Energi
Nu kommer Vilda Västern-snurrorna
Hur får man en vindsnurra att inte störa grannarna? Jo ge den många blad precis som vindsnurrorna i Vilda Västern hade på den gamla goda tiden. Nu kommer trenden till Sverige.
Det amerikanska företaget Missouri Wind & Solar har tagit upp de gamla Vilda Västern-snurrorna med elva blad i modern tappning med en turbin på 2 kW effekt. De säljs på postorder i USA för 850 dollar.
Poängen med Missourisnurran är att den startar redan vid mycket svaga vindar, att den är tyst och att den inte väger mer än cirka 20 kilo.
Nu har den välkände egen el-pionjären Johan Ehrenberg tagit Missourikonceptet till sitt och konstruerat en egen elvabladig snurra som han kallar ETC-snurran.
- ETC-snurran är vår egen konstruktion. Den är byggd på erfarenheter från Missouries lilla snurra men är lite tyngre och lite bulligare, men snyggare. Den är gjord för att kunna produceras riktigt billigt. Men också för att starta tidigt och sen bromsa sig själv vid högre vind. Vi är ute efter normalvinden, inte den riktigt höga, skriver Johan Ehrenberg i sin blogg.
Johan Ehrenberg ska nu testa ETC-snurran i sin energipark Egen El-kullen i Katrineholm för att se om den håller vad den lovar och sedan få den certifierad. Priset ska ligga under 15 000 kronor exklusive mast och växelriktare.
Hittills har Johan Ehrenberg köpt in och testat 18 mindre vindsnurror och underkänt alla utom fem. Antingen låter de för mycket eller så ger de inte tillräckligt mycket el – eller båda.
- Men inte ens de som godkänts i Egen El-testet är egentligen köpvärda om man jämför med dagens låga priser på solceller, säger Johan Ehrenberg till Ny Teknik.
Vindkraftskonstruktören Ulf Bolumlid är också inne på mångbladiga, små vindsnurror som är tysta och som går igång redan i svaga vindar. Tillsammans med Erik Kyrkander driver han företaget Windforce i Tidaholm och säljer där både vindsnurror och solcellspaneler.
Windstar 3000 är en av de populäraste. Den har fem blad och startar redan vid 2,5 meter per sekund. Vid 9 m/s har den en effekt på 3 kW.
För de riktigt stora havsbaserade vindkraftverken med flera megawatts effekt kan man däremot ana en motsatt trend – att gå från trebladigt till tvåbladigt.
De första riktigt stora svenska vindkraftverken Albertina och Matilda Näsudden på Gotland hade bara två blad på rotorn.
Det var det mest effektiva sättet att driva en vindturbin. Men det var oskönt för ögat med två blad.
När danskarna sedan kom igång med sin vindkraftsindustri på 1980-talet och snabbt blev världsledande valde man tre rotorblad.
Men långt ute till havs finns det inga ögon som störs av att vindkraftverken bara har två blad. Och det är här som det i branschen talas om att man borde gå över till tvåbladigt.
Det är SKF-direktören Stefan Karlsson, marknadschef på SKF:s nya enhet för förnybar energi, REBU, som berättar för Ny Teknik om att det tänks i sådana banor i branschen.
- Än så länge ser vi dock huvudsakligen 3-bladiga designer, även vad gäller större turbiner för offshore, säger han.
Kinesiska Ming Yang i samarbete med tyska Aerodyn marknadsför en större tvåbladig megawatturbin för vindkraft till havs, som enda tillverkare än så länge.
