Energi

Hur pratar vi kärnavfall med framtida generationer?

Det har gjorts flera försök genom tiderna att kommunicera med framtiden. Men hur vet man att det kommer att gå att läsa informationen på ett USB-minne? Och kan alla tolka krumelurerna på Rökstenen i Östergötland? Kommer informationen i arkivskåpet att vara begriplig? Förstår framtiden det som finns i den tidskapsel som lades under grundstenen till Kristianstads nya gemensamma kommun- och regionhus? Foto: Kollage: TT

100 000 år – så länge dröjer det innan kärnbränslet i slutförvaret inte längre är farligt radioaktivt. Men hur ska man varna framtiden för riskerna? ”Vi vet inte ens med vilken art vi kommunicerar med då”, säger professor Cornelius Holtorf.

Publicerad Uppdaterad

Regeringen har i veckan beslutat att det svenska slutförvaret för använt kärnbränsle ska få byggas djupt nere i marken i Forsmark i norra Uppland. Frågan har utretts i decennier, och meningarna om både metod och säkerhet har varit starkt delade. Men nu har alltså regeringen gett klartecken – kärnbränslet ska läggas i Forsmark.

Materialet som ska föras ned är starkt radioaktivt, och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) ser behovet av att just den informationen hålls levande under tusentals år framöver.

Prova Ny Teknik – 149 kr
för tre månader


Tillgång till alla låsta artiklar, fördjupande kompendier,
premiumnyhetsbrev, samt e-tidningen.



Kom igång nu →


Förnyas till 299 kr/mån efter din provperiod. Ingen bindningstid. Avsluta enkelt.
Gäller endast nya prenumeranter.



Är du medlem i Sveriges Ingenjörer?

Aktivera ditt konto här