besparingar. Men dagens regelverk säger att de cementpluggar som används måste vara i kontakt med berget. Det innebär att stålrör som finns i källorna måste dras ut, vilket kräver tunga maskiner som kan behöva arbeta på stora djup.

Till detta kan betänkligheter kring cement som material tvinga branschen att ta till nya lösningar. Bland annat tittar man på att använda vismut som värms upp med termit (en blandning av aluminium och olika metalloxider). Legeringen kan då fylla alla sprickor för att sedan expandera.

– Vi anser att cement inte duger som ett långsiktigt pluggmaterial. Ett identifierat problem är det kemiska sönderfallet. Ett annat är hur det reagerar vid rörelser i marken, exempelvis sättningar i reservoaren – eller det omvända om den skulle expandera. Det utsätter den rigida cementen för påfrestningar som får den att spricka, vilket förstör funktionen som plugg, säger professor Brian Smart vid Compass ICOE, som är konsulter inom hälsa, säkerhet och miljö för offshore-industrin.